Du skriver det själv, du vill inte ha någon vänskapsrelation och då ska du inte ha det heller. Ditt x ska inte styra eller ställa på något vis! Att ens komma med önskemål har han inte ens rätt till! Den möjligheten hade han ihjäl alldeles på egen hand när han hoppade i säng med en annan kvinna!
Vad du ska säga till honom?
Men det är ganska uppenbart för mig i alla fall!
“Jag vill inte vara vän med dig! Du valde att göra mig illa på det värsta tänkbara sättet. Vilka konsekvenser det skulle få för vårt barn skulle du tänkt på innan du doppade k**** någon annanstans”
Det finns absolut ingen anledning att vara snäll. Vad får du tillbaka för det?Mer smärta?
Han var egoistisk när han valde att vara otrogen nu är det din tur att tänka på dig själv. Och i slutändan kommer din dotter att må bättre av det än att du sätter dig i situationer där du mår sämre.
Sant! Tack för ditt svar! Har sagt att jag inte vill ses nu och det kändes bra och rätt. Det är som att han tror att det finns en helt rimlig och naturlig förklaring till varför han bara var tvungen att ge efter för passionen (Som han själv sagt) och ljuga och bedra mig. Alla har vi ett val, han är ju inget litet barn, utan en vuxen person med ansvar för sina barn och hade i alla fall ett ansvar i vår relation.
Men det tycks vara lägligt bortblåst och han kunde bara inte stå emot attraktionen denna gång.
Nej. Om jag orkade med konflikterna och förnekandet skulle jag nog våga visa och ge uttryck mer för hur sårad jag är och hur besviken och ledsen jag är på honom, men hittills har det bara triggat konflikter och tagit mycket energi. Men för att jag är saklig och har en oaffekterad kommunikation betyder inte att jag vill vara hans vän.
Hej Varit i liknande. Mitt råd är att hålla dej borta från honom en längre tid, man far för illa själv annars och får inte tid att läka.
Det är inte säkert han på djupet är klar med dej heller- det kan skada dej riktigt.
För han använder dej bara i så fall bara för att minska sitt ev dåliga samvete och för att själv ta sej vidare.
Tack för ditt svar! Jag tror att det är mycket sanning i det du skriver! Det känns viktigt att få läka själv först. Ingen tjänar ju på att jag skulle pressa mig att umgås när det bara gör läkeprocessen långsammare och tuffare. Det är tufft ändå som det är. Man vill ju inte skapa mer smärta än det som ändå blivit…
Jag blev också lämnad / otro för 1.5 år och sedan skilsmässan har alltid bjudit in x vid jul / födelsedag mm även firad honom här , farsdag
För barnens skull ( sonen bor hos mig ) men inser nu att det inte gör mig ett dugg gott tvärtom han tar mig bara förgivet och använder mig fortfarande som dörrmatta så har bestämt mig för att ordna nya rutiner vid högtidsdagar för mig och barnen … men är lite rådvill vad gäller studenten till våren , hur har ni andra gjort med studenten ?
Nu blir det ju annorlunda pga pandemin, men så här gjorde jag:
Jag och barnen åkte till skolan med en skylt. Exet kom dit och pratade lite med den yngsta medan vi väntade. Så sprang studenterna ut, vi grattade och så försvann studenten med sina klasskompisar. Exet blev snopen, för han hade tänkt ta med studenten på café för att fira. I stället åkte han hem, medan jag och övriga barn åkte hem till oss och förberedde mat och tårta. Sedan firade vi tillsammans, jag och barnen och ett par släktingar.
Jag funderar också på det här med studenten.
Det är dax för dottern nu i år.
Vill inte att x tar med sig häxan.
Förra året fick 2 från varje familj komma så det blir väl något liknande i år.
Jag tänker att jag o x är med vid utspringet o sedan fixar vi separata firanden.
Men jag har inte tagit det med honom.
Ja, @Lotus2 och @Heartbroken1, jag tror att två firanden är ett bra alternativ. Klart att det är tråkigt att vara uppdelade på två kalas, att studenten ifråga liksom får stressa lite mer, men med god planering så… Kanske fredag+lördag? Jag tror att det är klart värre att ha ETT kalas som blir spänt och tråkigt, än två roliga kalas.
Min son tog studenten förra året, med Coronarestriktioner. Utspringet var ju begränsat till två = vi föräldrar. Dessutom fick vi besked om att de bytte dag ganska kort tid innan, så kalas var redan bokat till fredagen. Utspring mitt i veckan och klassfest på kvällen. Sonen tyckte det var bra med firande utspritt på flera dagar, han hade inte orkat allt på samma dag. Och när det blev upp till pappan att själv att ordna firandet så blev det… Tadaa! Ingenting! Men kontentan är att man kan ha släktkalas en annan dag än utspringet. Mycket flaggor, serpentiner, björkar och ballonger, kostymen och mössan på, så infinner sig stämningen ändå.
Helt sant o i dessa tider kan ju saker ändras plötsligt, så det är svårt att planera långt i föreväg.
Svårt för mig som älskar att planera o fixa.
X flöt ju bara med liksom.
Jag ska fixa plakat i alla fall o bubbel, det är det hon vill ha.
Så får vi se hur det blir.
Men jag vet helt säkert att det inte blir något gemensamt där jag kanske måste möta häxan.
Så roligt ska vi inte ha det.
