Jag känner igen mig i detta att det alltid är fel på alla andra, mer än honom själv, och detta beteende fanns innan han blev sjuk, har inget med det att göra egentligen. Det problematiska var också att han var tajt bunden med sin familj, som körde samma predikan, att de som familj alltid hade rätt, det var något tokigt med alla andra. Och jag med låg självkänsla slukades upp i detta. Men nu vet jag bättre. Det är så skönt att vara över på “andra sidan”. Puh.
1 gillning
Ja, beskrivningen stämmer ju med bilden…
Förstår att det kommer att bli jobbigt att bli av med hundarna. Fördelen med den typen av intresse för dig är att det är lättare för oss kvinns att hitta en vettig partner (om du vill) än tvärt om.
Jag hittade en ny man efter min separation. Vi jagar tillsammans. Han lagar all mat och tvättar och städar medan jag får göra det jag tycker är roligare, ta hand om djuren! Han gör sig inte osams med folk och gnäller ALDRIG på mig. Livet kommer att bli bättre för dig med!
2 gillningar
Skönt att det finns bättre män än den jag råkade på. Hundarna kommer stanna hos mig och det är jag glad för.
3 gillningar
Skönt! Hundar är sådan oreserverad kärlek!
2 gillningar
Det låter som min exman klagade alltid på att jag aldrig bekräftade honom . Jag skötte allt i hemmet och barnen , han var mer som en tonåring och så ville han ha bekräftelse hela tiden så han sökte det på annat håll och så fick jag skulden för det 
vilka jättebebisar sedan blev han också alltid osams med alla som inte tyckte som honom , chefer , arbetskamrater mm suck en narcissist tyvärr träffade jag en man efter skilsmässan som visade sig vara typ likadan … ville hela tiden ha bekräftelse på att han var snygg och såg ung ut blää
2 gillningar
Det känns som att du beskriver mitt x i den sista delen av ditt inlägg. Det är inte roligt för dej att ha varit med om detta, men för mig är det en tröst att se att det är fler som förstår min känsla och kan sätta ord på att det faktiskt inte är OSS det är fel på eftersom X:et inte kan vara vän med i princip NÅGON i dennes snäva krets av vänner och familj. Det konstiga är ju att iallafall jag i 22 års tid gått på att det är MITT fel att allt blir skit med ALLA.
1 gillning
Tack alla som svarar. Det känns lite bättre när någon förstår och varit med om samma saker.
1 gillning
Nyss skrev han att han inte kommer hem idag och imorgon. Första tanken är direkt att det är synd om honom. Jag tom skriver ett sms, jag saknar dig och jag hoppas att vi snart kan prata med varandra.
Känner mig nästan hjärntvättad. Måste hela tiden kolla att det är ok med honom. Måste lära mig att tänka om och börja tänka på mig själv och ta egna beslut. Inte bli ledsen utan njuta av lugnet istället.
2 gillningar
Varför? Han har valt att inte komma hem. Varför är det synd om honom då?
Ja, du är hjärntvättad. Det kan sitta väldigt djupt. Jag har fortfarande kvar rester av hjärntvätten. Upptäcker saker jag trott var sant, som bara är något exet lurat i mig.
1 gillning
Och att du tänker så är första lilla steget mot att det blir så! 
Ge dig själv tid. Du kommer att vara trygg i att fatta de beslut som behöver fattas.
2 gillningar
Men så bra att du kunde observera din egen reaktion, dina tankar och dina känslor! Det går inte över en natt att bara programmera om sig. Tänk så lång tid du hållit på med det här ”märkliga” beteendet (som jag också gjort, det är bara därför jag kan med att skriva så till dig). Det är klart att det behövs tid för avvänjning och att hitta nya sätt att reagera på hans beteende.
För mig är det 1,5 år sedan exet flyttade ut, och ikväll svarade jag avvisande på ett sms från honom, jag vägrade ta ansvar i en fråga där han har ett eget ansvar. Det känns fortfarande som en seger att jag kan och klarar att göra ”rätt” och inte skäms över att placera ansvaret där det hör hemma. jag får inte längre ångest, jag oroar mig inte längre över konsekvenserna. Det är tvärtom ganska kul att äntligen bara kunna avspisa honom.
4 gillningar
Ja vart ska man börja…
Jag sörjer mitt ex fortfarande som jag faktiskt misstänker är narcissist också. Vi hade några väldigt fina år tillsammans och han var min dröm, tills det vände. Han hade irriterat sig mycket på mig i hemmet. Tyckte jag var hemma för mycket antagligen, men det var ju covid och fick inte åka in till kontoret.
Hur jag misstänker att han är narcissist?
Bara snäll och underbar när allt gick enligt hans planer, inga nära vänner - snarare utnyttjade för egen vinning, jag tyckte alltid att han hade så låg integritet och undrade hur det kunde komma sig (?), extremt snål trots tjänar mycket pengar men ville ändå att andra skulle betala, saknar empati för andra människor.
Det här är alltså något som visat sig till och från men aldrig så tydligt som när jag upptäckte att masken föll av och jag var tvungen att göra slut.
Ändå är jag helt heartbroken fortfarande för att jag ser den snälla och kärleksfulla killen jag blev kär i. Men något jag fattat nu också är att han känner antagligen inga djupare känslor för någon. Jag trodde att jag var speciell men vilket bullshit. Han använder tjejer som trasor bara och bryr sig inte om hur många han trampar på för att komma dit han vill. Han har enbart sina egna intressen i fokus.
När det kom till sexet gav han mig inte mycket alls. Han höll i 20 sekunder max och ‘var tvungen att tänka på sig själv’ sa han varje gång. Jag tror inte att jag hade lyckats tillfredsställa en sån man under en längre tid. Tror att han bara drivs av att ha nya kvinnor hela tiden. När han tittade på porr istället för att försöka vara intim med mig skyllde han på att jag alltid var trött (?).
