Ensam hemma ikväll och har faktiskt lite tråkigt, en hel hög böcker väntar på mig men just nu nappar inte läsning. Annat än här på forumet då
Det pågår en diskussion om sex och olika sexbehov i en annan tråd. Jätteintressant diskussion men jag ger mig inte in i den tråden för jag är lite rädd att trampa någon på tårna. Däremot har jag lite funderingar (är någon förvånad ). Sex är jävligt komplicerat i många relationer det står klart om man har hängt här en tid. En vill för lite, nån annan för mycket och det skaver i de flesta förhållanden på ett eller annat sätt.
Jag hör till skaran som just nu inte har sex, är inte intresserad eller känner nån vidare lust. Jag har fått mitt barn och biologiskt börjar min kropp vara redo att trappa ner. Det låter tragiskt men är ett faktum som vi pratar för lite om tycker jag, det oundvikliga åldrandet och döden. Sen kan det säkert pirra till igen om jag träffar nån intressant, men det tar vi då.
Det var ju inte meningen att vi människor skulle bli så här gamla och sexa upp i åldrarna. Så inte speciellt konstigt tycker jag att lusten avtar, åtminstone inte för kvinnor som “avlat” barn och har det livskedet bakom. The job is done. Så ser biologin ut.
SEN är det en helt annan sak om vi godkänner det eller inte. Och det gör vi uppenbarligen inte. Vi vill ju gärna tro att vi är evigt unga. Jag ställer mig absolut till den skaran också! Men jag tycker det är konstigt att man inte ser på “problemet” sex på ett mer logistik och biologiskt sätt. Att man ska kunna prata ihop sig om det är dömt att misslyckas tror jag. Istället borde man kika på biologin, hormoner och annat som ändrar förutsättningarna när man blir äldre. Hörde på en podd att en 40-årig kvinnas östrogennivå är 10 % av en 20-årings. Där tror jag man skulle hitta fler lösningar än genom att prata eller diska (!) mera.
En annan aspekt är ju givetvis mediesamhället som vi lever i också. Att “alla andra” har det så bra, och i alla filmer, serier och böcker så hyllas sex och sexualitet till skyarna. Och har man då en svacka eller mindre lust så känner man genast att det är något allvarligt fel som borde jobbas på och åtgärdas. Vilket leder till press och stress och förmodligen ett ännu mer låst läge.
Vad tror ni, är jag helt ute och cyklar?! Edit. Strök det om män och sexlust, det var onödigt av mig att ta upp, det var inte den diskussionen jag ville ha.
Ja det har varit många sex- diskussioner här på sista tiden vilket jag nu har insätt att jag kommer leva utan en fast partner när jag och min man går isär. Vill aldrig behöva hamna i den här spiralen igen som jag befinner mig i. Och den spiralen verkar vara rätt vanlig ändå.
Nu har jag försökt skriva ett svar i en halvtimme.
Tror min slutsats blir. Omöjligt ämne.
Jag tror den bästa uppfinningen hade varit ett piller som dämpar sexlust. Då hade alla kunnat vara på samma nivå och vi hade kunnat gå vidare och bråka om något annat. Kanske tvätten eller dammsugningen istället för disken?
Sex med någon man älskar eller tycker om är grymt kul och trevligt. Öppen och ärlig kommunikation men någon man älskar eller tycker om är bättre.
Att inte få riktig närhet eller sex tror jag egentligen inte var min egentliga issue tex, utan att jag aldrig fick förstå varför.
Hade mitt ex varit i närheten av att säga det du skrev så hade jag varit så fine bara jag känt mig älskad eller uppskattad ändå. Nu kände jag istället mig liten och oälskad samt en distans och rädsla att bli övergiven
Det ÄR ett sjukt och känsligt svårt ämne. Och jag vill bara bredda diskussionen. Det finns såklart de som har trauman som kan bli hjälpta av terapi och de som tappat sexlusten för att de upplever orättvisa i förhållandet. Men många vittnar om att de skulle vilja ha lust, att de älskar sin partner, men det bara går inte. Det är de jag önskar kunde få hjälp och att man tittade på det på ett mer medicinsk sätt. Om vi ska envisas med att ha monogama långa förhållanden som norm.
Vi har ju anpassat vårt samhälle enligt vår ökade livslängd på så många andra vis så varför inte forska mer i hur vi kan ha ett bättre sexliv tillsammans upp i åldrarna? Vi äter blodtrycksmedicin, sömnmedel, tränar och anpassar kosten för att ha ett bra liv längre. Men sexlusten ska liksom bara finnas där TROTS att vi förändras otroligt mycket biologiskt under livets gång. En tanke bara…
Jag kan inte uttala mig om hur mycket det forskas och vad som redan finns tillgängligt men hormonbehandlingar finns ju för båda könen och ofta är det väl det som spökar om lusten bara försvinner
Oavsett är det ju inte riktigt menat att vi ska vara monogama hela livet tror jag.
