Det måste vara begränsande att se världen så svartvitt som den som är trygg i sin maskulinitet (sic!) gör.
Antingen lever man i en ojämställd relation med en machoman eller också bor man med en kopia av sig själv som kan göra hälften av jobbet.
Varför machomannen inte skulle kunna göra hälften av jobbet förstår jag inte riktigt. Har det något med den sköra maskulina energin att göra? Tål den inte jobb?
Självklart behöver en man ta sitt ansvar för de barnen han väljer att skaffa. Så som du också säger dig ha gjort @Tailor.
Före och efter småbarnsåren kan man leka med sina sexuella energier med en fast partner eller i vilken konstellation man nu vill.
Så länge man inte sätter en annan människa till världen har man bara ansvar för sig själv. Väljer man att skaffa barn får man kallt räkna med att torka bajs, tjata, vara trött och leva med fasta rutiner några år oavsett om man är kvinna eller man.
Dom småbarnsföräldrar jag träffat verkar ha satt sig själva på vänt ett tag, vilket nog är nödvändigt om det ska gå runt.
Kanske känner sig männen kastrerade under småbarnsåren, vad vet jag. Men som sagt, väljer man att skaffa barn så får man steppa upp en hel del/sätta sig själv åt sidan.
Det där är en klassisk inställning som många människor som skaffat barn verkar upprätthålla och som är en av anledningarna till varför jag emellanåt kan se ner på människor som valt att skaffa barn.
Det är att människor som valt att skaffa barn verkar förvänta sig ett “tack” eller en upphöjd position bara för att de avlade av sig.
Speciellt män som deltagit minsta lilla i sina egna barns uppdrivning verkar förvänta sig ett “tack”.
Fuck that säger jag, som man bäddar får man ligga.
Sen att många skiljer sig under eller efter småbarnsåren är inte konstigt. Det värsta man kan göra för ett förhållande är att skaffa barn. Om man dessutom träffades unga och skaffade barn unga är risken för skilsmässa troligen ännu högre.
En dag kommer säkert även du se det logiska sambandet här. Vi skiljer oss för att män har inkompetensförklarat sig själva från hushållsansvaret.
Men varför lägger du i så fall så otroligt mycket energi på att försöka omvända de kvinnor som vill lämna dåliga relationer? Uppenbarligen bryr dig dig alldeles för mycket - inte för kvinnornas skull, dock
Det finns relationer somt värda att rädda. Och relationer som istället borde avslutas så fort som möjligt.
Det finns partners som är värda att stanna och jobba tillsammans med. Och partner som det är bäst att lämna på studs.
Att kunna skilja på detta är en oerhörd viktig livskunskap. Oerhörd viktig.
Bästa indikatorn är faktiskt att se hur personer beter sig så fort livet inte är perfekt.
Hur hanterar din partner konflikter?
Hur hanterar partnern när hen inte får som hen vill?
Hur hanterar hen ansvar?
Hur hanterar hen motgångar?
Och så vidare
För alla relationer och alla människor möter motgångar. Och alla relationer innehåller konflikter.
Men kan man trots att man inte alltid är överens fortfarande hålla en grundläggande respekt för sin partner och sin familj finns det oftast något att jobba på. Kan man trots det ändå ta sitt ansvar och fungera socialt med familjen går det ofta att rädda.
Men om man istället lämnar sin partner helt i sticket med hus, hem och barn när allt inte är på topp och dessutom straffar dem om man inte får som man vill har man en defekt i sin personlighet. Ja, faktiskt, det är en defekt. En defekt som visar att man i grund och botten i sin personlighetskärna är självisk. Man bryr sig faktiskt inte om annat än sig själv, och man tvekar inte att kräva sina personliga önskningar på bekostnad av hela familjens välbefinnande.
Och dessa människor ska man bort ifrån. I synnerhet om de dessutom tar på sig en offerkofta och skyller sitt dåliga beteenden på sin omgivning.
“Kontrollerat”?
