26/11 Fredag
Gick ganska bra ändå igår, allt plockades bort i ögat, en himla massa odlignar på både det ena och andra togs i ögat. Så nuär jag utan bandagelins, droppar utav helvete med alla världens olika droppar och saka tillbaka på måndag. Det svider och skaver men det får gå till måndag. Jag gör exkat som läkaren säger. Både hon och den andra lät mer positiva igår, Som sagt, så förbaskast tacksam över deras sätt att behandla och lyssna på mig. Så tacksam!
Hemma har jag tagit upp allt med med alla, De är införstådda och förstår. Det känns också bra. Att jag jag inte sluter mig själv i mitt skal utan visar mig sårbar, öppnar upp… Att vara sågrbar betyder inte svag i detta fall, inte för mig iaf.
Det känns bättre, för när jag pratar lyssnar han nu, på riktigt, när jag ältar, när jag blir ledsen, när jag kastas mellan hopp och förtvivlan så förstår han. Iaf känns det så. för samtidigt så öppnar han upp mer om sig också. PRatar och och ältar om sina saker. Till och med och saker som beror oss båda, familjen osv. JAg hoppas att detta blir en öppning som så väl behvös, hur det än går. För tystnad och “skalbildande” är bara skit!
Är glad att jag hittat detta forum, vad vore jag utan det!
Önskar alla en trevlig advent!