Det blir nog lättare senare i livet när båda är gamla men då klagas det åt andra hållet istället “han är så slö, bara sitter i soffan och kollar på nyheterna”.
Jag skiljer på lust och attraktion. Jag har alltid känt lust i långa relationer OM attraktion funnits. I senaste förhållandet som var destruktivt märkte jag tydlig skillnad i slutet, jag kunde inte känna attraktion till honom pga hur han bemötte och behandlade mig. Däremot har lust funnits ändå in i slutet i annat förhållande, där respekt och ömhet funnits. Under mina singel perioder blev det väldigt uppenbart för mig att jag inte kan ha enbart sexuella relationer, det måste finnas ett tydligt intresse av honom att vilja ha ngt stabilt och långvarigt. Det går ju aldrig att lova ngt men själva intentionen ATT vilja ha ett stabilt förhållande var min utgångspunkt.
Sex är ett känsligt ämne så här öppet och vi har alla olika erfarenheter, där är det viktigt att ha respekt för varandras erfarenheter. Att jag t ex levt med en porrmissbrukare är något som fortfarande påverkar mig i form av tillitsproblematik, däremot har det som tur är inte förstört glädjen och lekfullheten kopplat till sex.
Det positiva med åldern är att i alla fall jag är ännu mer trygg i vem jag är, både som person och med alla mina ärr och skrattrynkor! Det ÄR fint och vackert att bli äldre
Håller med om att åldern gör det lättare att bli bekväm. Sen tror jag det är bra att skilja på lust och attraktion också.
Ju mer jag tänker på det och särar på begreppen lust och attraktion så kan jag med mer klarhet se mitt förhållande med andra ögon.
Jag har nog mer eller mindre alltid haft nära till lusten. Däremot kan jag inte säga det samma om attraktionen till min dåvarande fru.
I början såg man ju allt med rosaskimrande glasögon. Men sen har det nog gått utför. Behovet av egentid senaste åren speglar nog hur respekten och attraktionen sjunkit för mitt ex. Sedan har jag kopplat problemet med attraktionen till avsaknaden av sex. Kanske är det det som menas med att om allt annat var bra (attraktionen) så hade lusten också infunnit sig?
Jag har heller aldrig haft större intresse av att sexa runt med random människor. Jag vill ju känna den där attraktionen. Viljan att vara med och runt personen.
Knepigt, men jag lär mig mycket genom dessa diskussioner med er andra. Sakta börjar man kanske förstå lite mer än man gjorde innan
Oavsett tror jag kommunikation (detta ord igen!) är avgörande. Man måste kunna yttra sina behov, diskutera kring sina svårigheter och vara ärlig. Då spar man varandra lidande och tid. Får man inte ihop attraktionen och sexlivet så bör man nog gå vidare.
Idag är jag ledsen, vi har fått ett bud på huset. Ett riktigt skambud så det godkänner vi inte. MEN det konkretiserade ändå något som jag tydligen har begravt inom mig.
Att huset verkligen ska säljas, att sonen måste flytta igen. Så länge exet bor kvar i huset har det på något sätt känts mer okej, nu blir det igen en osäkerhet.
Frågade exet vad han tänker göra när huset säljs, vart han ska flytta. Svaret är att han inte vet, han har inte tänkt på det. Men att han givetvis utgår från att det ska vara nära sonens skola och kompisar. Jag hoppas verkligen att det blir så…
Men usch, var absolut inte beredd på att det skulle trigga mig så mycket. Har inte gråtit på månader över separationen, men nu brast det totalt för mig
Vad jobbigt att det blivit så utdraget för er. Det är väl säljande av hus och flytt som känns som en sista stor grej, vare sig det händer i början eller efter 1-2 år i separationen. Även en vanlig flytt utan separation kan ju snurra till känslorna, framförallt för barn.
Hoppas ni lyckas få det sålt och att ditt ex hittar något bra boende nära sonens skola och vänner snarast!
Jag går igenom samma process nu. Idag kommer vårat hus ut på annons och första visning om några veckor. Jag försöker ställa in mig mentalt på att det kan gå fort. Fokuserar på att stötta barnen i vilka än deras känslor blir.
Har varit/är i den processen nu med nyligen skrivet kontrakt och en kortare besiktningsklausul från faktum.
