Ja, Karin Boye har skrivit så mycket fantastiskt! Och den här dikten har passat mitt i prick detta år då allt varit i omvälvning.
2 gillningar
26/9
Ibland känns det extra mycket. Sveket. Tankarna går mot henne. Sedan till honom. Sedan fastnar den igen vid henne.
Ibland får jag stoppa mig ifrån impulsen att googla henne.
Det är som att jag både är nyfiken på henne och samtidigt känner att jag aldrig vill träffa henne.
Jag hade en hemsk mardröm inatt. En återkommande. Sedan jag separerat har jag drömt mycket om hissar. Om att vara fast i hissar som inte åker dit jag vill. Som stannar på fel våning. Åker upp och ned.
I min dröm igår kom jag på något sätt av.
Där stod min dotter. Hon sträckte ut tungan åt mig och när jag skulle stryka hennes kind fick jag en stor elektrisk stöt. Då skrattade någon åt mig. Bakom min rygg. Det blev kompakt mörker runt mig. Jag vände mig om för att se vem det var som skrattade och då lyckades jag tvinga mig in i vaket tillstånd.
Jag fick tända lampan ett bra tag.
Sov fortsatt oroligt.
Ont i magen i natt också. Ofantligt trött idag.
Ibland vill jag också berätta min ”sida” av uppbrottet för mitt ex. Men sedan hejdar jag mig. Jag skriver långa brev som jag sedan aldrig skickar. Har haft väldigt många samtal det gångna året med mitt x utan hans vetskap. Skrivit och skrivit.
Nu är det dock sängen. Min lilla är hos mig igen och det känns mysigt. Så kanske bättre sömn inatt…
9 gillningar
29/9
Ok. Överlevt min första dejt sen separationen.
Det var ok men inte mer. Lite sådär upplevelse om jag ska vara ärlig. Men jag vågade i alla fall.
Tankar på mitt x kom när jag var på väg hem från dejten.
Konstigt efter så långt tid i ett förhållande att identifiera sig som singel men jag är ju det. Utan tvekan.
Jag vet inte ens om jag vill träffa någon seriöst. Det ska verkligen vara något som tillför något fint och bra i tillvaron. Annars får det vara.
Men får se det som ett stort steg att våga.
6 gillningar
Vågade du ta en helt okänd person?
Du tog ett steg framåt o testade, känna efter om man verkligen var redo för nytt eller inte.
Precis! En kille från Tinder. Vi hade pratat i telefon först, haft kontakt ett tag. Det kändes som sagt ok men flöt inte riktigt på och kändes väldigt nytt att överhuvudtaget vara på dejt.
När jag var på väg hem kunde jag konstatera att jag tyvärr inte känner någon större lust att ses igen… men jag vågade i alla fall…
5 gillningar
Du vågade ialla fall. Inte fortsätta med honom en gång till? Kanske känns bättre nästa gång…
Jag tror inte det… han frågade nästan ingenting om mig och mitt liv. Han kände sig säkert väldigt sedd av mig då jag ägnade större delen av middagen att intressera mig för honom och hans liv… nästa vecka har jag troligtvis en ny dejt. Nya tag!
6 gillningar
Yes, nya tag!! Man får börja leva lite efter ”kaoset o hitta sig självprocessen”.
30/9
Idag fick jag ett roligt och efterlängtat besked rörande min karriär. Först kom glädjen. Jag ringde min bästa vän och berättade och min pappa. Jag gick ut på stan, köpte en flaska bubbel och en bakelse. Min dotter är hos sin pappa ikväll. Tänkte jag skulle fira lite. Så kom jag hem. Och sorgen sköljde över mig. Ingen här. Ingen hemma att dela min glädje med.
Så från väldigt glad till ledsen inom loppet av en timme. Jag är fortfarande glad för mitt nya jobb. Ibland känns ensamheten bara så sorglig helt enkelt och påträngande kännbar.
Tror den dåliga dejten igår spätt på.
Har tänkt mer på mitt x idag än på länge.
Dejtandet drar igång tankar.
Imorgon för ett år sedan gick också flyttlasset till den lägenhet som nu är min och dotterns. Mitt i kaoset bland alla kartonger gick jag runt i de rum som nu varit mitt hem i ett års tid och kände en stor lättnad och en sorg på samma gång inför det definitiva i att vi flyttat, då för ett år sedan. Men mest lättnad faktiskt, minns jag, ändå. Förväntan fanns också. Börja om på nytt. En ny början. Ett annat liv. För ett år sedan. Mycket har hänt detta år, så mycket. Känns som ett halvt liv på bara ett år…
6 gillningar
1 gillning
Vad fint du uttrycker dig i både sorg och glädje.
2 gillningar
Jag drömde oxå mkt om hissar då det tog slut med min senaste pojkvän som jag hade i fem år. Vi skulle stiga in i dem, men antingen steg han in så långt före mig att jag inte hann med och då såg jag honom åka ner med sin tomma blick utan att svara på mina frågor: ”Varför får jag inte komma med? Ska vi aldrig ses igen?”
