Lögnen som avslutade drömmen om framtiden

Håller med Lisa0987 i alla stycken… gör ALLT du kan för att bli mamma på egen hand, innan det är för sent :baby: :heart:

1 gillning

Kan vara ett betydligt bättre alternativ än att bilda familj med någon man som man måste ha en livslång relation till :grinning:

1 gillning

Jag fyller 43 strax och känner nog att jag inte vill genomgå det ensam. Jag har funderat absolut men nog landat i att livet kan bli bra ändå :slight_smile: Men såklart spökar det faktum att det kanske hade känts annorlunda om jag stått i denna sits för typ 5 år sedan eller så.

1 gillning

Livet kan givetvis bli bra ändå. Lyssnade av dig, trodde jag, och speglade något trodde jag. :smiling_face_with_three_hearts:

1 gillning

17 januari 2021. Ganska bra precis 1,5 år sedan… Jag mår relativt bra men oj vad jag saknar någon att vandra genom livet med. Kraschen har satt djupa spår i självförtroendet när det kommer till relationer och fram för allt mitt utseende. ”Skulle jag duga? ”Har ju uppenbarligen inte hänt på 42 år”. Jag vet mycket väl att känslorna och det resonemanget är irrationellt. Jag vet rent logiskt att det är trams att resonera så. Men min känsla säger annorlunda.

Just känslan att duga rent ”exteriört” är fasen inte helt enkelt att träna upp sig på. Om man är mindre bra på att göra så kan man ju alltid öva. Men man ser ju liksom ut som man gör vilket gör det lite svårare att göra något åt känslan. Man behöver nästan bekräftelse för att vända den på något vis.

Hur gör ni för att bygga självförtroende i utseende?

Jag gick till frisören och bad om en drastiskt förändring. Kapade av håret 45 cm eller något sådant. Det är ett år sedan. Är inne på en ny super kort frisyr. Det ger ett lite boost att göra så stora förändringar. Jag har shoppat kläder. Och jag har lärt mig att ta emot komplimanger. För jisses vad mina kollegor har öst såna över mig nu under min förvandling. De vet inte vad jag har gått genom så de ser bara min förvandling. Och mitt ego får sig en kick och det behövdes!

3 gillningar

Jag har aldrig sett något speciell ut. Sminkar mig inte, överviktig och med gott om bristningar. Ändå är det inte varit något problem för mig, jag får de jag vill ha ändå. Men det kanske beror på vem man vill ha. Är det viktigt att min partner är snygg? Ja då är väl följden den att man måste tycka att en själv är snygg. Om det är andra saker som är viktigast hos mig så har det en spegelbild hos den andre, annars blir det inget.

Ställ inte högre krav på dig själv än de du vill dejta!

2 gillningar

Tack. Det försöker jag att inte göra. Men som sagt. Självförtroendet har fått sig en rejäl törn så den lilla detaljen gör det så svårt att ”lysa” antar jag.

1 gillning