Även mitt ex hade lite samma känsla just kring huset när jag sa att jag hade svårt att greppa och känna positivitet kring att flytta, men att jag förstår att den jobbiga känslan fick hon hantera redan förra året när hon flyttade ut. Men hon uttryckte lite samma: det är annorlunda nu för nu kommer inte huset finnas kvar. Det blir ännu mer ”på riktigt”.
Jag är tacksam att jag redan funnit ett kanonbra boende dels för barnen med en minut från skolan och där ex bor nu. Dels för mig då det är en långsiktigt fin och bra lösning om jag så önskar bo kvar. Sen misstänker jag att ex med tiden kommer köpa något eget och röra på sig då hon inte trivs särskilt bra i sin hyrestrea vilket jag unnar henne om så är fallet.
Men ja. Där är känslor i sitt hem. No denying that. Nu hoppas jag kunna få skapa fina känslor i ett nytt hem
Livet 2.0 tuffar på. Ett nytt bud på huset i veckan, men fortfarande långt ifrån vad vi önskar, diskuterar med exet och han har inte heller panik att sälja (han står för tillfället för merparten av kostnaderna eftersom han bor kvar) så vi avvaktar tillsvidare. För min del ingen panik med försäljningen av förekommen orsak, så länge han amoreterar på lånet är det win-win för mig.
Det är fortfarande för jävla kallt här uppe i norr. Men åtminstone är det ljust och någon slags “normal” energinivå har återvänt. Vilket har fått påföljden att jag orkar göra liiite mer än jobba, laga mat och sova . Då infinner sig också en känsla av tristess och rastlöshet också ibland. Vilket jag tycker är bra!
Det betyder att jag är sugen på mer! Jag bestämde i januari att 2024 ska bli ett år när jag inte ska gå på djupet, jag ska ha kul och göra saker som jag tycker är kul och ger mig energi. Det är lite sorgligt att upptäcka hur mycket jag har tappat under åren mellan 30-40. Även om det är typ minst synd om mig på detta forum.
Det handlar om småsaker som att spela fotboll, gå på AW, eller spontant åka 20 mil för att vandra några timmar i annan miljö. Mitt ex orkade/ville inte /hade inte intresse för sånt och även om han absolut aldrig hindrade mig så la jag band på mig själv och intalade mig att jag var nöjd att sitta hemma med honom hela tiden. Vilket jag var, ibland, men jag behöver sååå mycket mer!!!
För nån vecka sen var jag insnöad på personlighetstyper, nu i helgen har jag läst olika horoskop
Det är ett enkelt nöje jag har och jag tror väl lika mycket på det som personlighetskategotiseringen. Men det som jag nånstans ändå gillar är att det ger något slags svar på vad som funkar och ej, sen ska man självklart ta allt med en nypa salt.
Jag är till exempel jungfru och är väl en rätt så “typiskt” sådan. Noggrann, organiserad, estetisk, lojal, kall och värderar min egentid högt. Nu har jag läst mig till att jag borde hitta en Kräft-man som är lite mystisk och emotionell. Jag har aldrig dejtat en kräfta förut men blir nyfiken . Kanske det är det jag ska efterfråga när jag sen någongång vågar mig ut på marknaden igen! Kan ju inte skada att prova tänker jag
Lördag. Livet är i ett lite trist skede just nu, trist som i tråkigt. Långrandig. Vädret suger. Jobbet rullar på, men nu är jag inne i en jobbperiod där det mest handlar om rutinuppgifter och det är mitt sämsta.
Jag önskar att det skulle bli vår på riktigt, varmt och skönt. Jag drömmer om att åka bort en sväng, se något nytt. Behöver inte vara något extraordinärt, bara ett litet miljöombyte.
Men läget just nu tillåter inga sådana utsvävningar (eller det är min ekonomiska rädsla och försiktighet som begränsar). Vi har godkänt ett bud på huset och förhoppningsvis säljer vi det snart. Det ska givetvis besiktigas först och det är det jag väntar på. Även om vi renoverat det mesta så är det ett 70-år gammalt hus och man vet aldrig vad som dyker upp.
Men hoppas, hoppas allt går vägen .
Om så sker så kommer jag att vara helt skuldfri, vilken frihet! Men sen kommer förstås nästa fråga, vad blir mitt nästa drag. Det är väldigt lätt och bekvämt bo på hyra och jag trivs utmärkt med att bo här. Men kanske ändå borde fundera på att köpa något för att förhoppningsvis kunna “spara” åt mig själv den vägen. Nåja, behöver inte bestämma det nu. En sak i taget.
