Hej kära folk jag är ny här och känner att behöver dela med mig min historia. Jag har varit gift ett par år vi har barn tillsammans som är under ett år. Under dessa år så har vi bråkat det mesta del. Han är en person som pratar aldrig om sina känslor och jag är motsatsen. Jag känner mig hel förkrossad. Jag litar inte på honom längre då han jämt tänker bara på sig själv. Är jag sjuk eller mår dåligt frågar han aldrig hur jag mår. Allt handlar om honom.
Här om dagen hade fruktansvärd mensvärk men fick gå upp och ge honom mat på tallriken när han kom hem efter jobbet. Han skulle få te sen men eftersom jag hade ont la mig i soffan. Han blev besviken för jag inte gick upp och hällde te åt honom. Så han sket i att jag hade ont. Då sa han att min mamma skulle gjort allt för mig oavsätt om hon hade ont. Då blev jag galen och sa att jag är inte din mamma och om du inte bryr dig om mig så skiter jag i att bry mig om dig.
Jag är så himla feg att lämna då försökt kämpa hela tiden för barnet skull. Är rädd att ångrar mig efter skiljmässa också.
Har ni varit med om då partner bara tänkt på sig själv och inte brytt sig om er när ni mått dåligt?
Det där låter som någon sorts rekord i krävande mansbebis! Inte nog med att han inte gör något för dig, han kräver att du ska passa upp honom också!
Finns det såna män i Sverige idag, på riktigt?
Det är klart att du mår dåligt. Så där vill ingen leva. Ja, du förstår säkert att jag tycker att du ska lämna snarast. Och jag förstår att det inte är lätt.
Låter som du tänker helt rätt om skilsmässa! Din man hör hemma på 1700-talet (Eller dinosaurietiden!) och verkar ha en otroligt skev bild av vad ett äktenskap ska vara.
Du är inte hans pass-up utan en jämbördig partner. Det är inte, 2019, helt normalt att förväntas få maten upplagd och te serverat. Och om hans mamma gör så, ja men varsågod, åk hem till henne och ät!
Du kommer, om ni separera både få mer tid över för dig själv men även få upp ögonen för att det du beskriver i denna text är helt knäppt!
Viktigast av allt: Är det denna bild (att mamma servar och pappa blir serverad och brist på respekt) du vill ge ditt barn av hur en kvinna ska behandlas? Det barnen ser hemma blir ju lätt det normala för dem och risken är stor att de som vuxna hamnar i samma spår som mamma och pappa i hemmet.
Så, summa summarum: Ja, du kommer säkert sakna vissa delar i ert äktenskap (som känslan av tillhörighet tex) men definitivt inte hur nu fördelat markservicen eller hans bristande respekt för dig. Försök känna dig stark i att du har rätt i dina funderingar, det är du värd. Kram
