Otrogen och lämnad, men X vill fortsätta umgås för barnets skull

Precis. Kanske lägre farm. Har landat i att jag säger nej tack och just nu är det inte läge. Jag orkar inte helt enkelt. Det blir för svårt.
Tack för svar!:hugs:

3 gillningar

Så sjukt. Att ens tänka tanken på att ta med den nya. Helt sjukt. Och att hon tänker tanken dessutom - de verkar förtjäna varandra så elaka som de är.

1 gillning

Men fy så jobbig situation! Dessutom spelar ditt x ut dig mot erat gemensamma barn… fy!
Precis så känner jag också! Det är som mitt x inte vill inse vad han förorsakat varken mig eller vår dotter. Det är som att han nu vill leka familj igen. Han tycker väl att det gått tillräckligt med tid i hans värld för att tycka att jag ska vara över att ljög för mig i månader och sedan raserade hela min värld och hela vår familj slets itu. Jag har svarat nej på hans erbjudande om att träffas och umgås tillsammans alla tre på det bästa tydligaste sätt jag kunde. Han replikerade med att han trodde ”det kunde vara bra för alla tre”… men han verkade ändå förstå att det inte var läge än, om det någonsin kommer bli.
Jag kan inte komma ifrån känslan att han ändå saknar den där känslan att vara en familj, utan att förstå och ta in på riktigt, att den familjen inte finns längre.
Precis som du skrev också, en person som gör en så illa, ljuger och bedrar, är det verkligen en person man vill vara vän med? Vara trevlig och vettig för barnens skull, ja såklart är det viktigt, men vän är något helt annat.
Han har ju genom sitt handlande raserat all tillit oss emellan…
tack för ditt svar!!:hugs: hoppas ditt x slutar med sådana underliga dumheter som du beskriver!!

3 gillningar

Tack! Men precis!! Det tar tid! Och det är respektlöst! Varför kan han inte låta mig få styra. Det är ju han som lämnat mig och bedragit mig. Men i hans värld verkar han vilja rusa på en process som inte går att forcera. Det Måste ju få ta sin tid! Jag behöver distans. Han kanske tycker 4,5 månad är lång tid. Det känns Inte så för mig. Flyttade ju bara för en månad sen till ny adress…
:hugs:

Å!! Jag vet precis! Sådana tankar umgås man med. Att man vill att det ska skita sig för dom så han också ska få känna hur det känns på något vis. Eller förstå hur jäkla fel han handlat. En av anledningarna att jag inte vill släppa honom så nära inpå mig igen är för att jag behöver distansen för att skjuta ifrån och kunna bygga något eget. Ju mer vi ses desto mer göder det känslor av saknad och sorg över det som gått förlorat och det som inte blev som man trodde… kram till dig!

1 gillning

Tack! Du sätter fingret på en viktig sak. Jag är också rädd att hon ska bli mer förvirrad och dessutom vill jag inte ha honom nära mig just nu. Vad ska vi prata om liksom? Vår dotter? Såklart kan vi prata om det. Men tänker han att vi bara ska låtsas som ingenting har hänt och behålla vänskapsdelen av vår relation? Nej. Det kan jag inte. Tyvärr har det han gjort förstört för mycket mellan oss känner jag. Ville han ha kvar mig som vän skulle han ha tänkt på det innan han ljög och bedrog mig i månader… jag blir fortfarande helg galet arg när jag tänker på det. Och alla dessa lama förklaringar, vi hade det ju ”kämpigt” till exempel… vadå kämpigt. Ja, ibland var det det, småbarnsår, två bonussöner i tonåren. Det var tufft och lite tid för varandra. Men är det en ursäkt att behandla mamman till ens barn som en gammal disktrasa… jag blir fortfarande rasande när jag tänker på det. Då känns tanken på vänskap rätt långt bort minst sagt…

5 gillningar

Du skriver det själv, du vill inte ha någon vänskapsrelation och då ska du inte ha det heller. Ditt x ska inte styra eller ställa på något vis! Att ens komma med önskemål har han inte ens rätt till! Den möjligheten hade han ihjäl alldeles på egen hand när han hoppade i säng med en annan kvinna!

Vad du ska säga till honom?
Men det är ganska uppenbart för mig i alla fall!
“Jag vill inte vara vän med dig! Du valde att göra mig illa på det värsta tänkbara sättet. Vilka konsekvenser det skulle få för vårt barn skulle du tänkt på innan du doppade k**** någon annanstans”

Det finns absolut ingen anledning att vara snäll. Vad får du tillbaka för det?Mer smärta?
Han var egoistisk när han valde att vara otrogen nu är det din tur att tänka på dig själv. Och i slutändan kommer din dotter att må bättre av det än att du sätter dig i situationer där du mår sämre.

3 gillningar

Sant! Tack för ditt svar! :hugs: Har sagt att jag inte vill ses nu och det kändes bra och rätt. Det är som att han tror att det finns en helt rimlig och naturlig förklaring till varför han bara var tvungen att ge efter för passionen (Som han själv sagt) och ljuga och bedra mig. Alla har vi ett val, han är ju inget litet barn, utan en vuxen person med ansvar för sina barn och hade i alla fall ett ansvar i vår relation.
Men det tycks vara lägligt bortblåst och han kunde bara inte stå emot attraktionen denna gång.
Nej. Om jag orkade med konflikterna och förnekandet skulle jag nog våga visa och ge uttryck mer för hur sårad jag är och hur besviken och ledsen jag är på honom, men hittills har det bara triggat konflikter och tagit mycket energi. Men för att jag är saklig och har en oaffekterad kommunikation betyder inte att jag vill vara hans vän.