Eller så väljer han att inte stiga in i hissen och står kvar med samma tomma blick då jag knappt hinner fråga honom: ”Lämnar du mig bara såhär?”
En gång skulle han visa mig och döttrarna världen. Uppmanade oss att sälja huset, för det behövdes inte längre och så förde han upp oss högst på toppen på ett vackert fjäll. Där fanns en linbana och när vi satt oss i ”kupén” hoppade han plötsligt ut ur den och bara tittade. När jag frågade honom om han inte skulle med, så stod han bara med händerna i fickorna och skakade på huvudet. Sen ledde linbanan över självaste helvetet, och var över 100 år gammal och gnisslande.
Han lämnade mig abrupt med ett sms. Så känslan i drömmarna liknar verkligheten. Och jag har fått veta noll om vad som hänt i hans liv efter oss. Och varför det ens tog slut.
2 gillningar
3/10
Ångest. Ibland kan det börja som ikväll. Har egentligen haft en fin dag med min lilla som haft en kompis här hos oss och de har lekt större delen av dagen och haft roligt. Sovmorgon och gos framför teven på kvällen.
Som många gånger förut börjar det på kvällen. Som en känsla av rastlöshet och oro i kroppen. Börjar tänka, ”håller jag på att bli sjuk…?” och liknande. Trots att jag varit i dessa känslor så många gånger detta år är det ändå som att jag inte är beredd när det kommer. Somnar ändå nästan till bredvid min dotter, hennes lugna andetag gör mig lugnare, men går upp när hon somnat. Sätter på teven, tänder ljus, lägger mig i soffan. Sen börjar obehaget över bröstet komma smygande och växer, illamående, konstig i magen, vet inte var jag ska ta vägen.
Inser att det är ångest. Ingen stor attack men ändå påtagligt. Börjar fundera över vad som triggat ångest denna gång.
Läste något här igår om rädsla att aldrig hitta en partner, att dö själv. Kanske var det där.
Denna dejt i veckan har också dragit igång något i mig. Jag vet inte om jag vill.
Jag längtar efter närhet men vet inte om jag orkar med att utsätta mig.
Jag vill inte känna någon stress med dejtandet heller. Vill våga ge mig själv tid.
Har så mycket att göra just nu och hinner inte heller riktigt med att hålla liv i trådar på tinder.
Tänk om jag inte kommer hitta någon igen, tänk om jag inte längre kan bli kär?
Tänk om mina rynkor och mina extra kilon efter jag fått mitt barn gör det svårt för mig att träffa någon.
Mitt x valde en sexton år yngre kvinna, vältränad, snygg.
Det skaver runt i mig.
Allt skaver denna sena kväll och blir till ångest.
Som inte gått över än.
Har svårt att gå och lägga mig.
Håller mig vaken.
Men jag vet ju att det kommer kännas bättre imorn…
7 gillningar
Tack för att du delar med dig!
Ja, drömmar. Dina var väldigt tydliga!
Snacka om att bearbeta mycket i sömnen.
Kanske om man blir lämnad väldigt oförberedd så gör chocken och resan mot att greppa vad som hänt och pågår och acceptera väldigt intensiv.
Drömmer du fortfarande om hissar?
2 gillningar
Hej, nej drömmarna om hissar höll nog på bara några månader, men det var intressant att vi haft samma tema.
Häremellan hade jag en intensiv dejt på nio månader som fick mig att förtränga hela pojkvännen, men nu då jag är ensam igen och det snart är ett år sen han lämnade mig med sms:et, så har jag börjat drömma om honom igen - utan hissar.
2 gillningar
9/10
Om två dagar är det min före detta yngsta bonussons födelsedag.
Jag kom in i hans liv när han var fyra år och nu fyller han fjorton.
Mitt ex frågade mig om jag ville ta med mig vår dotter och komma och fira honom imorgon.
En enkel middag bara. Hemma hos honom med hans föräldrar.
Mitt ex sa något som sedan lät mig förstå att han inte trodde jag skulle komma ihåg att det var hans sons födelsedag.
Som att alla hämtningar och lämningar på dagis när han var liten, alla stunder tillsammans, resor tillsammans, alla samtal, allt vi delat som familj och alla födelsedagar skulle vara något jag hade glömt. Hur skulle jag någonsin kunna glömma hans söners födelsedagar. Vad har han egentligen för bild av hur min relation till dem var? Förstår han återigen inte att det varit en sorg och en saknad även efter dem.
Idag när jag såg honom så tänkte jag igen på hur bra han ser ut, för det gör han verkligen , men rätt snart kom känslan ändå ikapp mig. Det är bara ytan. Det är fortfarande den man jag inte vill tillbaka till. Fortfarande den som kallat mig idiot och egoistisk häxa. Han är fortfarande den som ljugit för mig och bedragit mig med andra. Fortfarande den som blivit sanslöst full och ibland även aggressiv på fyllan. Han är den. Och jag vill inte tillbaka.
Och jag vill INTE äta middag med honom och hans föräldrar imorgon.