Såklart, men så ser ju långt ifrån alla förhållanden ut.
Att bli kontrollerad av sin partner är ju aldrig kul oavsett om man är kvinna eller man.
Jag tror att det är weaponized incompetence du tänker på?
Tja fast vad är hönan och ägget här?
Tar hon kontroll för att hon måste för att mannen är passiv eller har hon en kontrollerande och dominant personlighet från början?
I de flesta fall är det nog allternativ ett.
I färre fall är det nog alternativ två.
De flesta kvinnor vill ha någon att bolla och dela familjelivet med eftersom det är nytt och en megastor förändring för kvinnor också att skaffa barn.
Och skulle du vilja ändra på det kan du alltid visa de du dejtar lite axplock av dina kommentarer på denna sida i valfria trådar 
Minns när jag och min nuvarande åkte på vår första weekend tillsammans. Han tänkte på så mycket han kunde för att det skulle bli bra för oss. Och hade mer packning än jag 
Det var ett stort plus! Så skönt att veta att någon kan klara av planering och förberedelse och ta praktiskt ansvar. Och att det blir bra när han gör det!
Skönt att inte behöva ta allt ansvaret själv. He’s a keeper 
(förhoppningsvis) 
Ett citat som du vill applicera på ditt ex eller?
Jag känner varken kontrollbehov fast jag är kvinna eller tycker det är ohett med någon som klarar hushållssysslor.
Har ditt ex sagt att det var så eller är det är det en gissning? Eller var kommer det ifrån?
Jag tycker det är toppen när folk är öppna med sina knasiga värderingar, för det möjliggör för alla andra att leva lyckliga liv och undvika hopplösa fall.
Som ung och oerfaren trodde man ju att det inte bara gick att förändra andra - det till och med uppmuntrades. Ungefär som Tailor fortfarande håller på.
Men när man har kommit till stadiet i sitt liv där man på allvar inser att det inte går att förändra människors innersta kärna, då kan man dra en enorm suck av lättnad och låta dem lajva sina egna fantasier med likasinnade.
Det där är ett uttryck som passiva män använder eftersom det är lättare att skylla på någon annan än att stå för att man inte tagit/tar sitt ansvar.
Bilköpen står männen för. Det är därför som tex Zlatan gör reklam för Volvo och det är därför som så mycket bilreklam körs i pauserna på stora fotbollsevent och liknande. Kolla vilken reklam som körs i pausen på Super Bowl till exempel.
De två sista raderna är dina egna spekulationer/fördomar.
Jag minns när jag köpte min bil. Bilhandlaren bekräftade att hon ofta blev ifrågasatt i sin roll av de manliga spekulanterna, och att hon gång på gång fick frågan “Finns det ingen som jobbar här?”
Nu när vi vet att bilhandlare sitter inne med sanningen om vem som har kontrollbehov, menar jag.
Jag minns när jag jobbade på apotek och manliga kunder kunde komma in och ifrågasätta min och mina kvinnliga kollegors kompetens.
Det är något i förhållandet mellan män och kvinnor som får vissa män att tro att de kan prata till och bete sig som rövhål gentemot kvinnor.
De skulle aldrig få för sig att prata så eller bete sig så gentemot andra män. Helt enkelt på grund av att de inte respekterar kvinnor.
Tilläggas ska också att dessa män var i blandade åldrar, alltså både äldre och yngre.
För det baserar du på dina observationer.
Mina observationer säger något helt annat. Vems observationer är rätt, tror du?
Det är ett uselt beteende från dessa män att lägga över hela ansvaret (“makten”) på kvinnan.
När jag var ung jobbade jag på en mycket mansdominerad arbetsplats, i en specifik del av teknikbranschen. Och det var verkligen inte ovanligt att jag blev ifrågasatt på ett helt annat vis än mina manliga kollegor. Man skulle testas hela jävla tiden.
Okej, det kunde jag tåla, jag var ung och uthållig då. Men de hade inte riktigt motsvarande tålighet när de blev satta på plats i gengäld.