Söndag 10 maj. Har inte haft kontakt med Xet på hela veckan och det har varit så skönt. Märker att så fort jag slipper ha kontakt med honom så lättar trycket över bröstet. Min snickare kom hem med en massa virke till mig som jag har målat i helgen, vad gör man inte för att det ska bli lite billigare. Men måleriarbete har jag alltid gillat, har lyssnat på ljudböcker och målat samtidigt. Det ska sättas upp nu till veckan, så det blir skönt att få det gjort. Snickaren ska också få göra en check på taket, upptäckte lite fukt i isoleringen i en av krypvindarna… 
men jag hoppas han kan se vad det kommer från.
Jag har haft båda barnen hemma hela helgen, och det har varit toppen. Visst kivas de i bland, men det är så mysigt när de håller sig hemma. Inte helt vanligt, tonåringar som de är… I fredags messade min väninna mig och frågade om vi skulle ses någon av dagarna och promenera. Jag blev jätteglad, för jag har på slutet känt att det alltid är jag som hör av mig. Men sedan slutade det med att hon inte hann ändå… usch då blev jag lite ledsen. Har haft en känsla på slutet att alla i min närhet har så mycket eget att stå i och dessutom är alla i förhållanden. När jag storhandlade i går så fick jag också känslan att alla var där i par… fy vad ensam man kan känna sig då… Nu läste jag dessutom min mail, och då hade Xet mailat mer om semesterplanerna, låter som om de två kommer att hyra stuga så att både hennes och våra barn ska få plats. Usch vad jag ogillar det hela. Får se vad barnen kommer att tycka och tänka… jag hade önskat att Xet kunde ägna sig helhjärtat åt våra barn, för jag tror de behöver ha tid med sin pappa utan andra i närheten. Men han verkar bara tänka på sig själv just nu. Tror det kommer att visa sig längre fram… vill han ha en bra relation med barnen får han banne mig visa det, inte bara säga det. 
Vad handlingskraftig du är! Passar på att måla panel mitt i allt. 
Det ger mig lite styrka att jag ska klara av mitt hus också.
Min ex-man har också hyrt en stuga i sommar med sin nya och alla barnen. Känns hemskt att hans vänsterprassel nu åker på semester med mina barn. Önskar att de slapp umgås med henne.
Onsdag 13 maj
Har haft några bra dagar, träffade iofs xet en snabbis i går och fick en dipp, men jag hade bokat in en träff med en väninna på kvällen och det hjälpte att få prata av sig. I dag hade jag 2 intressanta jobbmöten på fm så jag fick inspiration och eftermiddagen flög fram. Men det bästa i dag var ändå löppasset efter jobbet med en kollega. Jag har alltid gillat att springa, men denna våren har jag varit allt annat än motiverad. Var anmäld till 2 lopp som blev inställda, och det i kombination med skilsmässoarbetet har gjort att jag tappat sugen totalt. Har sprungit någon dag i veckan, och har tvingat mig att gå till gymmet då och då men det har inte varit kul…
men i dag… äntligen vände det! Jag blev hög på endorfiner och då kom jag på varför jag gillar att springa… så nu har jag bestämt mig för att hitta ett nytt mål. Funderar på halvmaran i Helsingborg i september, ska försöka få med mig syrran så att vi också kan ha en mysig hotellweekend. Måtte bara corona ha gått över tills dess…
20 maj
Så kom dagen som jag fasat för… vår bröllopsdag. Innan i går har jag haft en ok vecka. Försökt att fokusera på mig själv, tränat, och har inte behövt ha kontakt med Xet mer än sms om logistik med barnen. Jag var ute med en väninna och vandrade i flera timmar i lördags, då barnen var med Xet. Var så skönt. Min väninna har gått igenom olika livskriser och hon är så fantastisk och stöttande.
Hur som helst så började gårdagen bra. Jobbade halvdag och hann med lite promenad och fix på em. Men när jag lagade mat så räckte det med en låt för att få den där jobbiga klumpen i magen. Vi har alltid försökt att fira vår bröllopsdag, och har passat på att göra mysiga resor på tu man hand just på kristihimmelfärdshelgen. Budapest, Florens, spa weekends… Alla minnen kom fram i går och jag grät hela kvällen i omgångar. Min underbare minste kom och tröstade mig och kramade om mig en lång stund. Vilken tur att jag har barnen hos mig!
Och idag så är det precis 3 månader sedan som bomben släpptes. Känns som det snarare är 3 år. 