Även om jag saknar min före detta bonusson.
Jag vill inte leka familj.
Vi är ju ingen familj längre.
Så jag sa nej och det kändes som helt rätt beslut. Lämnade bara vår dotter så hon fick fira sin bror och hämtade när kalaset var slut.
6 gillningar
Jahapp. Klockan 02.33 och IBS-attacken från h-vetet. Har haft en stressig vecka och när det som kronan på verket kommer en sådan här natt med illamående och svullen och upprörd mage som håller mig vaken då är det inte kul.
Jag känner lätt oro och funderar mycket på hur jag ska vara i min tillvaro för att slippa dessa magdippar. Jag har ju som sagt haft väldigt mycket i veckan men trivs ovanligt bra på mitt jobb just nu, dock är det ett vikariat för en mycket eftertraktad tjänst som jag inte på några vis är säker på att få. Så på något vis känner jag en stress att vara ”under lupp” konstant, det går inte att komma ifrån.
Alkohol kan vara något som triggar mina besvär men har inte druckit alls mycket i veckan 3 glas vin och en öl på sju dagar.
Men ett glas ikväll till maten.
Kan det vara det? Funderingarna far när det blir såhär och svårt att släppa oro.
Kanske får jag se över var jag kan minska stress-moment… och avstå drickande helt några veckor och se hur resultatet blir.
Jag har ju helt slutat med insomning pga att jag hamnade i ett beroende. Men tidigare så kunde jag alltid ta till det när det blev såhär, men nu har jag inget att ta till utom att försöka acceptera läget och undvika stress.
Och imorgon ska jag jobba. Har ett sånt typ av jobb där arbete på obekväm arbetstid ingår frekvent. Mindre kul att behöva prestera dagen efter en sådan här körare, men det är som det är.
1 gillning
Du verkar jobba i skift? Klarar man av det med IBS?
Stress, oro ligger inbakat här tror jag…
Jag sover fortfarande dåligt, vaknar jag på natten , svårt att somna om o börjar tänka för mycket som man inte ska göra. Vaknar även tidigt innan väckarklockan många ggr. Är ingen morgonmänniska. Halv sju - en lördag när man är ledig - vill sova ut…
Ja kan alltid testa o se vad som händer utan alkohol ett tag. Slutade du med insomningstabletter plötsligt? Ska man inte försöka minska försiktigt??
Krya på dig
1 gillning
Tack så mycket för omtanken @Gittan1!
Det kan man säga. Men arbetar inte med ett jobb där jag måste vara vaken på nätterna, jobbar dock kvällar rätt ofta.
Och som du säger, det är ibland inte ultimat med IBS men försöker ändå hålla mig till hyfsat regelbundna måltider och matlådor så jag har koll på vad jag stoppar i mig.
Men av erfarenhet så blir min IBS mycket värre vid stress och oro, vilket jag har haft en hel del efter separationen men mår ändå oftare bättre nu ändå än innan separationen då jag hade väldigt stora problem troligtvis för att jag levde under konstant känslomässig stress i en relation som inte var bra med mycket konflikter och gräl. Det kan liksom smyga sig på och jag tycker vid detta laget att jag borde lärt mig att tyda tecknen på att en attack är på g men ibland är det ändå svårt fortfarande. Illamåendet höll i sig hela natten.
Somnade tillslut vid halv fem tiden och som tur var fick jag sova till 9.30 så har i alla fall sovit lite…
Jag fasade ut insomningstabletter enligt regelboken för ett år sedan ungefär. Det har ändå gått bra och så otroligt skönt att vara fri ifrån beroendet. Men vissa stunder (som igår) kan jag verkligen sakna dem…
Har andra mycket lättare ångestdämpande men de blir jag så fruktansvärt mosig av dagen efter så dem vill jag inte ta…
1 gillning
18/10
Problemen med magen höll i sig till igår men idag bättre. Igår var jag otroligt trött och lite sänkt av magproblem och mycket jobb. Hade ändå en fin eftermiddag med min lilla och min syster och hennes lille son.
När jag och mitt ex skulle mötas för att byta av med dottern, så hamnade vi i en situation där vi båda skulle åt samma håll och vi hade då sällskap ca 10-15 minuters promenad.
Efter vi avhandlat hur det var med dottern så blev det liksom helt tyst. Jag kände att vi inte hade någonting att säga varandra.
Att gå bredvid varandra med dottern i vagnen kändes så bekant men samtidigt så otroligt konstigt. Som ekot av en annan tid.
Jag ser inte längre på honom på samma vis.
Han har förändrats för mig.
Jag frågade något om hans bror, som varit sjuk och opererats, hur det var med honom. Frågade hur det var med hans andra bror som precis separerat från en lång relation.
Sen var det liksom slut på samtalsämnen.
Jag skulle nog ha kunnat fråga om hans nya, men är verkligen inte intresserad av att veta något om honom och henne.
Så. Det blev tyst. Och krystat.
Det är förstås sorgligt men samtidigt skönt.
Det är nog precis som det ska…
5 gillningar