Skild sedan snart 1 år. Min ex man träffade en ny kvinna snabbt. Vår tonåring ville inte träffa henne först Nu har de introducerats o hon sover alltid där de fyra första nätterna som han bor hos sin pappa. Min son får frågan men han säger alltid ja för han säger till mig att det är chill. Dock uttrycker han ofta att pappa väljer henne före mig, hon ör snäll, men jag tycker det är jobbigt att anpassa mig. Jag har pratat med mitt ex o som väntat blir han bara arg. Jag tycker inte min dom mår dåligt att funkar o jag kan ibland känna att det kanske är så att han är lojal med mig o säger så för att han tror jag vill höra det ?
Ibland vet jag inte vad som är mitt problem eller hans problem , fattar någon vad jag menar ?
Jag tror att jag fattar precis vad du menar… barn är lojala mot båda sina föräldrar så det är inte lätt att som utomstående råda om hur stor vikt du bör lägga på den här eventuella problematiken.
Delvis beror det såklart på om “tonåringen” är i början eller slutat av tonåren… stor skillnad på en 13-14åring och en som redan hunnit till gymnasieåldern tänker jag.
Finns det någon lättbegriplig praktiskt anledning till detta repetitiva upplägg?
Jag tänker att det är svårt att föra ert barn talan i denna diskussion eftersom du inte är direkt inblandad……
Jag tror det är viktigt att barn lär sig stå upp för sig själva och sina känslor, men jag förstår också om det är svårt.
Dock tror jag att det får en helt annan effekt om barnet tar upp detta med pappa än om du gör det. Gärna när de har en förtrolig stund o känner närhet till varandra. Tar du upp det så tror jag inställningen kan bli betydligt mer fientlig och förslag ratas per automatik, om ni inte har en jättebra relation.
Går det att hitta alternativa lösningar med andra bytesdagar?
Jag tänker att du har inte hela bilden. Det blir tydligt i ditt inlägg. Han säger det är ok att hon sover där men uttrycker också att det är jobbigt att anpassa sig. Är det just sovandet som är problemet? Finns det något konkret du har fått från din son? Hur umgås dem, pappan och sonen? Är det faktumet att han har en ny kvinna som är problemet? Har du egentligen tillit till honom som förälder eller handlar det här om något annat?
En skild förälder får endast delar av vad som händer hos den andra föräldern och jag tycker att grunden är att när man skiljer sig, så måste man ha tillit till att den andra tar kloka beslut. Svårigheten är att ha HELA bilden dvs tonåringar särskilt är väldigt inne i sin egen värld och känslolivet går upp och ner. Här behöver man fakta, information och tankar från ett större perspektiv för att få en tydligare bild över VAD som skaver. Hur mycket har ni pratat, du och din son? Är det något han ofta säger, ger exempel på olika vis hur han känner sig inte sedd osv? Eller är kanske din tonåring ute efter att prata av sig då det här är nytt, få bekräftelse om sina känslor eller inget mer? När man pratar med tonåringar vid olika tidpunkter, blir det lättare som vuxen att få ett större perspektiv och mer insyn i vad som pågår i tonåringens värld.
Utifrån vad du skrivit, så är han ingen hemsk pappa som försummar sitt barn. Visa inför din son att ni är båda vuxna föräldrar och du har tillit till ditt ex. Annars kommer han (sonen) använda det mot er båda. Var nyfiken och ställ frågor så att du får mycket mer information om vad det handlar om. Du ska alltid i första hand få din tonåring att prata med sin pappa, du har ingen rättighet att styra och ha åsikter om hans föräldraskap (för jag tolkar att ingen våld eller annat allvarligt förekommer). Och fundera över, hur hade du velat att ditt ex bemött dig om det varit tvärtom? Hur hade du önskat att han hanterade läget?
Tror att det bästa du kan göra @Nikon är att visa att du finns till för din son, på dina ”mamma-veckor”. Visa att du trivs i hans sällskap, att du vill vara tillsammans utifrån hans premisser. Ta emot med öppna, mjuka händer.
Ofta så ställs ju vi föräldrar inför ”problem”, eller våra barn kanske kommer med ett ”problem” eller “något” som kan uppfattas som ett ”problem”…
Då hamnar man ofta i ett vägskäl – problemlösning versus lyssna lyhört. Det är många gånger oerhört lätt, som förälder, att välja ”lösa problemet”, men det är kanske inte alltid det bästa, eller det rätta.
