Du flyr in i ett nytt förhållande med hon och har redan träffa hennes barn och hennes föräldrar vilket får mig att tro att ni har varit ihop betydligt längre än den lögn du dragit.
Hoppas innerligt att alla får veta vilket AS du är.
Du kan sluta skicka bilder på julgrejor för det är ytterligare bara ett tecken på att du inte fattar hur du har sårat mig och du borde veta att det sårar jävla idiot.
Dagar som smärtar och jag faller ner i det arga och bittra hålet så vill jag skriva till HON och berätta på Facebook vilken feg skit du är som inte avslutar det du påbörjat innan du inleder nytt.
Lyssnade precis en podd (Så kan det gå avsnitt 151) som egentligen handlade om annat men det som togs upp är att vår hjärna fungerar så att ju mer vi upprepar ett mönster t ex vissa tankar desto större del tar de av vårt liv. Det enda sättet att vända läget är att göra små beteendeförändringar, dvs skifta sin tanke så fort den kommer.
Om du vill skriva av dig och har ett behov av att få ut känslor så fortsätt på samma vis dvs skriva av dig här, prata med vänner/familj och tillåt dig vara i den känslan.
Om du VILL bli av med ditt ältande, då behöver du fokusera om, dvs när återkommande tanken kommer, bestämmer du dig för att gå ut på promenad, göra ngt hemma, sjunga/dansa… alltså vad som helst annat som ger din hjärna nytt fokus.
Det finns inget magiskt som tar oss vidare när vi hamnat i kriser, utan det är genom att vi bestämmer oss att börja flytta oss framåt.
Gör allt detta men tankarna kommer så ofta så jag har inte orkaen kvar ibland att göra nått,jag misstrivs i "våran "lägenhet jag tror att det blir bättre bara jag får flytta,men försäljningen går trögt.
Det ÄR jättesvårt det där med att skifta fokus, men jag tror att Buenita har alldeles rätt. Det blir som ”diken” i hjärnan då man tänker och ältar i samma banor, och man faller per automatik ner där om man inte vaktar på sig. Det är skittufft, men det enda som funkar är att försöka splitta upp tankarna (lyssna på en ljudbok, se en bra film, dröm om något intressant jobb du ska ha i framtiden … vad som helst, bara det tar bort tankarna från det som gör ont). I början trillar man tillbaka hela tiden, men vartefter går det lättare och lättare och DÅ ljusnar det plötsligt.
Läste nåt råd nånstans om ”grubbeltid” - dvs man avsätter en viss tid på dygnet då (t.ex mellan 18-18.30) då man FÅR grubbla och gräva ner sig i ältande och tunga tankar. Resten av tiden ska man aktivt undvika allt sådant. I början är det jättesvårt men efterhand inser man att man faktiskt kan styra sitt grubblande … och plötsligt en dag känns den där ”grubbeltiden” onödig pga då har man ältat klart och kan gå vidare.
Kan vara värt att prova för att inte hela dygnet ska invaderas av jobbiga känslor och dystra tankar.
Önskar dig allt gott.
Det är svårt när tankarna aldrig vill ta en paus. Jag minns själv en tid efter att X lämnade mig för en annan, det var en konstant loop av tankar som antingen hade med honom eller henne att göra, och ibland var jag så fruktansvärt trött på mina egna tankar. Men jag försökte göra små saker som jag normalt sett mår bra av. Tankarna och sorgen fick följa med om det var vad som krävdes. Men dom fick inte stå ivägen för precis allt som jag visste var bra för mig. Det kommer att lugna sig med tiden. Kram till dig
Jag vet inte hela din historia. Men jag är själv i lite liknande sits när det gäller sorg och ilska samt att vi fortfarande bor ihop. Vi har bott ihop i snart 5 år, flyttade till större för bara 2 månader sen med vår tvååring. Har sedan kommit fram att han tappar känslor sen en längre tid tillbaka. Nu bor vi fortfarande ihop och det gör allt så jäkla svårt. Kan ”fly” en dag i veckan då jag inte behöver lämna på förskolan dagen efter. Så fort jag kommer hem känns allt som vanligt och jag måste hela tiden påminna mig om att allt egentligen är annorlunda. Han pratade med en tjej i somras som jag ”la åt sidan” och kom över fort för att jag litade så innerligt på honom. Idag är första dagen jag känner mig arg. Vem har jag varit med egentligen och jag är så lurad…
Ingen har råd att bo kvar tyvärr. Annars hade jag kunnat börja leta eget. Jag hade ändå inte velat bo kvar, det är förknippat med ångest bara. Hur vi ska ha råd att köpa varsitt eget i Sthlm är också en fråga för sig, är inte direkt rika.
Ja, bearbetningen går med snigelfart när man bor ihop. Samtidigt som jag bävar inför dagen det är slut slut på det gemensamma helt. Då kommer väl ännu en krasch