Han tog dessutom aldrig bort sina dejtingprofiler. Han tog bort apparna men hade kontona kvar. Nu fattar jag ju varför. Jag tror han tänkte att risken att det tar slut är såpass stor att han var tvungen att ha en back-up. Så himla tråkigt när jag kunde gett den människan hela världen…
Nu är jag jätterädd för att ens träffa någon ny. Vill aldrig uppleva det här igen. Trots att jag inte hann utsättas för lång psykisk terror så räckte den här lilla som jag fick uppleva.
Jag är inte den som är svartsjuk utan anledning. Han låg med sin frisör innan vi träffades och fortsatte gå och klippa sig hos henne under tiden vi var ihop och jag sa inte ett ljud för att jag litade på honom. När vi gjorde slut spred han rykten om att jag var så svartsjuk (?) Och att jag hade en psykos. Har aldrig haft mentala problem och äter ingen medicin heller, men en sån person kan verkligen måla upp en bild av en som inte stämmer någonstans. Dock har jag blivit lite knäpp efteråt om man får kalla det så. Har utmattningssymptom och drömmer varje natt.
Behövde skriva av mig lite 
8 gillningar
Känner igen så mycket. Otroligt snäll och mysig när han vill, men den andra sidan är så otäck. Helt känslokall och empatilös.
Det har gått tre veckor sedan han sa att han vill skiljas. Han har redan träffat en ny som hjälper honom att fixa i huset där jag planerat allt.
Jag har haft en ganska ok helg då han inte varit hemma. Visste att han tänkte komma hit ikväll och mådde skitdåligt av det så jag ringde och sa att jag ville att han ska flytta ut. Jävlar vad arg han blev, men var ändå här och hämtade lite kläder och åkte igen. Nu hoppas jag på att få det lugnt ett tag.
2 gillningar
Stackars hans nya kvinna. Det kommer att bli precis samma historia där, men jag förstår känslan av att du har fixat och planerat i huset. Det var samma för min del.
Jag har mått jättedåligt under flera månaders tid och mitt ex vet om det och han har mått bra med vetskapen om att jag mår dåligt.
Har fått lära mig att jag skulle aldrig ha gett honom den informationen att jag mådde kasst, då han har fått positiv energi av det. Försök ge ett sken av att du mår superbra, då mår han som sämst…
Man ska nog passa sig. Det verkar finnas många där ute på dejtingsidor som inte har bra intentioner och massa skit i bagaget (absolut inte alla!). Jag kommer vara väldigt försiktig iallafall.
Ta hand om dig!
1 gillning
Han försökte verkligen få mig att säga att jag mår dåligt. Flera gånger sa han att du verkar inte vara i balans, du verkar inte så harmonisk, men det nöjet ska han inte få. Hans son smsade igår och tyckte det var tråkigt att vi blivit osams. Antagligen för att han får stå ut med sin far, tvätt o disk.
2 gillningar
Alltså vad ska man säga?? Tre veckor efter att ens partner sagt att han vill skiljas? Vem är ”i balans” eller ”harmonisk” då? Så urdum kommentar som också avslöjar hans empatiska förmåga. Du gör HELT rätt i att sluta dela med dig av hur du mår eller vad du tänker. Den förmånen att få dela det med dig har just avsagt sig och förlorat. Och jag tror också att det ger honom energi. Jag gick ensam till vår familjerådgivare på samtal nr två, och då var det exakt detta som hon sa: att när jag är ärlig och visar hur jag känner, visar mig sårbar och ledsen, då ökar obalansen mellan oss, han blir tuffare och mer överlägsen. Hon hade ETT gemensamt samtal med oss, och läste honom rakt av.
2 gillningar
Har haft ett par lugna dagar och mår ganska ok. Har insett att jag kommer må bättre utan honom och jag kan just nu hantera ensamheten. Men igår var det dags igen. Han skickar ett SMS att han kommer om en kvart för att hämta posten. Jag hade ändå tänkt att åka iväg för att uträtta ett ärende, så jag åker iväg och håller mig borta extra länge för att inte behöva träffa honom. När jag kommer hem har inte varit där. Är ganska säker på att han skrev så för att jag skulle må dåligt och få ont i magen/bli nervös. Noll emapti!!!
3 gillningar
Ett tips till er som misstänker ni har en narcissist i ert liv… kolla på YouTube ; Klara Leger och Anti Narc.
Deras videor hjälper mig igenom mina dagar.
4 gillningar
Har haft en ganska ok vecka. Fullt upp på jobbet som jag trivs med och trött på kvällarna så det har inte varit några problem med att sova.
I torsdags var han, min exmake här och hämtade sina saker i huset när inte jag var hemma. Det kändes ändå bra att han nu var ute.
Igår hämtade han saker i förråd och garage. Då började det bli jobbigt. Definitivt på något sätt.
Idag har han hämtat det sista. Jag var hemma så han kom in och pratade om några praktiska detaljer. Så nu är jag som ett jävla vrak igen. Nu är det verkligen på riktigt och jag mår så dåligt när jag träffat honom. Jag bara gråter och tycker livet är pest. Känner mig så ensam
Det är så stökigt och smutsigt överallt, men orkar inte bry mig.
Tack till er som läser. Det känns bra att få skriva av sig lite.
9 gillningar
En stund i taget blir till timme i taget som blir till dagar i taget.
På något sätt går det framåt, även om känslan kanske är att det går bakåt.
Och låt tårarna komma.
Jag har haft en dag med mycket tårar och det kändes som att denna dag bara är jobbig.
Men nu då det varit några gråtfria timmar så känns det bättre igen.
6 gillningar