För mig är det helt uteslutet att X nya man (som är del i hela sveket och inte har någon ryggrad) ska komma i närheten av mina barn. Jag har sagt att jag hoppas hon i framtiden kan träffa en snäll och pålitlig man, som jag känner att jag kan dela mina barn med och samarbeta med - han är inte den mannen. Hennes kommentar var att det inte var upp till mig att bestämma det.
Tror tyvärr inte du kan göra något åt det. Om det inte är så att barnen far illa av att vara med henne? Är hon elak mot dem på något vis? Jag förstår verkligen hur du tänker, vill inte heller att mina barn ska ha nåt med “den nya” att göra. Men nu är det ju som det är, och barnen tycker om henne. Så är bara att bita ihop och hålla god min för barnens skull. Tyvärr…
Som jag känner igen mig i detta!! JAG VILL INTE att mina barn är med denna duo i nötter! Nu ska de två åka till varmt land tillsammans med våra barn, själv åker jag till psykologen. Men som sagts vi kan inte göra något åt det. Vi kan bara jobba på att bli en ännu bättre version av oss själva om än vägen dit är smärtsam och lång. Jag tror vår framtid är ljus om vi lämnar det som vi inte kan göra något åt och vänder blickarna mot det vi kan. Styrka med dig!
3 gillningar
Usch, fy och blä. Vet hur det känns. Tyvärr är det helt utanför din kontroll och det är också det som är det hemska och skrämmande. Försök att släppa, för din egen skull!
Jag vet att jag inget kan göra…
Det är det sorgliga att de drar in barnen.
Jag vet jag ska svälja för barnen skull…
Jag har samma situation och satmaran han bedrog mig mer fasas in mer och mer i deras liv. Min minsta på 2 år känner inte till något annat.
En sida av mig vill att dom ska hata henne men den klokare personen vet att jag bara skadar mina barn om jag visar tillstymmelse av mitt hat för henne.
Hon som vid konfrontation för 1,5 år sedan skulle “låta min man vara”. Hon bedrog även sin.
Det gör så ont och det är tortyr.
Min minste råkade kalla mig för hennes namn förra veckan.
Jag bokade tid med barnpsykolog via BVC för att själv få råd kring hur jag bäst å barnens vägnar bör tänka.
Tyvärr så kan man inget göra mer än hitta sätt att förhålla sig och det gör så ont.
2 gillningar
Mina barn har träffat nya i veckan men x har inte sagt något till mig. Hon har en dotter som känner vår dotter eftersom de spelar i samma lag och våra familjer kände varandra sen tidigare.
Tror barnen blir stressade av det här men de älskar sin pappa och gör så gott de kan för att hänga med svängarna. I mitt huvud har jag förberett långa tal till x om hur okänslig han är mot barnen. Jag pratade med en kollega dock och fick rådet att inte säga något och jag ska hålla tyst.
Så trots att mitt inre är i uppror så försöker jag vara intresserad och neutral mot barnens berättelse. Om jag blir upprörd så mår de bara dåligt. De vinner inget på att få dåligt samvete för min skull. Men om något uppenbart skadar dem så blir jag en demon!
Jag har blivit tackad för att jag inte pratat skit, men jag har en djävulskt pinsam sanning att berätta om dem som kommer göra dem till hela kommunens skvaller och skitsnack om de gör fel mot barnen.
1 gillning
Ja det gör det… det är bara för djävligt
Håller med… gör de en millimeter fel kommer exet höra drt genom bägge öronen…
Att lära sig att stå ut med det faktum att exets nya, som dessutom varit orsaken till uppbrottet genom otrohet, ens kommer vistas i närheten av ens barn är en tung och lång resa i sig själv att lyckas ta sig vidare igenom.
Min exman kunde till och med använda sin nya som ett påtryckningshot i början. “Om inte jag senast då och då infann mig på den platsen för överlämning så skulle han ta med barnen så de fick sova hos henne…”. Trots att jag nästan kräktes av bara tanken så erbjöd jag istället att han lånade luftmadrasser eftersom jag visste att hon bodde lite trångt för så mycket folk. Tack och lov var hotet tomt, för jag vet inte hur jag hade överlevt det.
Nu har åren gått och jag kan ärligt säga att hon verkar vara den smartaste av de två (och det säger iofs inte så mycket om hur smart hon ev är när hon jämförs med min exman… 
) Hon försöker nog vara snäll mot mina barn. Det är jag glad för. Dock vet man aldrig hur länge det kommer hålla. De bråkar tydligen väldigt mycket och exet pratar av sig sina “göra slut”-tankar med sonen. Vad jag tycker om att exet gör det kan jag dess värre inte påverka.
Som exman eller exfru har man inte så mycket att säga till om vad gäller val av partner eller lämplighet i när introduktion sker. Det är vidrigt jobbigt att stå ut i, men inget man kan göra något åt, utan att snarare dra på SIG rollen att ha samarbetsproblem. Man får jobba med sig själv! Och det gör ont! Dess värre! 
1 gillning
Jag har väldigt svårt att se att jag skulle acceptera att den ryggradslöse lögnaren skulle få en plats i mina barns liv. Det kan du inte göra något åt säger ni då. Väljer X att spela så fult är det fulspel som gäller. Det är som det är. Ocg som vanligt är det barnen som får ta smällen.
Nu har mitt X sagt att det inte kommer bli någon ny familjebildning. Hoppas bara att det stämmer, inte mycket av det hon sagt innan har varit sant.
Ja det är verkligen lätt att uttala sig om hur man ska/bör tänka/göra, mycket svårare att hantera det i verkliga livet när alla känslor sköljer över en.
En tanke jag brukar tänka när jag håller på att “tappa det” fullständigt är: Hur kommer det att kännas i mitt ex kropp när jag så småningom träffar en älskling (vilket jag har förhoppning att göra när gyttjan skingrat sig) och barnen kommer till honom och berättar/pratar om min nya? Kanske skiter han i det och vid det laget lär jag också helt skita i honom, men jag kan gå vidare i livet, rakryggad och kär, medan hans/hennes rygg för alltid kommer vara krokiga pga det vidriga de gjort.
Lättare sagt än gjort nu dock, men en försöker tänka ljusa tankar emellanåt.
2 gillningar
Jag håller med… jag är bara människa och försöker verkligen…
1 gillning
En fundering som jag hoppas -inte kommer att ske, men med egoistiska människor kan allt hända.
Har du tänkt på ett scenario, när syltryggen, guds gåva till ditt ex, vill skaffa ett “kärleksbarn” med ditt ex?
Ditt ex säger att nåt nytt familjeförhållande blir det inte, fan trot
Jag bara väntar på att få höra att mitt x och den nya (som han fortfarande förnekar att det är nåt med 
) ska ha barn. Kommer ju bli skitjobbigt. Jag ville så gärna ha ett barn till, men han sa att det fick räcka med två. Och han är absolut ingen barnmänniska. Och att barnen skulle få ett syskon i en familj där inte jag hör hemma… Nää fy! Hopoas innerligt att det aldrig händer! Men vi är ju “bara” 36 år så han har ju många år till innan han blir “för gammal” för fler barn…
Tanken har slagit mig. Som sagt jag litar inte på något just nu
Usch förstår dig har hört rykten om att min ex nya 23 år yngre har fått mage 
Ush! Varför vill man ha barn med någon så mycket äldre?
Är glad att mitt ex steriliserade sig… inga halvsyskon iaf
1 gillning
Ja och han har inte varit någon bra pappa till våra 4 barn utan det är jag som skött den biten.Men hoppas att hon inte är gravid för barnets skull han är ändå 58 år