Men ingen av er kunde nog ha insett att ni skulle hamna där ni är idag. Det är nog inte så att ditt ex har suttit och kalkylerat att han ska ge med sig för ditt kontrollbehov gång på gång för husfridens skull tills han en dag ska explodera och vara ute och festa och träffa tjejer varje kväll någon gång i medelåldern sen.
Sen tvivlar jag lite på att han verkligen aldrig tidigare försökt säga till dig att ditt kontrollbehov har varit ett problem. Baserat på hur du resonerar här verkar du faktiskt inte speciellt mottaglig eller intresserad av vad han känner eller vill, du vill mest köra på med ditt eget spår och din egen plan ändå. Jag gissar att hade du varit lyhörd hade du nog märkt att han tyckte att detta var ett problem även tidigare.
Och absolut är han inte perfekt. Det är man faktiskt inte om man väljer sweden rock över barnets avslutning. Men som sagt, låter som ni två är en synnerligen dålig matchning och det låter inte speciellt troligt att ni ska hitta en kompromiss som inte gör bägge av er djupt olyckliga. Ska du inte istället söka någon lugn och trygg man som också trivs bäst med att ta det lugnt hemma tillsammans med dig?
Du menar bibehållen relation och att han tar tillbaka att han gjort slut?
Låter inte direkt som en kompromiss i mina öron, du vill ju att han ska vika ner sig även om han inte vill fortsätta relationen med dig.
Hur länge har du till dags dato “jobbat med ditt kontrollbehov”?
Alltså det är svårt att säga sånt här, men du verkar ju helt låst i detta. Han älskar dig inte längre och han vill inte leva med dig, han vill inte heller försöka mer. Sådant går ju inte att kompromissa bort och den kompromiss som du önskar innebär ju att du ska fortsätta att leva med någon som du bortom allt tvivel vet inte vill leva med dig längre. Känns tom. det scenariot bättre än att gå isär?
Precis… och då måste du väl förstå hans dubier över att inget kommer att förändras, eller?
Bara detta faktum att du i sten vägrar acceptera att han faktiskt har gjort slut med dig, inte accepterar hans förehavanden, kontrollerar hans fb etc. visar ju att du fortfarande med näbbar och klor försöker kontrollera hela skeendet i akt och mening att försöka få det som du själv vill ha det…
På det här sättet så förstärker och befäster du ju bara hans uppfattning att inget någonsin kommer att ändras… enda sättet att påvisa någon liten förändring hos dig själv är ju att du helt och totalt lägger ner allt detta när ni nu ändå är på väg isär och genomrider stormen inom dig som kommer att följa säkrare än ett brev på posten.
Han är inte lätt heller, konstigt tänk mm. Det har nog med att göra att jag känner att det är mitt fel, vill så gärna visa att jag kan få bukt med det.
Han har ändrat sig flera gånger innan när det varit tjafs och att göra slut har varit på tal. Tror innerst inne att han älskar mig fortfarande men att han stängt av för han mår dåligt.
Jag älskar honom så det är klart jag försöker in i det längsta.
Njaa… det är nog inte så helt självklart, iaf inte på det här sättet.
Du gör det du gör isolerat för din egen skull och på det sätt du vill och lindrar din ångest, men det sättet blir helt kontraproduktivt och kommer inte att få honom att längta tillbaka för fem öre, bara vilja bort ännu mer…
Så om du tror att han fortfarande älskar dig så släpp honom… kommer han tillbaka så gör han det för att han själv vill. Kommer han inte, då trodde du fel…
Har du inte fått några verktyg i din terapi… vad du ska jobba med för att släppa kontrollen över honom?
Men jag tycker att du ska börja agera i enlighet med det som är bestämt… dvs att det är slut mellan er och ni väntar bara på att huset ska säljas vid lämplig tidpunkt.
Alltså sluta kolla hans fb, sluta kolla var han är och med vem, sluta försöka styra var han är i juni nästa år osv. osv.
Vi har alltid varit kramiga och goa mot varandra, men det har varit annorlunda de sista 1,5 åren. Vi har haft många andra problem och han på sitt jobb.
Så jag har trott att det varit därför han blivit annorlunda. Tror ni inte att känslor kan komma tillbaka om man öppnar upp. Vet att jag är fanatisk och fortfarande nästan tvingar honom. Vill inte inse vad han säger.
