Jag hade det också så här en period. Det här slingriga att nämna det för barnen först och sen mig, så att det blir omöjligt att säga nej utan att bli the bad guy. Man ska inte ens behöva få frågan! Och när jag tog upp det, så var jag fyrkantig och han flexibel… Så lätt att verka schysst, han fixar sportkläder till sonen medan du bara krånglar. Jag tror att man säkert kan komma till ett så flexibelt samarbete sen, där det jämnar ut sig och man har hittat sätt att fråga den andre föräldern först osv, men i början tror jag att man ha mycket att vinna på tydliga spelregler.
Mina barn är så stora och andra saker bidrog också till att problemet försvann. Det enda jag tror ditt ex har rätt i är att ni behöver ta detta med en extern samtalspartner som familjerätten.
Här tycker jag att hela kontexten avgör om det är ett problem eller inte.
I mitt fall hade jag bara blivit glad om barnens pappa på eget initiativ fick för sig att fixa något åt dem som de behöver! Hittills har det nog inte hänt en enda gång.
Det har alltid krävts att jag ber honom, eller snarare tjatar. Han lämnar mer än gärna över exakt allt praktiskt fix till mig. Även om det är hans vecka. Utrustning som ska köpas, tider som ska bokas osv. Själv “hinner” han ju inte.
Så om mina barns pappa frivilligt hade erbjudit sig att hämta ett av barnen och införskaffa sportutrustning när det inte ens är hans vecka… Då hade jag ritat ett jättekors i taket!
Men om det finns någon sorts obalans mellan er vad gäller boendet/vårdnaden/kontakten med barnen - kanske någon variant av maktspel eller liknande - då är det ju av högsta vikt att han respekterar dina veckor och inte hittar på fulknep för att få en chans att tänja på gränserna. Särskilt om det är en medveten taktik att liksom köpa barnens gunst och få vara the good guy.
Sedan har det förstås betydelse hur stora barnen är, hur mycket det drabbar din egen planering för veckan mm. Generellt är det ju upp till dig när det är din barnvecka.
Skrev du verkligen så till honom, om han vill GÅ MED PÅ att stämma av med dig?
Då är du rökt!
Man kan inte be någon om att de ska göra på ett annat vis när de redan kör över en. Sluta be om lov att han ska hålla sig till sina veckor! Han kommer aldrig göra det! Du måste vara tydlig! Du måste säga ifrån väldigt klart och tydligt typ “du får sköta ditt på dina veckor och ska något göras på mina veckor så får du fråga MIG först”. Sluta vara snäll!
Jag måste säga att för mig blir det lite konstigt att du har en tråd där du tycker att din dotter ska få bestämma själv att hon vill bo mer hos dig i sommar, men nu en tråd där du är upprörd över att sonen vill åka med sin pappa och handla sportgrejer till honom på din vecka.
Hur får du egentligen ihop de här två ståndpunkterna med varandra? Får barnens tider vem de ska vara med ändras baserat på barnens vilja, eller ska era tider respekteras slaviskt oavsett vad barnen tycker?
Ok, ja det är ju dåligt om du inte blir meddelad alls och står där utan att veta var ditt barn är. Men det här med att bestämma med barnen utan att tycka att den andra förälderns åsikt ska vara av betydelse gäller väl även dotterns sommarvistelse? Dock med bättre framförhållning, för alla del.
Men är frågan för tråden om att han helt enkelt nappar barnen på din vecka utan att ens meddela dig innan de är borta, eller är frågan för tråden att han bestämmer umgänge med barnen på dina veckor utan att stämma av med dig först?
Det första kan jag ju absolut tycka att du har rätt i att det är helknasigt att barnet bara är borta och du inte vet var. Men det andra tycker jag är helt klart jämförbart med tråden om dotters sommarvistelse, om pappan och barnen hade pratat om att de ville vara mest hos honom i sommar, hur hade du ställt dig till det?
Är väl bra om han tar initiativ till inköp och till att träffa barnen extra tänker jag. Han kanske är som jag och saknar barnen så det gör ont på veckan de inte är hos mig? Var det du som ville skiljas och ha 50/50? Men jag har inte koll på helheten så svårt att uttala sig. Men visst jag brukar stämma av med mamman först, tex om jag får ta sonen till fotbollsträning på hennes vecka.
