Jag har skrivit här tidigare om min man som varit emotionellt otrogen (vad jag visste då). Nu har jag fått reda på att han varit fysiskt otrogen minst två ggr och har stora problem med porrsurfande och bekräftelse. Han har hela vårt förhållande varit väldigt trevlig mot tjejer och vill att de ska gilla honom. Alla älskar honom då han är snygg smart och charmig. Men han har ljugit sig blå för mig om ALLT, stort som smått, även om jag kan motbevisa. Han hade lovat att sluta porrsurfa, men jag upptäckte att han fortsatt för en vecka sen. Efter jättegräl, där jag stod med väskan packad i hallen, så erkände han porrsurfing och otroheter. Jag har lyft frågan om sexberoende för ett år sen, men han satt inte flera timmar per dag och surfade. Jag trodde att en beroende gör det. Men han har tydligen kollat på jobbet och när han åkt iväg och handlat mm och inte kunnat sluta.
Han har under ett år gått hos psykolog för sitt undvikande och dåliga självkänsla och saker som han förträngt har börjat komma upp. Vi gick till en beroendemottagning och de Konstaterade att han var beroende av porr och att erövra. Han ska nu gå 12 stegsprogrammer och jag ska gå i behandling för mitt medberoende. Vi får se vad mer som flyter upp till ytan. Grunden till ett beroende uppkommer i barndomen. Man tar till saker som ger en lindring. Det är en sjukdom som man inte kan ro för. Men om man till slut erkänner för sig själv att man har problem och inte kan kontrollera det, kan man få hjälp.
Beroendepersonen har tagit över allt mer. Jag har varit kvar eftersom jag älskar personen som är han. Vi har också haft fina stunder. Vi har samma intressen och mål. Men nu börjar mitt arbete med mitt medberoende. Det är jobbigt och jag bryter ihop fler gånger per dag.
Det ska bli skönt att prata med andra som är med om samma sak.
Är det någon som varit med om samma sak?
Jag har min släkt i ett annat land och de ville INTE att jag skulle lämna mitt ex. Vänner hade försvunnit då vi flyttade till en ny stad och där hade jag inte hunnit lära känna folk mer än ytligt. Med andra ord, jag var ensam. Men jag måste säga att när jag hade bestämt mig så var det som om alla dörrar öppnades! Jag var tvungen att blotta mig och be om hjälp, något som var ovanligt för mig som “stark kvinna”. Kollegor jag lärt känna ytligt hjälpte till med flytten. En snäll äldre granne ställde upp som barnvakt ibland. Och lägenheten fick jag för att jag ringde och faktiskt berättade om min situation, att jag var helt ensam men har fast jobb och behöver hjälp. Oj vad jag lärde mig under den perioden! Jag insåg att människor VILL hjälpa och finnas till! Flera av de ytliga kontakter blev vänner, för vi fortsatte höras av. Jag tog till mig modet och bad om hjälp av barnens kompisars föräldrar och de ställde gladeligen upp!
men det är bara inbilning i honom. Han både gaslightar mig och manipulerar alla runt oss att tro på hans lögnar.
ja jag behöver börja göra saker för mig. Träning är just nu det enda roliga jag har och riktigt hinner/orkar med. Är konsult och jobbar väldigt mycket med ett jobb jag inte alls gillar, men måste ta det jag får nu. Min ekonomi i bolaget är helt dränerad. Det är svårt att få uppdrag som 50 +. Det är också något jag måste ta tag i; bli anställd eller fortsätta som konsult. Men där börjar jag komma en bit på vägen. Jag har tidigare inte alls tänkt mig att avsluta mitt bolag. Nu inser jag att detta sätt at leva gör mig mer ensam. Ett sammanhang är viktigare än frihet att ha längre somrar.