Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Pappan bestämmer med barnen utan att stämma av med mig, på min vecka

Jag igen… jag frågar ännu mer… haha men jag har ett bedrövligt samarbete med barnens pappa och det dyker upp nya saker varje vecka. Jag är oerhört tacksam för era tankar. Ni är guld värda❤️

Nu till min nya undran (barnen bor vv 50%)
När barnen är hos mig har Pappan, vid flera tillfällen, bestämt tider med barnen utan att först stämma av med mig. Vad säger ni om det?

Ett exempel är senast nu ikväll kl 20:00 då jag får ett mess från pappan att han skriver att han tänkte åka med sonen och köpa nya kläder till sporten han utövar imorgon direkt efter skolan och undrar om det är ok. (Barnen bor hos mig denna vecka)
Jag frågarde honom om sonen känner till att de ska åka, och han svarade ja. Då är ju jag i princip tvingad att säga ja, så jag svarar att jag måste säga ja annars blir ju sonen besviken då de redan bestämt. Pappan svarade att jag inte alls är tvingad att säga ja och säger att de kan göra det en annan dag.

  • Jag hade dessutom, igår kl 13, messat pappan om att sonen behövde nya kläder till sin sport på söndag och undrade om han redan hade beställt det på nätet, annars åker jag med sonen och handlar det. Inget svar på det.

Ska verkligen pappan hålla på att åka med barnen och handla på min vecka och då jag själv likväl kan göra det själv med barnen?
Och ska han hålla på att bestämma tider med barnen på min vecka utan att stämma av med mig först?
Tankar?

Han ska absolut inte bestämma med barnen på din vecka. Du får ta ett snack med barnen och säga att du inte kommer att gå med på det i fortsättningen, sedan får du säga det till pappan med. Det får han lov att fixa på sin vecka.

1 gillning

…och nu slingrade han sig och skrev att det inte var spikat och att det ör fritt fram för mig att åka med sonen. Jag skrev bara att sonen uppfattade det som spikat så nu får det bli så.
Jag frågade då även om han vill gå med på att stämma av med mig innan han bestämmer med barnen på min vecka. Då svarade han att det vill han diskutera med familjerätten (som är om tre veckor).

Jag hade det också så här en period. Det här slingriga att nämna det för barnen först och sen mig, så att det blir omöjligt att säga nej utan att bli the bad guy. Man ska inte ens behöva få frågan! Och när jag tog upp det, så var jag fyrkantig och han flexibel…:face_vomiting: Så lätt att verka schysst, han fixar sportkläder till sonen medan du bara krånglar. Jag tror att man säkert kan komma till ett så flexibelt samarbete sen, där det jämnar ut sig och man har hittat sätt att fråga den andre föräldern först osv, men i början tror jag att man ha mycket att vinna på tydliga spelregler.

Mina barn är så stora och andra saker bidrog också till att problemet försvann. Det enda jag tror ditt ex har rätt i är att ni behöver ta detta med en extern samtalspartner som familjerätten.

1 gillning

Ja vi ska ju dit. Det konstiga är att jag läst dom att mamman fick vårdnaden bland annat för att det vägde tungt att pappan inte kunde lösa saker med mamman utan hjälp från utomstående.
Har man gemensam vårdnad kan man ju inte springa och få hjälp om allt. Vi måste kunna lösa det själva annars är det ohållbart

1 gillning

Här tycker jag att hela kontexten avgör om det är ett problem eller inte.

I mitt fall hade jag bara blivit glad om barnens pappa på eget initiativ fick för sig att fixa något åt dem som de behöver! Hittills har det nog inte hänt en enda gång.

Det har alltid krävts att jag ber honom, eller snarare tjatar. Han lämnar mer än gärna över exakt allt praktiskt fix till mig. Även om det är hans vecka. Utrustning som ska köpas, tider som ska bokas osv. Själv “hinner” han ju inte.

Så om mina barns pappa frivilligt hade erbjudit sig att hämta ett av barnen och införskaffa sportutrustning när det inte ens är hans vecka… Då hade jag ritat ett jättekors i taket! :open_mouth:

Men om det finns någon sorts obalans mellan er vad gäller boendet/vårdnaden/kontakten med barnen - kanske någon variant av maktspel eller liknande - då är det ju av högsta vikt att han respekterar dina veckor och inte hittar på fulknep för att få en chans att tänja på gränserna. Särskilt om det är en medveten taktik att liksom köpa barnens gunst och få vara the good guy.

Sedan har det förstås betydelse hur stora barnen är, hur mycket det drabbar din egen planering för veckan mm. Generellt är det ju upp till dig när det är din barnvecka. :slightly_smiling_face:

3 gillningar

Skrev du verkligen så till honom, om han vill GÅ MED PÅ att stämma av med dig?
Då är du rökt!
Man kan inte be någon om att de ska göra på ett annat vis när de redan kör över en. Sluta be om lov att han ska hålla sig till sina veckor! Han kommer aldrig göra det! Du måste vara tydlig! Du måste säga ifrån väldigt klart och tydligt typ “du får sköta ditt på dina veckor och ska något göras på mina veckor så får du fråga MIG först”. Sluta vara snäll!