När det gäller studenten så för äldsta barnet, sonen, så fick jag och dottern komma på studentmiddag till x:et och sonen. Tilläggas bör att sonen bodde heltid hos pappan (men med goda relationer till mig) medan dottern bor heltid hos mig men med mycket sparsamma relationer med pappan (han försöker inte).
När dottern skulle gå ur nian så underrättade jag pappan om hur det var planerat och “bjöd in honom”. Hans svar: Jag kan inte för jag ska göra service på motorcykeln.
När hon ett halvår tidigare sjöng i luciatåget kunde han inte heller komma för att han skulle till frisören.
Hej! Jag förstår. Låter klokt med separata firanden.
Funderar över dotterns stundande födelsedag även om det inte är något så stort som studenten. Hon är så liten än. Men jag orkar inte träffa honom och leka glada-separerade-mys-pys-familjen. Just nu känns det som det kommer ta år innan jag klarar av att ha något mer än nödvändig kommunikation.
Det är svåra avvägningar ibland men tror ändå på att hellre ha två firanden än ett ångestfyllt… och just nu med Corona så är det ju också bra att det inte är så många på samma ställe…
Ja man vet ju inte hur det blir med Corona till studenten men som det känns nu kommer jag fixa eget firande med bara min familj , vänner och skylla på Corona kanske
Ja, jag förstår inte hur jag någonsin ska orka träffa kvinnan han bedrog mig med, jag har liksom knappt orkat tänka tanken… än mindre hänga på någon gemensam tillställning… fy så otroligt jobbigt! Nu är det inte säkert att det håller, men vi får se…
tycker det låter smart att skylla på Corona. Det är ju liksom en helt legitim anledning!
Studenten är en gång i livet - både för studenten, föräldrarna o gäster - så se till att den blir bra o ett fint minne för livet för er alla men framförallt för studenten.
Studenten är några månader bort så det finns tid att förbereda sig för ett eventuellt möte.
Jag tycker inte att du ska behöva träffa henne över huvud taget. Skulle ämnet komma på tal kan du ju säga till ditt x att hade han skött det hela snyggare och inte varit otrogen mot dig så hade saker och ting kunnat vara annorlunda. Men eftersom han valde att vara otrogen så får han stå sitt kast och gilla läget. Det är inte du som behöver finna dig i en taskig situation, den har han skapat ju!
Det ser ut som ett återkommande tema att den som är otrogen och sviker i förhållande inte är kapabel eller vill inse den skada som de har orsakat. Varför skulle man inte vilja träffas och umgås som om inget hänt? Många vill umgås “för barnens skull” men det tror jag inte är att rekommendera om man inte känner sig fullständigt bekväm med det, isf kan det ju vara bra.
Min ex-fru som var otrogen bjuder in till allt möjligt. Ex nu senast mello med barnen och hennes syster. Som om ingenting någonsin hade hänt. Jag tackade nej. Jag mår så dåligt efter att vi har träffats varje gång. Får ett otroligt stresspåslag. Bara att vara i området där vi tillsammans bodde är jobbigt. Det handlar inte om att undvika det som är jobbigt utan att inte skada sig själv. Om man själv mår bra har man förutsättningar för att barnen ska må bra också tänker jag.
Just student är ju speciellt. Antar att det är ett sånt tillfälle då man måste stå ut helt enkelt. Födelsedagar kan man fira dubbelt. Gör det som blir bäst för dig så blir det också bra för barnen.
varför ska man stå ut?
Då bjuder man in klart och tydligt x:et UTAN bihang och säger tydligt varför. Som sagt. Den som var otrogen får ta sitt ansvar och om det är något som pågår i 10 år så får den otrogna bita i det sura äpplet så länge och gilla läget. Inget den svikna ska behöva ta hänsyn till.
Får också ett otroligt stresspåslag när vi ses. Har landat i att vi absolut inte kan umgås för vår dotters skull just nu. Som det känns nu kommer den känslan hänga i ett bra tag. Det är smärtsamt att det är konsekvenserna av hans handlingar men alternativt är ännu mer smärtsamt och jobbigt. Är så otroligt förbannad och besviken på honom fortfarande trots att det gått sju månader sedan han berättade.
Det är så mycket som ska processas.
Det får bli separat födelsedagsfirande för dottern. Dessutom är ju mina närmsta minst sagt besvikna på honom, förbannade och ledsna över att han svikit mig och vår dotter på detta vis, så det känns inte som det skulle vara roligt för någon att bunta ihop alla. Jag tror min lilla tjej har det bättre på två separata men mer harmoniska kalas.
Hade det varit student vet jag inte hur jag gjort, men för mig är det långt kvar dit och var jag då befinner mig i livet återstår att se…
Gemensam mello-kväll och liknande skulle inte komma på tanke. Undrar liksom du vad det är som gör att de som svikit har så svårt att förstå hur lite lust man har att leka mys-pys-familj när det är just det som trasats sönder och något nytt ska få ta sin plats… konstig tycker jag.
Mitt x har påvisat en häpnadsväckande brist på insikt och förståelse för hur jobbigt det här varit för mig. Kanske det kommer ikapp honom. Eller, så är det bara sådan han är…
Har sagt att jag inte vill ses nu och det kändes bra och rätt. Det är som att han tror att det finns en helt rimlig och naturlig förklaring till varför han bara var tvungen att ge efter för passionen (Som han själv sagt) och ljuga och bedra mig. Alla har vi ett val, han är ju inget litet barn, utan en vuxen person med ansvar för sina barn och hade i alla fall ett ansvar i vår relation.
fy så otroligt jobbigt! Nu är det inte säkert att det håller, men vi får se…