Efter ca 20år tillsammans valde jag att skilja mig från min man.
Varje dag dyker det upp minnen av händelser, saker han har gjort, sagt och för varje minne och händelse så blir det mer och mer tydligt för mig att han är narcissist.
Vi kan inte samarbeta. Så fort det går emot han så blir han arg och ska jävlas.
Vi har tre barn tillsammans som mesta delen bor hos han. Dom är 12, 17 och 19 så får ju bestämma till stor del själva vart dom vill bo.
Jag tror att han manipulerar dom.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Hur kan jag hjälpa mina barn?
Vi ska dela upp ägodelar vi äger tillsammans ska jag kontakta en jurist, advokat?
Vad kostar det?
Tacksam för råd.
1 gillning
Vad är din upplevelse att barnen behöver hjälp med?
Om ni skiljer er (eller flyttar isär som sambo) så ska du absolut ansöka om en bodelningsförrättare. Det är en person som opartiskt hjälper er att göra uppdelningen (önskar att jag hade varit så smart).
Vad han sen säger till barnen är svårt att komma åt, men det ska krävas rätt mycket för att hävda narcissism, jag hade nog aktat mig för att nämna det. Däremot om han gör saker som är skadligt för barnen, skadar din relation med barnen osv så bör du ta hjälp. Soc kanske är det bästa stället att börja på. Om du upplever att barnen far illa kan du göra en orosanmälan till dem. Om han nu beter sig så illa som du säger så är barnen stora nog att kunna se det också, då är det nog bara en tidsfråga innan de väljer att bo hos dig istället.
1 gillning
Var den bästa mamma du kan vara. Prata inte med barnen om vad ditt x gör utan fokusera på vad du och dina barn gör. Ser de att du mår bra och vill att de ska må bra så blir allt oftast bra. Om ditt x försöker manipulera dem så kommer de till slut att lita mer på dig än honom då de ser skillnaden i ert sätt att hantera er f.d. relation.
Det behövs inte om ni kan komma överens. Allt ska delas förutom enskilda gåvor. Ta hjälp av en eller två vettig personer som ni båda har förtroende för. Alla tjänar på att göra en bodelning i samförstånd utan inblandning av kostsamma opersonliga jurister.
Samma sak när det gäller vårdnad. Även om barnen själva får välja så är det bra att skriva ner vad man är överens om. Vem ska ta hand om barnbidraget, vem ska betala utgifter, ojämn fördelning av kostnader för booende, presenter osv.
Finns mycket bra att läsa om det på internet för att känna att man har förståelse vad det handlar om. Går alltid att fråga här.
Jag har också ett ex med starka narcissistiska drag, och det som har funkat bäst är nollkontakt, för det första, i exakt alla frågor utom de som rör barnen. Nu är du inte riktigt där ännu, men ha det som målbild.
Kommunikation enbart via mejl, då finns alla dumheter han skriver till dig dokumenterade, och även det ni kommer överens om (typ vilken vecka du + barn ska resa bort) finns skriftligt. För mig har det visat sig vara väldigt bra att kunna återvända med sakliga svar typ “Den 18 maj skrev du…” osv.
De är inte smartare än andra, de där narcissisterna! Tror inte mitt X har begripit än att jag samlar bevis…
“Tråkiga” svar. Gray rock kan man läsa om lite överallt på nätet, dvs att inte ge honom något att bita fast i när ni måste ha kontakt. Han vet ju precis hur han ska manipulera dig till sin egen fördel, ge honom inte det!
Ja, nej, OK och annat sakligt och enstavigt. Fakta! Här är mejlkontakt också att föredra för då kan du koka ner innehållet till ett sakligt nästan-ingenting. Låta bli att bemöta hans jävlande, och låta bli att låta dina känslor ta överhanden. Du måste agera, inte falla i fällan och enbart reagera!
Barnen kommer fatta själva vad han går för så småningom, men det kan ta tid. Stå på dig att ni ska ses och att de har ett hem hos dig också. Nu var det ju du som gick, om än på goda grunder, och det gör det tyvärr lätt för honom att ge dig hundhuvudet. Kämpa på. Aldrig prata skit om deras pappa oavsett hur stor idiot han är är mitt bästa råd. Att bete sig värdigt är det enda en aldrig ångrar efteråt!
Jag tog hjälp av en jurist för att skriva bodelningsavtalet, och jag var snabb och gjorde det direkt. Det var tur för mig det, för hen påpekade en hel del märkligheter i mitt X redovisning av sina tillgångar, som var till fördel för mig i utfallet. Grejer och saker blev det otroligt nog inte så mycket diskussioner om, men jag köpte mycket nytt. Ville bara släppa allt som han någonsin vidrört och börja om.