Jag kan hålla med till viss del om att det spelar roll med framförhållning, viss skillnad på att ändra planeringen imorgon och om några månader.
Men ändå, anledningen till att pappan vill ha dottern som planerat i sommar är kanske för att han gjort upp planer för sommaren med barnen? Det blir ju svårt för honom också att planera om planerna kan ändras utan att han egentligen får något att säga till om i frågan.
Nåja, ni gör ju som ni vill och jag vet ju inte allt om er relation och allt som ligger bakom samarbetssvårigheterna. Men för mig utifrån trådarna framstår perspektivet lite skevt att din tid med barnen är helig medan hans behöver man inte respektera. Om det egentligen finns jättebra skäl till det så kanske du ska formulera dem tydligt inför samarbetssamtalen så att det inte framstår likadant där.
Ja, det var ju en tråkig situation helt klart, som enkelt kunde undvikits. Men tror du att det handlar om att pappan inte vill samarbeta/kommunicera med dig, eller är han bara en sån person? Somliga är ju sådana, dåliga på framförhållning och planering, saknar förmåga att förutse vilka problem som kan uppstå, gör bara allt på impuls direkt och tror att det ska lösa sig.
Upplever han bodelningen som orättvis? Var han med på att skiljas - var det han eller du som ville det? Jag frågar för att jag ser likheter mellan din man och mig själv.
Ok, låter som en man som vill ha kontroll och ta beslut. Då är det en fruktansvärd upplevelse att vara den som får stå på sidan vid en skilsmässa, utan möjlighet att påverka beslutet (är det iofs för alla normala människor). Ett beslut som får enorm påverkan på ens liv. Hans agerande kan vara ett sätt att försöka balansera detta gentemot dig, åtminstone få “bestämma” något. Jag vet hur det är och har ibland gjort liknande saker. För att få känna någon form av kontroll
Mmm man känner väl att själva grundansvaret till att barnen drabbas och får växa upp som skilsmässobarn med alla de svårigheter och problem det innebär ligger på den som valde att splittra familjen. Så klart knepigt och inte bra. Men ändå en realitet. Så känner jag iaf. Men försöker så klart se till så inte barnen drabbas.
Inte alltid. Det finns de som går för att de agerar på förälskelse, är otrogna och hittar en väg ut. Sen påstår de att detta inte alls har att göra med den nya (som väntar i kulissen).
Jag känner inte till något om din historia och varför du till slut valde skilsmässa. Men, varför grubblade du i 5år, i smyg, utan att prata med din man? Jag försvarar absolut inte din mans agerande, men det verkar som att han av någon anledning är rejält förbannad på dig? Kanske för att du inte involverat honom i dina funderingar, utan serverade en färdig lösning, skilsmässa? Hade han nåt att säga till om avseende vad som ledde fram till skilsmässan? Om han blev överkörd av dig så kan det ju vara därför han beter sig så här nu. Är hans beteende nytt för dig, eller var han så även när ni levde ihop? Gjorde han som han ville då, eller stämde ni av saker med varann?
Ingen anklagelse, försöker bara förstå varför han beter sig som han gör.
Mitt ex skötte inte vår skilsmässa snyggt på något sätt. Jag har mkt lite kontakt med honom. Jag skulle tro att han tycker att jag beter mig illa. Men jag kan inte ha med honom att göra efter vad han gjorde. Försöker så gott det går så att barnen inte ska komma i kläm. Och de har det bra. Men ibland blir det ju tydligt för de att deras föräldrar har en mycket frostig relation. Gissar att exet är besviken på mig för att jag inte vill vara hans vän. Men det har han bäddat för helt och hållet själv.
Kan du se att din man har någon anledning till att vara så här tvär mot dig? Du behöver inte svara här, men fundera på om det finns nåt i er historia som kan förklara att han beter sig som han gör.
Precis så. Lätt hänt att man för sin egen mentala hälsa gör saker för att inbilla sig själv att man fått påverka eller bestämma åtmindstonde något i er avslutade relation - balansera upp och tippa vågskålen lite åt sitt eget håll
Så lätt att verka schysst, han fixar sportkläder till sonen medan du bara krånglar. Jag tror att man säkert kan komma till ett så flexibelt samarbete sen, där det jämnar ut sig och man har hittat sätt att fråga den andre föräldern först osv, men i början tror jag att man ha mycket att vinna på tydliga spelregler.