Fast efter gårdagen orkar jag inte må dåligt i dag. Tack o lov har jag bestämt att jag ska träffa en väninna på stan. Ta ett glas vin i solen, och titta på folk och njuta, Första gången som jag gör det sedan kraschen… nu är det ju visserligen corona tider, så det har ju också påverkat. Men i dag ser jag verkligen fram emot det. 
Ha en fin dag alla!!
Önskar dig en fin dag, också! Tre månader långa som tre år… känner igen det så väl. Men du har tagit dig igenom en riktigt jobbig del, och kommer för varje dag närmare en mycket bättre tillvaro! Solen skiner, sommaren är på väg! Njut av dagen!
Känner så väl igen mig i dina tankar. För mig är det 3,5 månader sen mitt allt (Fru) deklarerade att hon inte är kär i mig längre. Idag är hennes födelsedag som jag varit med och firat varje dag i 14 års tid. Sånna saker skickar en tillbaka i allt grubblande igen 
ledsamheten är så tröttsam, man vill ju bara ha sitt liv tillbaka så fort som möjligt. Jag ser att tiden gjort mirakel redan på mina månader, MEN vägen känns så förbannat lång ibland. Själv utan mina barn i huset vi alla bodde i och är så ledsen idag. Ska iaf ge mig ut med en kompis och cykla en sväng, försöka döda tankarna. Försöka lyfta blicken åter igen och nya steg framåt. Kramar till er och kämpa på! Övertygad om att lycka/kärleken kommer igen !
Ja jag antar vi måste ta oss i genom det förbaskade sorgeåret. Finns nog inga genvägar… Nästa bröllopsdag och nästa födelsedag så blir det lättare!
Ja jag längtar tills 2020 är över, det har verkligen varit ett skit år såhär långt!! Fy fan vad jag ska uppskatta varenda dag i framtiden när jag är glad igen. Ska verkligen se tillbaka och reflektera över vad man klarade sig igenom. Längtar så in i bomben efter känslan av ro och lycka i kroppen igen. Men som du skrev (katten) 1 år har man säkert innan saker stabiliserats… Tänk att så många går och har gått igenom denna livskris. Så många sårade och ledsna människor där ute, sorgligt. Skönt att skriva av sig lite här och samtidigt få stöd av folk med samma erfarenheter iaf. Kram på er! Kämpa vidare dag för dag
@Jonas79 2021 blir vårat år! Då är vi starka, snygga och farliga igen. Nu försöker vi överleva med så mycket värdighet i behåll som vi bara kan.
Ja verkligen 
jag jobbar verkligen 100% på att hitta mig själv igen, och komma på mattan. Focus på (jaget) och barnen. Små små steg framåt hela tiden 
Kämpa på @Jonas79, nu när soljävelen lyser lite mer så ta dig ut nu och upplev livet utanför huset, om du har kidsen så lägg tiden mer utomhus så får din trötta själ lite sol i nyllet.
Glöm ditt svekfulla X som tyckte att gräset ser jävligt grönt ut på andra sidan, man hoppas att soljävelen bränner gräset där till ett brunt helvete så att hon mår mera skit än vad du har gjort.
Ja man får försöka, usch är nere i en riktig svacka igen sen några dagar känslan av ledsamheten i kroppen tar så mycket energi. Tankar om att man aldrig kommer hitta någon som X. Varför och hur man bara kan sluta älska, det var ju X barnen och jag som skulle vara resten av livet… suck
Men kära @Jonas79, vet att det är svårt men du måste plocka ner henne/bilden från pedistalen över hur fint ni hade det, om jag nu kommer ihåg rätt så var ju hon ute på " nya gröna greenen " och tyckte att där vill jag vara.
Hon sket ju i dig och tvåsamheten och kidsen, ju för du inser detta så kommer ditt lidande att bli bättre.
Nä hon har inte varit otrogen vad jag vet och vad hon själv säger. Inte fysiskt iaf. Borde också har visat sig på något sett såhär 4 månader efter. Men du har helt rätt i att jag borde plocka ner henne ifrån pilestaden som du säger. Jag vet så jävla mycket vad jag borde göra osv, men ibland bara faller allt. Så tröttsamt att bygga upp korthuset igen och igen
Jag tycker inte man behöver hata eller plocka ner sina ex för att gå vidare. Man mår bättre själv om man önskar dem ett fint liv. Och hedrar den tid man haft ihop.