Det kan upplevas som att det kanske går ”snabbare” (ok, jag fixar, eller ”jag pratar med pappa” hmmm), att det känns som det rätta (för man vill hjälpa! Man vill stötta! Givetvis!)… men det kanske i ett längre perspektiv begränsar sitt barn att utveckla sina egna förmågor och sin egen självkänsla…
Detta är inte nödvändigtvis mina egna ord. De är ”hackat och malet” från något som heter COS – Circle of Security. Hade förmånen att få gå en sådan kurs våren 2022, och även om det är lätt att ”glömma” så försöker jag ibland minnas tillbaka och tänka på vissa saker som vi talade om i grupp. Riktat mot tonårsföräldrar, där många hade alla möjliga utmaningar med sina ”tonåringar”…
Så fortsätt lyssna på din son, samtala, så kanske du kommer förstå mer (menar givetvis inte att du inte förstår sin son! )
Men jag tror inte nödvändigtvis att du skall anamma ”Jag ringer pappa!” approachen… Kanske inte i nuläget iaf…
Skulle säga att det är en rätt vanlig känsla. Dels för att många fokuserar mer på den nya relationen och få ihop bonusfamiljen än den egna relationen med sina barn. Detta gör att man känner att de väljer den nya framför sig. Det spelar egentligen ingen roll hur snäll den nya är om man känner sig bortvald.
En annan känsla är att man inte känner sig hemma i “sitt eget” hem. Dvs anpassa sig efter den nyas sätt. Måste man klä på sig på kvällen för att gå på toa för man inte känner sig bekväm med att den nya ser en i kalsonger t.ex. Hos min pappa fick vi t.ex inte dricka vatten utan att fråga först, då hans nya tyckte man förstörde aptiten och man bara fick dricka efter man ätit.
Än så länge åker han ju dit och det är lugnt. Låt tiden gå så löser han nog det själv. Men jag tycker att det är bra att han vågar uttrycka detta för dig, utan att du kontaktar pappan. Det visar förtroende för dig och att känslan kommer ut och inte hålls inne.
Han är nyss fyllda 13-år. Ja hon sover där när hon inte har sina barn. De bor typ 4 nätter på vardera ställe med barn sen 4 nätter tsm utan barn.
Sonen mår bra men han uttrycker ju ändå detta o känner sig mindre avslappnad då de inte känner varann så bra.
Mitt ex tar bra ansvar men han är även mycket egoistisk så han väljer att se det som passar bäst ihop med dina behov. Lite skygglappar. Vi har levt i 27 år o känner varandra väl.
Man skulle naturligtvis kunna tycka, utifrån det du beskriver, att det borde funka om du skulle ta upp det. Men ärligt så vet jag inte hur verkningsfullt det är.
Jag menar, om du tar upp det, så kan det lättare viftas bort och det kanske till slut vänds till att den initiala tanken kring detta inte alls kommer från sonen.
Om sonen däremot tar upp det, så är chansen betydligt större att även en ganska nykär pappa skulle kunna lyssna…. Dock inte säkert…… och sedan är det ju en träning för sonen att våga säga vad han känner.
Hade han varit fem år, hade han förmodligen sagt och visat det direkt, utan hänsyn, eftersom yngre barn inte har lärt sig sociala regler i lika hög grad och dessutom behöver sina föräldrar på ett annat sätt.
Du kan hjälpa din son genom att ni pratar om hur veckorna hos DIG ska vara. Uppmuntra honom att berätta hur han tycker att era gemensamma veckor fungerar och om det ev finns något som han vill förändra. Då hjälper du honom att sätta ord på sina tankar. Fråga honom tex hur han vill att första dygnet ska vara hos dig. Ska ni göra något annorlunda, kanske vara tillsammans mer genom att spela ett spel, eller vill han vara ifred på sitt rum? Han kanske inte kommer att svara direkt eller svara att ”allt är bra”. Men genom att öppna upp för samtalet visar du att hans åsikt räknas och att man får komma med önskemål. Förhoppningsvis stärker det honom även i kommunikationen med pappan.
Tack för Era kloka tankar.
Tar till mig o tänker att jag behöver sitta lugnt i båten. Vi har 2 vuxna barn tsm så tonåringar har vi erfarenhet av.
Med lite distans så inser jag att jag vill hjälpa, curla o ställa tillrätta utan att jag har hela bilden.
Jag har tillit till hans pappa men just nu har det svajat lite då han inte är sig lik sedan han blivit djupt förälskad. Jag har en massa farhågor tror jag o känner själv att jag personligen finner honom bort prioriterad. Vid rannsakan så tror jag inte att sonen ser det han säger så allvarligt utan mer behövde berätta i stunden.
Jag behöver träna på att jag inte har något med tiden han är hos sin pappa utan endast kan påverka tiden han är hos mig.
Jag lever själv o min egen tillvaro kretsar endast omkring mina barn o måste förstå att det inte nödvändigtvis måste betyda att deras pappa ska göra likadant.
Tack för att ni öppnade mina ögon. Man reagerar så snabbt, instinktivt och ibland inkorrekt .
Kloka reflektioner! När du fokuserar på ditt liv kommer du också uppleva en större harmoni och balans, för mycket bottnar i att vi tror att vi skapar ordning genom kontroll, men i själva verket kan vi endast kontrollera vårt eget liv
Nu när du gjort så många insikter, kanske är det dags för dig att börja prioritera dig, dina drömmar och dina behov?
)
