Jahapp första påsken själv. Aldrig känt mig så ensam som nu. Alla är med de sina, har trevligt å umgås.
Idag åker det sista av barnen till exet, då bli jag helt själv utan en endaste plan, jo nu tycker jag synd om mig själv😅
Hur gör ni för att klara dessa ensamma stunder, utan att gräva ner i dåliga tankar?
Jag är också själv. Igår träffade jag mina killkompisar och hade super trevligt hela dagen till en bit in på natten men idag… sitter också själv. Har en golfkurs 13-15 men annars helt ensam… tänkte försöka åka in och handla i stan (mat, kanske unna mig något nytt…)
Men har också en stor ångest över ensamheten. Hon och våra två pojkar ska umgås med några “gemensamma vänner” vi hade men nu verkar alla barnens föräldrar knappt hälsa på mig medans dem umgås med henne osv… 
Ja denna ensamhet tär sönder en. Jag har iofs många att umgås med annars, men vill inte störa under påsken, då de har planer å är med sina familjer osv. Man får hoppas att man inte sitter själv nästa påsk med😅
Detta är min andra påsk och jo - jag sitter själv. 
Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad jag gjorde förra påsken eller om det var jobbigt. Jag kanske hade barnen?
Förra året var under vår separation och vi hade varannanveckasboende så det var en helt annan sak än nu då vi är skilda och pappan är boendeförälder.
I torsdags tyckte jag också väldigt synd om mig själv, kände mig ensam, alla kompisar var upptagna med annat/familjen, jag satt hemma - har inte påskpyntat eller nåt. Men sen tog jag en dusch, åt nåt gott och messade lite med vänner som det visade sig inte alls “glömt” mig som man tänker i sin ensamhet. Dessutom var jag på forumet en del och det är en stor tröst för mig.
Jag tänker att era gemensamma vänner kanske fått en sida av saken och att det då är svårt för dem att höra av sig till dig? Har du provat höra av dig till dem eller bjuda in dem till dig på fika, grillning, träningspass eller liknande?
Det är svårt att höra av sig när man mår dåligt men ibland är det “bara” det som krävs.
En del vänner vill inte/orkar inte lyssna på när nån mår dåligt heller och kan därför dra sig undan - det behöver inte alls betyda att de inte tycker om dig längre eller inte vill umgås bara att de kanske inte vet hur de ska bete sig? Detsamma gäller vid andra sorger som t ex dödsfall (som jag har erfarenhet av).
Mina råd som funkar för mig är iaf:
Måtte det bli bättre😞 kom hem från fjällen nu ikväll. Till huset och trädgården jag ska bli utköpt ur. Svårt att härda ut.
Fy va jobbigt😢
Första påsken utan att äta och fira på något vis med barnen men det känns ok. Sonen ska åka på konfirmationsresa och dottern är 18 år och sällan hemma ändå 
Så även om påsken är en stor högtid så är det inget jämfört med julafton angående fira med barnen.