Min fru får raseriutbrott, som jag tycker är obehagliga (även andra människor i hennes närhet har också sagt att hon får obehagliga raseriutbrott). Ibland slår hon sönder saker. En gång slog hon sönder ett av våra barns leksaker. Hon kan bli arg på mig eller på barnen, men ofta riktar sig ilskan mot andra personer, t ex barnens lärare eller på grannar. Då skriker hon ut sin ilska på mig, även om det inte är mig hon är arg på. Jag blir ändå väldigt stressad av detta. När hon blir så arg, så kan det vara små saker som någon har sagt eller tonlägen de har haft. Sedan kan hon inte släppa det. Om jag tar upp med henne att jag tycker hennes raseriutbrott är jobbiga, hur jag än tar upp det, så blir svaret “Ja, jag är en hemsk människa!”. Är det någon som varit med om något liknande? Hur löste ni det?
Låter fullkomligt crazy, hänvisa din fru till den psykiatriska vården 
Om jag skulle göra det, så skulle hon få ett raseriutbrott till! Tack för din kommentar! Den hjälper mig att se det komiska i det hela 
Kan behövas! …Det som inte är så komiskt är att barnen blir drabbade hur jag än gör…
De blir inte drabbade “hur du än gör”… de blir bara drabbade OM du inte gör något!!!
Så sjukt, hur kan du leva med barn i detta??
Du har givetvis rätt: Jag har ett ansvar. Men: Vad ska jag göra för att barnen inte ska bli drabbade? Jag måste givetvis lämna, men hur ska jag göra det för att barnen inte ska bli drabbade?
Men menar du att du tror att din frus psykiska labilitet är så selektiv att den öht inte är märkbar inom familjen???
Om inte så är ju barnen redan drabbade, du måste helt enkelt försöka med damage control nu direkt.
Det enda rätta hade varit att ta barnen och sticka, men vi har ingenstans att ta vägen.
Nåååväl, då är ju stickandet ingen option.
Jag tor du ska berätta mer om omständigherna runt er familj… då blir det lättare att råda dig
Hon (min fru) har själv sagt att hon mår så dåligt att hon är ”redo för psykiatrin”. Tror att hon själv förstår att hennes beteende ställer till problem för oss andra och att det inte är bra. Men jag tror inte hon bryr sig så mycket som hon borde. Om hon är trött på mig, så är det ju en sak, men vad som jag inte förstår är att hon inte tänker tillräckligt mycket på hur det påverkar barnen.
Det enda du kan göra är att driva på henne att söka hjälp och sedan skydda dig och barnen så gott det går. Har ni inga släktingar som kan hjälpa till?
Alla släktingar bor på andra platser i Sverige. Om jag ber henne söka hjälp kommer det inte att hända någonting annat än att hon får raseriutbrott. Jag måste ändå försöka…
Har hon alltid varit så här?
Oavsett, hon måste söka hjälp för detta. Är det bara saker hon slår på eller har hon någonsin gett sig på dig eller barnen?
Jo må så vara men då står du upp för dig och barnen åtminstone.
Ja barnen blir “drabbade” av att du lämnar din fru. Men det är något som de kommer anpassa sig till och må bättre av i längden. Men stannar du kommer de drabbas av hur hon är. Har du försökr sätta dig och prata med henne när hon är lugn? Jag kan tänka mig att du trippar på tå där hemma och känner dig stressad vad som kan trigga henne här näst? Är du rädd för henne? Har hon någon gång gjort dig illa fysiskt? Tänker även knuffar (som man/samhälle kanske inte tycker är så “farligt”)
Jag tycker det är så bra att du vänder dig och söker stöd i det här forumet. 
Hon har aldrig varit fysiskt våldsam mot någon person. Däremot är ilskan liksom helt ohämmad, när hon skriker. Barnen ”verkar” ha vant sig, men det tror jag inte de gjort - Det påverkar dem. En gång när jag och barnen åkte bil och en bil körde långsamt framför oss, skrek min ena son ”Kör nu då, ditt jävla dumhuvud!” till bilen framför. Jag ser detta som en varningssignal 
Hon förstår att beteendet ställer till med problem, när jag pratar med henne i lugn och ro, men jag tror inte hon förstår vilka problem det är och att människor runt omkring henne reagerar. Hon har inga vänner, t ex.
Du får ta ett seriöst snack om att du vill lämna henne pga hennes raseriutbrott dels för att du inte ska behöva stå ut med det men även för att du inte vill att barnen ska växa upp med detta.
Därefter ta tag i det praktiska och separera.