Hej
Undrar om det är fler som befinner sig i en no contact period som kanske vill få stöttning samt stötta andra.
Befinner mig på dag 9 av ingen kontakt. Och var tvungen att bryta det idag pga uthyrning av vår bostad. Fruktansvärt att inse hur negativt kontakt påverkar en.
Även tufft att lyckas med detta när man har barn…
Någon som vill dela med sig av tips?
Varför köra ”no contact” egentligen.
Ännu mer ”varför” om barn är inblandat.
Du/ni har säkert era skäl, men jag personligen har inte förstått vitsen med ”no contact”.
Jag tror på kontakt oavsett mål eller skäl. Även negativ kontakt kan omtolkas positivt.
Sår läker bättre när de lämnas ifred och man inte river i dem hela tiden.
Har och har inte haft någon uttalad no contact-strategi, men tycker att det låter utomordentligt bra!
Mår själv mycket bättre när vi inte har kontakt, X och jag. Har förvisso barn ihop, men försöker få så mycket som möjligt av kommunikationen kring dem via sms. Under lång tid använde X telefonsamtal med mig (gärna sent på kvällen) som åskledare för sina egna negativa känslor och jag mådde skit.
Mycket bättre så här. Vi är inte i en relation längre. Vad ska vi älta?
Mitt ex hade först en affär med en person och sedan när det sprack en ny affär med sin fd ölsakrinnas vän. Som han nu bor med. Han ljuger och manipulerar så att man ber honom om ursäkt om hur han har gjort. Han anser sig ha rätt till lite vad han vill ha, och när han inte får det så blir han hotfull och nedvärderande. När man försöker hålla avstånd så säger han till barnen, ”ska inte jag och mamma komma på er fotboll”. Han flyttade ut för 8 månader sedan men ljög så friskt om allt att jag tillslut inte visste vad som var sant eller falskt.
No contact är för att rädda det lilla som är kvar av mig och säkerställa att jag får tillräckligt lång paus för att bryta den ohälsosamma kopplingen till honom. För läser man ovan så borde jag vilja lämna honom men han är så skicklig att han får hela världen att älska honom. Nu när man är utbytt så är den känslan horribel.
Jag vet att han inte är frisk, att inget var äkta. Men det tar inte bort sorgen.
Nollkontakt är en utmärkt metod i många fall där man behöver markera för sig själv att man är värd mer än att låta någon annan styra ens humör och mående.
Det är ett sätt att ta tillbaka kontrollen över sitt eget liv och sina känslor. Att bryta sig loss ur ett osunt beroende av sin f d partner.
Bestäm för dig själv i vilka frågor du är tvungen att ha kontakt. Med gemensamma barn kan man t ex bestämma att man kommunicerar om sådant som rör hämtning/lämning, viktiga skolfrågor samt viktiga hälsofrågor. Allt annat sköts individuellt.
Välj ett kommunikationssätt och håll dig till det. Man kan t ex skapa en ny mailadress där all kommunikation med expartnern sköts. Alla andra kanaler kan man hålla fredade, för sin egen sinnesfrids skull. Det går även att ha en eller några särskilda dagar när man sköter kommunikationen, så att de andra är lediga.
Var så neutral det bara går vid fysiska samtal. Svara så lite som möjligt. Typ ja, nej, jaså, jag återkommer via mail… Det räcker långt för informationens skull. Reagera inte på provokationer eller övertalningsförsök. Även negativa känslor som utlöses av expartnern bidrar till att hålla liv i relationen i hjärnan. Ju mindre känslor man kopplar in, desto fortare blir man fri i sinnet.
Tusen tack! Mitt stora problem har varit att jag inte kunnat släppa sveket. Jag känner mig fruktansvärt utnyttjad och förlöjligad. Jag har så många frågor men kommer aldrig få svar på dom.
Barnen blir lidande hela tiden och det knäcker mig också.
Noll kontakt betyder att jag sköter familjelivet 25 dagar i månaden. Så fort vi har kontakt så får jag höra att jag bara stjälpt över allt på honom. Han ska skriva avtal med hyresgäster till huset idag. Jag får en utskällning för att jag gör saker enligt hans otydliga instruktioner. Sedan när jag försvarar mig så får jag höra att jag svikit honom mer än någon annan och borde passa mig.
Sveket han talar om är att jag berättade för hans nya att han är otrogen även mot henne.
Allt han gjorde mot mig och sedan är det jag som svikit honom.
No contact gör att man vaknar upp och det gör sååååå jäkla ont. Speciellt om man som i mitt fall måste komma till insikt att man blivit psykiskt och fysiskt misshandlad i 18 år för att sedan bli kastad åt sidan.
Ena dagen blir man stärkt och sedan har man kontakt pga barnen och så rasar man ihop igen.
Jag lever för mina barn idag. Och drömmen om åtminstone gemensamma jular och födelsedagar ser ut att bli väldigt omöjliga att genomföra.
Jag har också valt att ha så lite kontakt som möjligt med X. Enbart kring det som rör barnen, företrädesvis via sms.
Jag känner exakt samma sak. När man har blivit så grovt trampad på finns inte mycket till välvilja mot den andre. Vi är ändå i ett läge där båda tar sitt ansvar som föräldrar 50/50, men det gör vi på vars ett håll. Han får ha sitt liv, jag mitt. Och jag tror på riktigt att det är det bästa för barnen också just nu.
Förstår precis, det är så himla mycket berg- och dalbana! Jag har också fått mycket skit från X (trots att det var han som var otrogen och valde att lämna) Ångest varje gång jag fick ett sms. Fick till ett samtal på FRG och sen dess har det varit lite lugnare. Kan ändå rekommendera det, men det får nog vara i ett läge när det värsta har lagt sig för dig. 
Sen får vi väl se vad som händer på sikt…
Som jag känner just nu är det inte en dröm; snarare en mardröm. Jag tror att man behöver MYCKET distans till situationen innan man ger sig in i ev. gemensamma firanden. Mitt X har (subtilt) uttryckt önskemål om gemensamma firanden, men där har jag gjort en tydlig gränsdragning - det fungerar inte för mig just nu. Det gör för ont. Den familj som vi var finns inte längre, och då får vi hitta nya rutiner och firanden därefter. Dessutom - när hans nya tycker att dom ska börja fira familjejular tillsammans så kommer han ju inte direkt vara intresserad av att jag/min familj ska vara med?! Det handlar liksom bara om vad som passar X just för stunden…
Jag säger som @Trassel - nollkontakt fyller verkligen en funktion när man själv känner att det är det som behövs. Riv inte i såren om du inte måste. Ta hand om dig, det är det viktigaste du kan göra för dina barn!