Men när du frågar då… vad får du för känsla då?
Hmmm, frågar jag på telefon blir det inte mycket sagt, är 10-åringen själv i telefon dvs vi pratas vid direkt efter skolan pratas det mer. Är vi hos mig kan det babblas på men gärna efter att jag fått igång samtalet.
Min känsla är att mått inte stämmer, när någon är i bakgrunden
För varför pratas det på när vi är själva. Men inget dåligt har kommit upp
Hmmm… barn är så otroligt, och ibland sorgligt, lojala så det finns inga gränser.
Mörka inget och skyl inte över något what so ever… finns det minsta fog för orosanmälan, då är det en guds tur att någon faktiskt har gjort den 
Så sant.
Jag vet bara hur vi hade det när vi bodde under samma tak. Och det tänker jag berätta.
Vad som händer under taket därborta har jag ingen aning om, så det kan jag inte yttra mig om. Bara spekulera i och det tänker jag inte göra med soc.
1 gillning
Tack för pratstunden 
Nu behöver jag sova,
Spela in ljudet från ert möte är mitt enda tips.
Hur då?
Vet att det inte går med mobilen, har testat.
Jag har en inbyggd app som heter Röstinspelning (Samsung). Senastjag testade funkade den bra.
Det som inte går längre är att spela in telefonsamtal från samma telefon.
För mig låter det ju som att det är rätt stora problem hos pappan med supandet alltså. Det är nog lika bra att det kommer upp på bordet. För din del kan du väl säga precis som du skrivit här, att du visserligen vetat att han druckit oftare/mer än du tycker är lämpligt men inte varit insatt i att han skulle ha druckit mycket när barnen varit där nu när ni separerat. Att du nu när du tänker på saken har en känsla av att barnen kanske dolt saker för dig av lojalitet med pappan eller för att pappan varit i bakgrunden när ni pratat och de inte känt att de kunnat tala fritt.
På så vis hjälper du inte pappan att mörka ett missbruk som verkar finnas, men målar samtidigt inte in dig själv som medskyldig genom att du skulle ha känt till detta svart på vitt men ej agerat.
Vad tycker ni mycket drickande?
Vad tycker ni är ofta drickande?
Personligen tycker jag att det som är avgörande är hur mycket någon dricker och inte minst hur personen blir. Det finns ju folk som blir grälsjuka och aggressiva medans andra blir nörmast mesiga.
Framför allt om barnen är små kan man ju inte dricka mer än några glas/öl för att fortfarande ha möjlighet att sköta barnen och se till att inga olyckor händer.
Det viktigaste är att man inte blir otrevlig och kan hantera barnen. Det betyder ju att vederbörande inte kan bli drängfull, börja sluddra eller däcka, inte ens en gång om året när man har ansvar om barnen.
Om man blir otrevlig så är också varje glas olämpligt.
Om man inte blir otrevlig så är ju alkoholkonsumtion på europeisk nivå inget problem.
Håller med Restenavlivet, särskilt vad rör barnen är det ju hur mycket det dricks och hur man då beter sig som är problemet. Max ett par glas när man har ansvar för barn skulle jag säga, även om toleransen förstås är lite individuell, och det i grunden handlar om hur påverkad man blir.
Sen sett till riskbruk/personens eget problem tycker väl jag att det verkar besvärligt om alkoholen är en så viktig källa till “glädje” i livet att man känner att man måste dricka var eller varannan dag. Men för barnen kanske det inte gör så mycket att en vuxen “måste” dricka ett glas till maten varje dag om det faktiskt inte blir mer än så.
1 gillning
Jag upplevde att när vi Bode under samma tak att exet var tvungen att dricka. Men blev aldrig aggressiv eller dum på något sett. Mer än när jag tog upp nån gång att jag tycktes det dracks för ofta, blev det sura miner. Så jag slutade påpeka.
Du säger som det är när du träffar soc. Barn är inblandade.
1 gillning
Du ska träffa soc och vara uppriktig om din upplevelse!
Soc är bra och en hjälpinstans ska du utgå ifrån. Allt vi hör på media är skräckhistorier som är ovanliga.
Jag har enbart bra erfarenhet av soc!
Vad som är mycket drickande går inte att svara direkt på. Det viktiga är vad barnen upplever och uppfattar. Hur blir han när han dricker? Vad säger barnen? Lyssna mellan raderna. Kan du prata med hans vänner/ föräldrar/ syskon? Vad ser de?
2 gillningar
Mina erfarenheter av socialen i precis samma situation, förutom då att det var mamman som drack och tog tabletter, är tyvärr att det var katastrofalt dåligt.
Efter flytt till ett lite större samhälle blev responsen bättre men ändå urusel.
Mängder med orosanmälningar från olika håll och kanter ledde inte till något alls.
Flera gånger utreddes de inte ens utan lades bara ner.
Förmodligen delvis kraften i att vara en charmig kvinna där motparten är en man, på något annat sätt kan jag inte tolka det.
Hade barnen varit några år yngre kanske det hade varit annorlunda, där vi bor nu pratade de flera gånger om 11 år som en gräns för när de kunde utnyttja sitt tvångskapital mot min exfru, vilket de enligt deras utsago inte kunde nu, då barnen är äldre.
Jag, och soc fick aldrig några svar från barnen om vad de egentligen upplevde hos henne.
De ville förstås skydda sin mamma.
Tyvärr resulterade det i att hon inte finns kvar och det hon efterlämnade sig var gigantiska lån.
Barnen vill fortfarande inte prata om det, men det märker jag förstås att de inte mår bra.
Att sedan vår ekonomi också påverkades på grund av att hon lånade pengar även av mig utan att berätta om de andra skulderna gör det en smula extra bittert, men pengar är oviktigt jämfört med sorgen i att barnens uppväxt blivit allt annat än normal.
Kanske jag “babblar” nu, men jag försöker på något sätt få fram att barnen måste komma först, och ett missbruk kommer alltid före för missbrukaren.
Inga avtal eller överenskommelser gäller, för när suget kommer vinner det alltid.
Prata med Socialen som att de är dina vänner, för de vill trots allt väl. Var ärlig och öppen, och säg som det är, det är det enda raka. Det betyder också att inte “bre på” åt andra hållet, vilket du inte heller verkar vilja.
Lycka till!
3 gillningar
Tack för era synpunkter… jag har lyssnat på barnen och pratat med mina vänner och vridit och vänt på allt. Verkligen försökt sätta barnen i fokus, och inte mig själv och mitt ego, för dom är mitt allt. Det var ett bra samtal med soc. och tyckte jag var ärlig i allt.
2 gillningar