Någon större vinst gör vi inte på huset, får vara glada om vi lyckas sälja alls som marknaden ser ut, och den lilla slantenbehöver jag spara för framtiden, men någonting i resväg ska jag nog unna mig (och sonen).
Maj. Har just lunchat, rester, ensam. Sonen är på fotbollscup hela dagen och han ville INTE ha mig med. Ska frigörelseprocessen börja redan .
Gick på en långpromenad i solen i morse och nu har jag storstädat på balkongen. Fy vad smutsigt allt blir .
Lite tvetydiga känslor idag. Känner mig lite ensam faktiskt, på sociala medier bombas man av familjesammankomster, fester och valborgsfirande. Men samtidigt har jag så himla mycket på gång i maj. Dubbeljobb, extra många skiften nu. Försäljning av hus och båt. Tandläkare för både sonen och mig. MRI och läkarbesök, alltid ångestfyllt . Att få en helt ledig dag och bara samla energi behöver jag. Och tack och lov för det fina vädret . Ska gå och handla, blir lövbiff med pommes och bea när sonen kommer hem, hans önskemål. Men före middagen ska jag passa på att steka mig i solen på min nystädade balkong och kanske dricka ett glas skumpa.
Lider inte speciellt mycket av det faktiskt . Det mesta av mitt innehåll är naturbilder och konst. Alternativt fåniga memes. Men dagar som idag slinker det annat igenom förstås. Tur man kan stänga av och gå ut istället .
Söndag IGEN !?! Snälla tiden, sakta in litegrann. Även om maj är en ganska jobbig månad, massor med jobb och annat som ska prickas av listan. Utöver allt som jag visste om så sa dessutom min närmsta kollega upp sig i veckan hur fan vi ska lösa det vette tusan, blir väl jag som får ta över även hennes projekt . Andas. Så älskar jag verkligen den här tiden när allt vaknar till liv igen, även jag själv. Blir själv uppriktigt förvånad över hur bra jag ser ut när jag ser mig själv i spegeln om jag jämför med för tre månader sedan när jag såg mera död än levande ut. Tack och lov för solen och ljuset .
Har haft väldigt lite kontakt med exet på sistone. Enbart lite nödvändigheter kring husförsäljningen. Han ska vara utflyttad redan sista juni. Tack och lov har jag flyttat redan!
Vart han (och ja, hon den nya ska ta vägen) vet jag inte. Men förhoppningsvis inte långt bort med tanke på sonens skolväg.
Jag antar att det är ett stressmoment för exet och jag vet också att han har mycket jobb så jag orkar inte ens fråga, är ju inte mitt problem att lösa. Tack och lov .
Har funderat lite kring relationer på sistone. Insett att jag utan min son, mina syskon och föräldrar samt några få vänner (som pga egna familjer och jobb sällan har tid att träffas) verkligen inte har många runt mig. Utan mina jobb och arbetskamrater skulle jag verkligen vara ensam. Till exempel nu i helgen jobbar jag både lördag och söndag och träffar såklart människor där men utöver det har jag inte pratat med nån annan. Försökte ringa sonen men han hade inte tid #preeteen.
Vet inte riktigt hur jag känner kring detta faktum. Jag njuter på ett vis av tystnaden och lugnet i och med min annars hektiska vardag. Men nog vore det trevligt ibland att ha någon att naturligt prata med på kvällarna. Att äta middag med ibland. Nåja, tiden får utvisa om jag börjar tycka det blir FÖR ensamt. Då måste jag givetvis ta tag i saken och börja leta någon, men det blir inte i maj kan jag säga .
). Sex är jävligt komplicerat i många relationer det står klart om man har hängt här en tid. En vill för lite, nån annan för mycket och det skaver i de flesta förhållanden på ett eller annat sätt.
men då klagas det åt andra hållet istället “han är så slö, bara sitter i soffan och kollar på nyheterna”.
.
.
.
. Att få en helt ledig dag och bara samla energi behöver jag. Och tack och lov för det fina vädret 
. Ska gå och handla, blir lövbiff med pommes och bea när sonen kommer hem, hans önskemål. Men före middagen ska jag passa på att steka mig i solen på min nystädade balkong och kanske dricka ett glas skumpa.
. Det mesta av mitt innehåll är naturbilder och konst. Alternativt fåniga memes. Men dagar som idag slinker det annat igenom förstås. Tur man kan stänga av och gå ut istället 
.
. Andas. Så älskar jag verkligen den här tiden när allt vaknar till liv igen, även jag själv. Blir själv uppriktigt förvånad över hur bra jag ser ut när jag ser mig själv i spegeln om jag jämför med för tre månader sedan när jag såg mera död än levande ut. Tack och lov för solen och ljuset 
.