2 gillningar
Har skilt mig från en man med narcissistiskt beteende… Det har varit ett helvete!
Mitt råd är att du:
- förlåter dig själv för relationen du lämnat och situationen du befinner dig i nu.
- landar i att du bara är mänsklig OM du överreagerar eller flippar när han härjar.
- inte gaslightar dig själv… Dvs, det du fantiserar om är inte verklighet. Manipulation från ditt X sida kan vara hot och utpressning - dina barn kanske väljer den “lätta vägen”? Det har isf inget med dig som mamma att göra.
- försöker vara dig själv - LITA PÅ DIN INRE KOMPASS!
- inte fastnar i “så bemöter du en narcissist” för tro mig - det hjälper inte ett jota om ditt ex ÄR narcissist… De förvränger allt till sin fördel.
- försök inte att springa efter och utöva kontroll - det är döfött. Det ditt X pysslar med är utanför din kontroll. Landa i det, så blir du lugnare.
Sist men inte minst:
- gå INTE på myten att man kan bete sig “normalt” i en onormal situation. Vi kvinnor/mammor förväntas ibland vara SUPERHUMANS och bara ta och ta och ta och ta…
Ta hand om dig själv och säg till dig själv, som ett mantra:
“Jag är fri och endast gott kommer ur detta!”. /Katinka Wallner
Kram
2 gillningar
Nej, gör inte en orosanmälan för är barnen påverkade av pappan slår det tillbaka OM du inte har ett syfte med anmälan - som jag hade: att få in honom i FR.
Mitt råd är:
- sitt ner i båten.
- ha is i magen.
- fokusera på dig själv och DITT liv.
- håll daglig kontakt med barnen!!
- visa dem att du är stark och trygg i hur du vill leva och sätt tydliga gränser (för en narc vill gärna påverka en expartner genom barnen…).
Tro på dig själv hur det än blir i framtiden, så går du helskinnad ur detta.
Barn kommer och går och tro mig - de FÖRSTÅR. 
3 gillningar
Det är fruktansvärt tungt när man känner att barnen påverkas. Min dotter hamnade där en period. Hon var så arg på mig och vår kontakt var väldigt svajig. Jag fick många lugnande råd om att stå lugn och stark, vara tydlig i min kärlek till henne oavsett vilket beteende hon visar upp. Jag var rätt övertygad om att pappan förvanskade saker. Efter cirka ett år, från hennes 14-årsdag tills hon fyllde 15, så vände det. Hon har nu efteråt berättat att hon var väldigt förvirrad och inte visste vad hon skulle tro, att pappan sa olika märkliga saker om mig.
Jag vill verkligen understryka det som redan sagts om att var den bästa mamma du kan, var så mycket DU som du kan. Visa att det finns ett bra och härligt liv med dig där barnen kan hänga på när de vill och är redo. (Även om du känner dig miserabel)
Trots att det var ganska uppenbart att mina barns pappa betedde sig illa mot mig så är det INTE det som jag tror får barnen att förstå, utan BARA det som pappan gjorde direkt mot dem. Så var helt neutral om pappan, vänta in att barnen själva lättar sitt hjärta om någon situation där de känt sig illa behandlade av pappan. Bekräfta deras känsla och att det inte är ok att bete sig så. Inte skyla över/ ursäkta pappans beteende, men heller inte döma honom som person.
Berätta inte en millimeter mer än nödvändigt om ditt liv och vardag för honom. Min erfarenhet är att ALLT, varenda korn av fakta om min vardag använde han för att tala negativt om mig inför barnen. Alltså inget mer kallprat. Skriv e-post och läs NOGA igenom om det finns någon info som går att ta bort, några stavelser som du kan korta ner meddelandet med.
Jag visualiserade min och barnens relation 10 år framåt i tiden. Hur ville jag att vår relation skulle vara när de är i 20-årsåldern? Och resten av deras vuxna liv? Även om dina barn ”fastnar” hos pappan under uppväxten, så är den längre perioden av er relation under deras vuxna liv. Hur vill du att den ska vara? För mig gjorde det att jag kunde bry mig mindre om att jag blev bortvald under några månader, en påsk osv. Det är en väldigt liten del av all den andra gemensamma tiden som finns i framtiden. Och så agerade jag därefter. Började bygga en mer vuxen relation till barnen. Och det tog verkligen inte 10 år innan det gav resultat.
1 gillning