1 gillning

Jag måste säga att för mig blir det lite konstigt att du har en tråd där du tycker att din dotter ska få bestämma själv att hon vill bo mer hos dig i sommar, men nu en tråd där du är upprörd över att sonen vill åka med sin pappa och handla sportgrejer till honom på din vecka.

Hur får du egentligen ihop de här två ståndpunkterna med varandra? Får barnens tider vem de ska vara med ändras baserat på barnens vilja, eller ska era tider respekteras slaviskt oavsett vad barnen tycker?

Ja om pappan meddelat mig innan så. Det är ju inte kul att inte få reda på det. Plötsligt står man med bilen utanför barnets skola och barnet inte kommer för stt pappan bestämt nåt med barnet. Det funkar ju inte gör mig att planera mina saker om pappan samtidgt håller på med barnen utan att först stämma av med mig

Jo självklart får sonen åka med pappan.
Grejjen är att jag gärna vill veta om det innan också.
Detta har hänt flera gånger att barnen ska iväg någonstans med pappan utan att jag vet om det. Jag ska hämta dem på skolan och de är borta osv

1 gillning

Ok, ja det är ju dåligt om du inte blir meddelad alls och står där utan att veta var ditt barn är. Men det här med att bestämma med barnen utan att tycka att den andra förälderns åsikt ska vara av betydelse gäller väl även dotterns sommarvistelse? Dock med bättre framförhållning, för alla del.

Jag försår inte vad det har med denna sak att göra.
Om barnet hade velat bo hos pappan hela sommaren hade jag velat få reda på det innan åtminstone.

Men är frågan för tråden om att han helt enkelt nappar barnen på din vecka utan att ens meddela dig innan de är borta, eller är frågan för tråden att han bestämmer umgänge med barnen på dina veckor utan att stämma av med dig först?

Det första kan jag ju absolut tycka att du har rätt i att det är helknasigt att barnet bara är borta och du inte vet var. Men det andra tycker jag är helt klart jämförbart med tråden om dotters sommarvistelse, om pappan och barnen hade pratat om att de ville vara mest hos honom i sommar, hur hade du ställt dig till det?

Är väl bra om han tar initiativ till inköp och till att träffa barnen extra tänker jag. Han kanske är som jag och saknar barnen så det gör ont på veckan de inte är hos mig? Var det du som ville skiljas och ha 50/50? Men jag har inte koll på helheten så svårt att uttala sig. Men visst jag brukar stämma av med mamman först, tex om jag får ta sonen till fotbollsträning på hennes vecka.

Jag hade låtit barnet vara hos honom såklart, om det bar barnets önskan.

Det är otroligt svårt att planera om pappan inte stämmer av med mig först. Så gör man ju om barnen tex ska göra nån aktivitet med en kompis. Då brukar man kolla med deras föräldrar först.

Om vi tex har tänkt att vi ska åka på badhus (som ett exempel) eller åka och hälsa på mormor eller om jag bokat någon annan speciell aktivitet, så är det besvärligt om pappan då plötsligt dyker upp hemma hos mig och tar med sig ett barn på någonting. Det hör väl till vanlig hyfs att stämma av med föräldrarna tycker jag.

1 gillning

Jag kan hålla med till viss del om att det spelar roll med framförhållning, viss skillnad på att ändra planeringen imorgon och om några månader.

Men ändå, anledningen till att pappan vill ha dottern som planerat i sommar är kanske för att han gjort upp planer för sommaren med barnen? Det blir ju svårt för honom också att planera om planerna kan ändras utan att han egentligen får något att säga till om i frågan.

Nåja, ni gör ju som ni vill och jag vet ju inte allt om er relation och allt som ligger bakom samarbetssvårigheterna. Men för mig utifrån trådarna framstår perspektivet lite skevt att din tid med barnen är helig medan hans behöver man inte respektera. Om det egentligen finns jättebra skäl till det så kanske du ska formulera dem tydligt inför samarbetssamtalen så att det inte framstår likadant där.

Jag kan ta ett exempel.

Jag kan inte vara i stall för att jag är allergisk och pappan brukar därför ibland hjälpa dottern. Det är på en viss bestämd dag och tid varje vecka.
Plötsligt hade han bytt dag och tid utan att meddelat mig det och åkte till mig för att hämta dottern. Problemet var att jag inte var hemma och dotterns ridsaker låg i min bil. Det blev ingen ridning den gången. Dottern blev jätteledsen och besviken.
Detta hade undvikits om pappan bara stämt av med mig eller meddelat om ändringen. Så lätt.

2 gillningar

Ja, det var ju en tråkig situation helt klart, som enkelt kunde undvikits. Men tror du att det handlar om att pappan inte vill samarbeta/kommunicera med dig, eller är han bara en sån person? Somliga är ju sådana, dåliga på framförhållning och planering, saknar förmåga att förutse vilka problem som kan uppstå, gör bara allt på impuls direkt och tror att det ska lösa sig.

Han vill helt enkelt inte kommunicera med mig.
Han har sagt att han helst vill att vi ska skriva på lappar det vi vill varandra och lämna över till varsndra i samband med att barnen byter vecka. Jag får inte ringa honom, och jag får bara messa ja-, nej- och var- frågor🤪

Jag hade ju frågat honom dagen innan om han redan köpt dessa kläder till sonen och annars kunde jag åka med honom idag, men han svarade inte mig.