Jag följer tråden och läser nästan alla inlägg.
-
Jag tycker också att det är misshandel och övergrepp faktiskt. Jag förstod inte det för ett år sen, eftersom jag var så pass skadad och min ansåg att det är så man gör i en relation, att man har sex. Jag tänker att det behöver vara ömsesidigt, annars är det våldtäkt, övergrepp och misshandel. Jag minns att jag skrev här om det jag var med om, och tack vare kommentarerna härifrån så förstod jag att det faktiskt inte är normalt.
-
Tailor, det du beskriver att man ska säga ifrån att man inte vill ha sex - du får det att låta som attdet är enkelt? Det är det inte, och absolut inte heller i sådan relation där man vet att det finns risk för repressalier. Många gånger sväljer man det för man vet vad som väntar en annars. Alla suckar, allt stampande, alla “extra ljud” man gör ifrån sig enkla saker som när man lägger disken i diskmaskinen eller värmer mat i micro och hur allt hörs extra mycket för han gjorde det med ilska, och den passiva aggressionen - den tog kål på mig.den fick mig att krympa bara mer och mer och jag stängdes av känslomässigt. Ändå tyckte han att jag var konstig som inte pratade eller hade känslor?! Eller var aktiv.
Jag tänker också att motparten inte är dum, man “känner av” när den man har sex med vill ha eller ej. Min brukade nästan alla gånger säga efteråt “jag kände att du inte ville ha” men jobbade ändå för att ha sex med mig trots att han kände rätt. Och det är psykisk misshandel och övergrepp. -
Jag förstår inte varför man ska “eskalera” det innan man lämnar? Jag personligen är inte för hot, utan båda är ansvariga i en relation där båda också ska bete sig på ett vuxet sätt och behandla varandra med respekt. Och varje vuxen person borde veta att hot och repressalier inte är respekt och ska inte finnas i en sund relation. Jag försökte förklara för min i flera år att jag var trött på beteendet och sättet hur han behandlade mig eller agerade, gång på gång. Jag såg ingen förändring. Ändå kom det som en chock när jag flyttade ut. Jag är inte en sån som hotar (om inte du gör så här så blir det den konsekvensen),däremot har jag framfört att jag var trött på hans beteende, att jag inte orkade kämpa mer utan resultat, att han inte lyssnade eller fattade på allvar vad jag pratade om. Han nonchalerade och la all skuld på mig, att det var mig det var fel på.
Jag tänker att man behöver ta sitt ansvar och lyssna på vad ens partner säger utan att den behöver uttrycka det i hot. Resultatet av att inte lyssna och tq personen på allvar leder tyvärr till skilsmässa, för man orkar inte mer tillslut. -
Det är inte silent treatment när man bara är tyst och inte pratar, är sur och trött. Det kunde både jag och han vara efter en arbetsdag eller en jobbig dag. Däremot är det silent treatment när man gång på gång exkluderar en, pratar inte med den, pratar genom barnen, svarar inte på personen, går förbi en utan att ens säga hej osv och som är SYSTEMATISKT, det känns i luften att det inte är bra och man är exkluderad.
Vi kunde vara tysta utan att för den delen uttrycka silent treatment, det handlar om tonen.