Hej,
Vi var ett par i tre år, en period som var väldigt intensiv och emotionell relation där vi klickade galet bra och för första gången i mitt snart 50 åriga liv kände jag att jag hade hittat “the one”, vi kunde också bli djupt olyckliga och rätt hetsiga gräl när vi kände oss avisade. Han hade mycket bagage och hanterade inte det så väl och brast stundtals i kommunikationen (som också försvårades av en ADHD).
För 1 år sedan gjorde vi en paus, han behövde “fokusera på det nya jobbet, jobba med sig själv” uppgörelsen var att vi fortfarande var i en relation under pausen. Av en helt galen slump såg jag honom kyssa/pussa en annan kvinna på en webcam (det var i sportsammanhang) och valde då att avsluta relationen. Det hade varit för mycket lögner och undanflykter och jag kände att jag ville ha någon som var där för mig. (Tiden innan pausen präglades av lögner från hans sida och han insåg själv att han behövde gå i terapi).
Vi har i princip inte haft någon kontakt under året. Jag har väldigt starka känslor kvar för honom och han har aldrig sagt att han slutat älska mig utan endast sagt att han inte kan vara i en relation då han behöver jobba med sig själv. Han har däremot sagt att han vill ha mig som vän men jag har nekat till det då jag fortfarande har känslor för honom.
Nu till frågan. Vi har så smått fått lite kontakt senaste månaderna, grattis på födelsedagen, tankar på Corona och lite åt det hållet. Jag har frågat honom om han har gått vidare och träffat någon varvid han nekar och säger att han inte vill träffa någon ny. Jag är då öppen mot honom och säger att jag fortfarande har känslor kvar. Får då ingen respons varvid jag kontaktar hans bästa vän som bekräftar att mitt ex har träffat någon som han dejtar och att det nog är bäst att jag inte kontaktar honom alls.
Nu ringer mitt ex och vi pratar ordentligt för första gången på många månader. Han är nu öppen och tydlig med att han inte har några känslor kvar för mig men att han uppskattar mig mycket och vill ha mig kvar som vän. Jag frågar då vänligt om han har börjat dejta någon varvid han blånekar och ljuger. Jag lyfter då möjligheten att han kanske undanhåller det från mig för att skona mina känslor och säger samtidigt att det behöver han inte göra utan för mig skulle det vara bra att få det bekräftat då det hjälper mig att gå vidare och emotionellt avsluta relationen. Nu blir han arg och igen tydligt säger att han absolut inte söker efter, kommer ha eller ens vill ha en relation. Nu konfronterar jag honom med att jag vet att han träffat någon ny och att han kan vara ärlig. Han blir arg och jag läser då upp det sms jag fått från hans kompis. Här säger jag att om han vill vara vän med mig så behöver han vara ärlig. Han blånekar fortfarande.
Varför? Jag kan inte förstå hans beteende alls…
Är det någon av er som har varit med om något liknande? Kanske själva har gjort så? Tankar reflektioner?
Fördelen är nu att nu har jag till slut insett att relationen är över. Att det inte kommer att bli “vi” igen och det är så sanslöst smärtsamt.
Solblomman
När går smärtan över? Den äter upp mig…