1 gillning

Hej Varit i liknande. Mitt råd är att hålla dej borta från honom en längre tid, man far för illa själv annars och får inte tid att läka.
Det är inte säkert han på djupet är klar med dej heller- det kan skada dej riktigt.
För han använder dej bara i så fall bara för att minska sitt ev dåliga samvete och för att själv ta sej vidare.

3 gillningar

Tack för ditt svar! Jag tror att det är mycket sanning i det du skriver! Det känns viktigt att få läka själv först. Ingen tjänar ju på att jag skulle pressa mig att umgås när det bara gör läkeprocessen långsammare och tuffare. Det är tufft ändå som det är. Man vill ju inte skapa mer smärta än det som ändå blivit…

1 gillning

Jag blev också lämnad / otro för 1.5 år och sedan skilsmässan har alltid bjudit in x vid jul / födelsedag mm även firad honom här , farsdag
För barnens skull ( sonen bor hos mig ) men inser nu att det inte gör mig ett dugg gott tvärtom han tar mig bara förgivet och använder mig fortfarande som dörrmatta så har bestämt mig för att ordna nya rutiner vid högtidsdagar för mig och barnen … men är lite rådvill vad gäller studenten till våren , hur har ni andra gjort med studenten ?

2 gillningar

Nu blir det ju annorlunda pga pandemin, men så här gjorde jag:
Jag och barnen åkte till skolan med en skylt. Exet kom dit och pratade lite med den yngsta medan vi väntade. Så sprang studenterna ut, vi grattade och så försvann studenten med sina klasskompisar. Exet blev snopen, för han hade tänkt ta med studenten på café för att fira. I stället åkte han hem, medan jag och övriga barn åkte hem till oss och förberedde mat och tårta. Sedan firade vi tillsammans, jag och barnen och ett par släktingar.

1 gillning

Jag funderar också på det här med studenten.
Det är dax för dottern nu i år.
Vill inte att x tar med sig häxan.
Förra året fick 2 från varje familj komma så det blir väl något liknande i år.
Jag tänker att jag o x är med vid utspringet o sedan fixar vi separata firanden.
Men jag har inte tagit det med honom.

2 gillningar

Ja, @Lotus2 och @Heartbroken1, jag tror att två firanden är ett bra alternativ. Klart att det är tråkigt att vara uppdelade på två kalas, att studenten ifråga liksom får stressa lite mer, men med god planering så… Kanske fredag+lördag? Jag tror att det är klart värre att ha ETT kalas som blir spänt och tråkigt, än två roliga kalas.

Min son tog studenten förra året, med Coronarestriktioner. Utspringet var ju begränsat till två = vi föräldrar. Dessutom fick vi besked om att de bytte dag ganska kort tid innan, så kalas var redan bokat till fredagen. Utspring mitt i veckan och klassfest på kvällen. Sonen tyckte det var bra med firande utspritt på flera dagar, han hade inte orkat allt på samma dag. Och när det blev upp till pappan att själv att ordna firandet så blev det… Tadaa! Ingenting! Men kontentan är att man kan ha släktkalas en annan dag än utspringet. Mycket flaggor, serpentiner, björkar och ballonger, kostymen och mössan på, så infinner sig stämningen ändå.

5 gillningar

Helt sant o i dessa tider kan ju saker ändras plötsligt, så det är svårt att planera långt i föreväg.
Svårt för mig som älskar att planera o fixa.
X flöt ju bara med liksom.
Jag ska fixa plakat i alla fall o bubbel, det är det hon vill ha.
Så får vi se hur det blir.
Men jag vet helt säkert att det inte blir något gemensamt där jag kanske måste möta häxan.
Så roligt ska vi inte ha det.

3 gillningar

När det gäller studenten så för äldsta barnet, sonen, så fick jag och dottern komma på studentmiddag till x:et och sonen. Tilläggas bör att sonen bodde heltid hos pappan (men med goda relationer till mig) medan dottern bor heltid hos mig men med mycket sparsamma relationer med pappan (han försöker inte).

När dottern skulle gå ur nian så underrättade jag pappan om hur det var planerat och “bjöd in honom”. Hans svar: Jag kan inte för jag ska göra service på motorcykeln.
När hon ett halvår tidigare sjöng i luciatåget kunde han inte heller komma för att han skulle till frisören.

Det krävs två för tango.

1 gillning

Hej! Jag förstår. Låter klokt med separata firanden.
Funderar över dotterns stundande födelsedag även om det inte är något så stort som studenten. Hon är så liten än. Men jag orkar inte träffa honom och leka glada-separerade-mys-pys-familjen. Just nu känns det som det kommer ta år innan jag klarar av att ha något mer än nödvändig kommunikation.
Det är svåra avvägningar ibland men tror ändå på att hellre ha två firanden än ett ångestfyllt… och just nu med Corona så är det ju också bra att det inte är så många på samma ställe…

1 gillning

Ja man vet ju inte hur det blir med Corona till studenten men som det känns nu kommer jag fixa eget firande med bara min familj , vänner och skylla på Corona kanske

Ja, jag förstår inte hur jag någonsin ska orka träffa kvinnan han bedrog mig med, jag har liksom knappt orkat tänka tanken… än mindre hänga på någon gemensam tillställning…:grimacing: fy så otroligt jobbigt! Nu är det inte säkert att det håller, men vi får se…
tycker det låter smart att skylla på Corona. Det är ju liksom en helt legitim anledning!

Ja, annars kan du ju säga att han valde bort dig när han valde den andra. Nu blir det två firanden för barnet istället.

3 gillningar