Joppe Joppe, @JoP85 en shitty sits du hamnat i.
Det är bra att du skriver här, man behöver skriva, argumentera, se och förfina sina argument och tankar.
Forat är fullt av människor som gått igenom liknande kval och kriser. Du kan och kommer att få många råd. Inte alla kommer att säga samma sak. Upp till dig att välja din vägledning.
Jag ser att du hoppar mellan fullkomlig förtvivlan och försök till självständighet.
För många av oss är tryggheten viktig men än viktigare ibland att inget förändras?
Vad är viktigt på riktigt för dig?
Ibland är kärleken så stark att det inte finns några alternativ, känns så stark att det inte finns några alternativ. Kärleken kan vara stark, men det finns alltid alternativ.
Om du är tillsammans med en tjej som har huvudet hyggligt på skaft så vet hon när hon yttrar sin tveksamhet att förhållandet kommer att påverkas. Hon har tänkt över detta och kommit fram till att det är rimligt att även du får veta detta.
Nu vet du.
På sätt och vis, om hon är på väg bort så har hon öppnat locket till asken, nu avvaktar hon sin och ffa din reaktion på detta. Det går inte att stressa fram, det går inte att diskutera sig till en lösning. Det går inte att tråna sig fram till ny förälskelse. Jag tycker mig se att hon inte är säker på sikt, men tvingar du henne att svara idag så väljer hon att lämna. Mycket beroende på hur ni haft det senaste året.
Ja, hon snackar sannolikt dagligen med sin anförvant.
Ja, nu vet denna anförvant mycket mer om din tänkta framtid än du själv.
Ditt beslut att ge henne fram till sommaren, i en period när du skriver inlägg med ny riktning flera gånger per dygn känns inte rimligt omän klokt.
Dina tankar hoppar hit och dit.
Du har inte förmågan att se vad som är viktigt och hålla ett långsiktigt fokus på detta just nu, tror jag.
Ju mer tid då lägger på att tolka omtolka, fantisera och övertolka vad hon gör eller inte ju längre från en trygg, stabil attraktiv partner kommer du.
Det är en sak att sörja det som inte blev.
En annan sämre sak att ömka sig själv. Det hjälper inte ett dugg.
OM jag vore du skulle jag efter de inledande veckorna av förvirring, förnekelse, förhoppningar och fruktansvärda fantasier sätta mig ner och överblicka det praktiska. Inte fantisera och inte hålla på att analanalysera vart enda litet allt som görs eller inte.
Ok, risken är att vi kommer att gå isär. Jag VILL det inte men förstår att jag inte kan tvinga henne att vilja stanna med mig.
Den som blir kvar med mig vid ett sannolikt uppbrott är jag. Vem är jag, vad vill jag stå för, hur ska jag se till att JAG är förberedd för vad som komma ska. Vare sig vi stannar eller går isär.
Vad är viktigt för dig? Vad vill du börja med, sluta med, förbättra eller förändra i ditt beteende, din vardag och dina val?
HON är inte din nyckel till ditt liv. DU är nyckeln till ditt liv. Ditt liv blir som du vill att det ska bli, vill i bemärkelsen att du ser till att de saker du kan se till händer händer.
Saker utanför din påverkan är bara att släppa. Tänk igenom scenariot så du har mental beredskap men fantisera inte.
Ska du få henne att vilja stanna och eller se till att du själv är förberedd på en separation så måste du förbereda dig på en separation och den du vill vara efter separationen.
För det är ju så att även efter en separation ska du vara allt i ditt liv förutom just hennes kille.
Men allt annat finns kvar och kommer att kräva mer av dig men också kunna ge dig mer om du bara är förberedd.
Börja preppa!