Ut och festa och adda massa folk han inte känner har han nog velat hela tiden, men avstått pga mig. Han säger att man kan väl ha tjejkompisar utan att vilja något mer. Vet att kontrollbehovet är mitt problem men hade hoppats på lite stöttning, speciellt nu när jag sökt hjälp
Inte fått så mycket hjälp med det, har även tvångssyndrom. Det är en del att jobba med. Den jag pratar med verkar tycka att han behandlar mig illa med sitt sätt och att jag kanske mår bättre själv
Ja men som Noomi säger så är nog enda chansen att få honom att ändra sig att visa att du nu verkligen respekterar hans egna beslut och vilja i livet. Det gör du inte genom att försöka tvinga på honom din vilja.
Men sen undrar jag lite varför det verkligen måste vara den här mannen för dig med tanke på hur illa ni verkar passa för varandra? Han kunde hitta en partypingla som delar hans musiksmak, också gillar sociala sammanhang och när det är en massa folk och händer en massa saker. Du kunde hitta en lugn och stabil man som trivs bäst med att vara hemma med familjen och ta det lugnt. Varför är det så viktigt att du till varje pris ska tvinga fram en relation med en man som du inte alls passar ihop med?
Exempel på hur han kan vara som ger mig funderingar.
När jag hade missfall, någon vecka efter tyckte han jag skulle ut och festa och inte tänka på det, en släkting till honom sa att det är klart du va så smal. Som det va anledningen, han visste hur dåligt jag mådde men sa inget alls.
När jag fick reda på att min farmor va döende, sa han att jag inte skulle älta.
När jag va inlagd på sjukhus för autoummun sjukdom, va han ute och festade. Själv låg jag och va ledsen för jag inte visste va det va för fel på mig
Han gjorde något när vi festade som jag tog illa upp av. Han bad om ursäkt men tyckte jag överreagera för det va inte så farligt.
När min kusin skilde sig, sa han va bra då kan jag åka till hennes jobb ofta.
Fick mycket mejl om dating till mejlen, fråga om han va ute på sånt. Nej, men du kanske driver mig till det.
Såna grejer ger funderingar. Jag kanske överreagerar men jag är känslig.
Vi har haft allt det, förr va vi alltid ute ihop. Jag va en partypingla. Men livet ändrar sig när vi fick barn och skaffa hus, blev prioritering. Det är det för mig än. Men tydligen inte för honom längre. Han är mitt första och enda förhållande.
Jag fråga honom om tjejen han adda, det är bara sociala medier, det betyder inget va hans svar.
Han har sagt att han slutat jobba på oss sen länge, nu sa han att det är sen i augusti. Och att han bara funderat på att göra slut innan dess.
Men att det blivit sämre mellan oss sen dess. Det är klart det blivit det när han sa och gjorde som han gjorde.
Tycker han ändå är dubbel, ibland känns det som han ska se om jag klarar att sluta pressa och tjata.
Kan det ändå vara hans mående, att han älskar mig innerst inne men inte orkar med att jag tjatar och ältar. Lättare med hans mående utan mig.
Eller så letar jag bara efter chanser, blundar för det.
Varför visar du inte att du kan det då, sluta kolla, fråga, pressa, tjata… om du faktiskt kan det?!
Istället för att fortsätta som tidigare och bara förstärka hans tro att det här blir aldrig bättre?
Även här i tråden blundar du ju och repeterar samma frågor om och om igen, oavsett hur många svar du får
Men varför har du inte slutat kontrollera honom och tjata på honom för längesen? Kommer en tjejkompis och berättar för resten av tjejgänget att hennes kille är svartsjuk, kontrollerande och styr hennes liv så skriker alla samtidigt “Gör slut!”
Om din man är social och vill träffa folk och du vill sitta hemma så får man väl kompromissa, men det borde ni gjort för längesen.
Nu har han gjort slut och känner sig fri. Han kommer säkert ge järnet nu och festa loss en tid sen kommer det nog stabilisera sig. Men för er är det kört.
Du inser säkert innerst inne att han tar med sig kvinnor till hotellrummen och ligger med dem. Det är bara att inse fakta - han är borta.
Tror inte han tar med sig damerna, han sover på hotell för det är 35 mil enkelresa, hans kompis sover också över och han har sambo.
Jag sa inte att jag bara vill sitta hemma, de lyssnar ofta på musik som inte jag gillar så det brukar vara han och kompisen. Varit så jämt, men blivit mycket mera nu.
Att han åker 35 mil för att festa en helg är väl märkligt i sig, även om kompisen bor där eller varför de nu åker iväg så långt.
Finns i min värld knappast någon anledning att tro att det beror på annat än att där är han mer okänd och kan göra precis det som Largo stavat ut i klartext för dig.
Dags att gnugga sömnen ur ögonen nu snälla @Benita… för din egen skull
