En sak undrar jag… och det är HUR man egentligen VET NÄR man är redo för ett nytt förhållande?
Känner mig fortfarande inte redo efter 2,5 år…har inte heller helt kommit över exet.Har inte jättestor längtan efter någon ny heller just nu…men hoppas ju förstås att jag någon dag springer på HAN som får mitt hjärta att smälta.
Vill ju absolut ha ett nytt förhållande i framtiden med en man som känns helt rätt för mig och som jag älskar.Kommer den dagen då man bara “vet” att man är redo eller hur har det varit för er?
2 gillningar
Typ samma här. Det har gått 3 år och jag känner att jag egentligen ÄR redo att träffa någon ny men saknar däremot lust till det. Alltså jag menar lusten saknas att leta och dejta för dejtandets skull dvs via nätet. Vill bara RÅKA träffa på någon men oddsen är ju inte så stora. Jag är väl över mitt ex vid det här laget efter en kämpig resa. Men det finns en gnutta sorg kvar i mitt hjärta för mitt ex. Och den lilla sorgen kommer nog försvinna på stört som jag skulle få känslor för någon annan. Men orkar bara inte leeeeta. Fullt upp i mitt liv dessutom med barn, jobb och träning 
4 gillningar
Jag tror inte man vet det riktigt… Jag och exet tog beslutet att skiljas i februari 2018, han flyttade i maj samma år.
Jag har träffat en man via ordspel på nätet 
, vi bor långt ifrån varann och har träffats två helger. Jag orkar inte dejta och med tanke på avståndet funkar inte det. Många sms och tfnsamtal blir som dejtande. Att ses mer sammanhängande gör att det blir lite vardag på ett sätt och det känns bra.
Sen har inte jag sagt att jag har en ny relation eftersom jag inte vet hur det blir, om det håller med tanke på avståndet men jag skulle inte dejta någon annan i detta läget heller.
3 gillningar
Familjebildning, giftermål och husköp har man ju liksom provat på och hur bra gick det? Låter som ett jättebra upplägg @Lynxan Håller tummarna för dig att det ska bli bra med honom.
2 gillningar
Precis @FreeFalling, det blev inte som jag tänkte mig. Mannen jag träffat har samma erfarenhet med där var det långvarig otrohet med i bilden.
Att träffa ngn när man är 45 är skillnad mot att göra det vid 25 och mer avslappnat än vad jag trodde.
Rätt skönt att vakna ihop och vara sig själv 
.
8 gillningar
Känner detsamma 2 och ett halvt år för mig också. Men man blev väldigt bränd av uppbrottet efter många år. Sedan känner man sig som " skadat gods".
1 gillning
Jag tycker ni verkar så coola med att exet bildat nytt. Jag står och stampar och kräks så fort jag ser någon leka familj med mina barn. Var är den nyes barn? Aldrig med. Jag hatar mitt liv och det jag utsatts för. Så jävla grundlurad. Och ska man kunna gå vidare måste man ju släppa.
Har alla andra bara accepterat ny familj och är egentligen ledsna över någonting annat? Jag känner mig som en stenåldersmänniska värderingsmässigt, men jag är råutbytt, inte familjen. Varför?
3 gillningar
Vi känner nog ungefär lika.
Tror också att det är en del sorg över exet kvar…kanske är mest DET det handlar om egentligen.Dyker bara HAN upp så bleknar sorgen förhoppningsvis och att jag är mer “klar” än vad jag tror.Nej…har inte heller lust att leta på nätet precis men undrar verkligen HUR man ska träffa någon.
Å andra sidan så tror jag lite på att det som är meningen ska hända…det händer.
Men ibland kanske man måste hjälpa ödet på traven.
1 gillning
Lite bekväm är jag oxå 🥴 undrar ibland hur jag skall få tid och plats i mitt liv att involvera en ny… men handlar nog lite om ett försvar. Rädsla för att bli bortvald igen kanske 
. Känner dock inte att det är bråttom. Det får bli när det blir, men sitter man hemma i soffan själv och tittar på Eurovision lär det inte hända något 
1 gillning