Överdriver jag?!?

…… Tack för input!!!

1 gillning

Tyvärr kan du inte göra mer än att finnas där och stötta.

3 gillningar

Du överdriver inte och det verkar utifrån din beskrivning finnas skäl till oro. Men som @Rulle skriver så är ju dina möjligheter också begränsade, din vän måste ju också vilja ta hjälpen.
Så finns där på alla sätt du kan. Erbjud sovplats om det skulle behövas emellanåt men undvik ord och fraser som har ett ”vad var det jag sa” budskap.
Hon har tagit beslutet och är på väg. Stötta kan man men gå måste hon ju göra själv.

Du överdriver på inget sätt när det gäller dina slutsatser om den här mannens grad av dysfunktionalitet. Han är i mångt och mycket ett freak och det är verkligen hög tid för din vän att vakna.

Helt häpnadsväckande (även om det kan finnas psykologiska förklaringar även till den typen av kontraproduktivt beteende) hur så pass många kvinnor som kan fortsätta att klamra sig fast i den här typen av gravt patologiska manspersoner :face_with_spiral_eyes:

Jag tycker att du kan stå bredvid och stötta den här kvinnan, men hon måste göra resan själv och hon har uppenbart inte kommit så värst långt ännu. Tar honom fortfarande i försvar och tar själv illa vid sig när du pekar på hans dysfunktionalitet och destruktivitet.

Det bästa du kan göra nu är att tipsa och uppmuntra till professionellt samtalsstöd för henne isolerat och försök försiktigt puffa henne i rätt riktning. En professionell utbildad samtalsperson är vad hon behöver först och främst i nuet, som kan bemöta ilska och andra kontraproduktiva reaktioner hos henne i lagom takt och på rätt sätt.

När hon nått mer självinsikt så kommer du att ha en betydelsefull roll hennes liv… men ta ett steg tillbaka i nuet är iaf mitt råd :revolving_hearts:

3 gillningar

Blir även alltid så förvånad att de lyckas klo sig fast till nya offer. Har inte folk i dagens ”upplysta” samhällen alla verktyg som behövs för att se röda flaggor?

Edit: Inte min mening att ”shamea” offer som blir utsatta, men lite bättre omdömen hade man nog velat önska från folk :slight_smile:

4 gillningar

Jag kan inte annat än hålla med… men varje tusenmilafärd börjar med ett första steg (Lao Tse) och den här typen av galenskap uppstår ju såklart en första gång för alla drabbade.

Men självklart måste man som drabbad kvinna (eller man som råkat ut för en motsvarande partner) efteråt göra jobbet med sig själv först och främst. För alla människor fastnar helt klart inte i den här typen av destruktivitet.

Så att gå till botten med varför man själv fastnade är av högsta vikt och då måste man lära sig att förstå och jobba med vad hos en själv som gjorde att man inte gav en spark i arslet direkt, allt för att inte bli en sitting duck inför framtiden.

2 gillningar

Jag önskar att jag hade kunnat ta det lugnare och inte varit fullt så ärlig och rättfram som jag var. Men det är så svårt att stå tyst bredvid någon som blir så illa behandlad…

1 gillning