Isf är jag inte en av de “goda tipsarna”, för alla oavsett kön som lever i en relation där balansen är så här helt skruvad ska göra något åt det asap.
Ta ansvar för sin egen upplevelse och kommunicera det med sin partner och därefter ta mått och steg för att balansera upp situationen. Separation, eller ömsesidig pånyttfödelse inom relationen.
Inte för att jag vet för säkert, men iaf jag tror att det är betydligt mer vanligt att män checkar ut ur en relation med gemensamma barn än att kvinnor kan ta sig friheten att göra detsamma 
Men oavsett det så ska alla oberoende av kön som checkar ut hållas ansvariga för sitt oengagemang och sin hopplösa initiativlöshet.
Till sist så spelar nog den exakta orsaken till oengagemanget, initiativlösheten, passiviteten, hjälplösheten etc. liten, eller till och med ingen, roll överhuvudtaget och iaf jag håller inte med om att det måste vara “dumt”.
Sannolikt så har det frågats, forskats, grubblats på varför i åratal utan respons/förändring och då återstår bara att fronta konsekvenserna när partnern till sist ledsnar.
Det som däremot är dumt är att i åratal bete sig på ovannämnda sätt utan att steppa upp som den vuxenperson man är och sen när man är vid vägs ände bli förvånad och besviken när en plötslig (temporär) omvändelse under galgen inte längre är varken efterfrågad eller tillräcklig. Det är dumt.
Instämmer med detta. Om en person som tidigare varit driftig, ansvarsfull och initiativrik plötsligt byter personlighet och blir slö och passiv - då är det förstås lämpligt att försöka lista ut vad som hänt.
Men om samma person snarare varit oengagerad och hjälplös i många år, kanske större delen av tiden man har varit tillsammans, då är frågan om varför inte särskilt viktig.
Den enda fråga man behöver ställa sig då, det är om man vill stanna i relationen med sin ointresserade partner, eller om man vill bryta upp. Och om man kommer fram till att man vill stanna trots allt, då måste man vara beredd på att det sannolikt inte går att förändra särskilt mycket hos partnern. Det brukar inte göra det.
TS verkar iof ha gått upp i rök, men kanske var den här tråden bara en teaser för forumet
Det kanske var någon som ville “bevisa” något om bemötande här på forumet…? Som inte alls blev bevisat. 
Ja, kanske… forumet urholkas alltmer. När jag reggade mig så tvivlade jag aldrig på att den som skrev var en verklig/uppriktig människa… nu tvivlar jag dessvärre relativt ofta 
Samma tanke
Hej, jag vill tacka för alla kommentarer och ert engagemang och samtidigt be om ursäkt för att jag ”bara försvann”.
Jag fick en rejäl tankeställare av många av dem och har börjat se med andra ögon och min egen del i hur det har blivit. Det har dock inte skett någon förändring ännu. Livet förändras snabbt ändå, den här gången var det en plötsligt uppenbarad, livslång sjukdom som påverkat vår familjesituation vilket har gjort att tanken på andra stora förändringar i princip omöjliggjordes över en natt. I alla fall för nu, men när det värsta blåst över och den stormen ebbat ut måste förändring ske, det börjar troligtvis med mig.
@Noomi @nuggen @Trassel mfl