Jag vet inte hur jag ska skriva ned en lång historia kort.
Vi kan väl börja med att det har varit ett 12 års förhållande och två underbara barn. X:et som jag numera bör hålla fast vid att kalla honom, då jag valt att lämna förhållandet IGÅR, har utsatt mig för. Det har varit psykiskt och fysiskt våld. Han har slagit mig totalt 3 gånger varav sista gången var den värsta då jag trodde jag skulle få hjärnskakning av alla hårda smällar på huvudet. Jag valde då att ringa polis de kom och han häktades några dagar. Han kommer ut och givetvis lyckas det bli vi igen, jag ringer polisen och säger att jag inte vill medverka i utredningen vilket slutar med att polisanmälan läggs ned. Det flyter på i förhållandet, han får mig givetvis att tro att det är mitt fel att jag blev slagen. All kontakt med vänner och släkt o familj är ju givetvis på is och jag har naturligtvis varit isolerad. Jag insåg inte hur pass illa det var fören jag började läsa på nu i några veckor efter hans sjuka beteende, att han visar att han inte bryr sig. Jag fyllde år fick inget grattis han pratade knapp med mig. Så jag tog tummen ur och ringde kvinnojouren jag berättade ALLT och ville ha all tips, de var fina mot mig. Jag ringde mina anhöriga och berättade givetvis allt även till dem. Mina anhöriga sa att de kunde se på mig de få gånger vi åkte och hälsade på att jag inte mådde bra och att han rent ut sagt ägde mig. Alla står bakom mig nu. Innan jag fortsätter till sista kapitlet vill jag även berätta att han försökte sig på min syster i fyllan varpå hon sa ifrån. I tårar och sorg berättade hon detta för mig dagen därpå och jag konfronterade honom. Han tog sitt pick o pack (i somras) ocj gick ut ur huset, han förnekade inte men skyllde så klart allt på att han var full och att han älskar mig yada yada, vilket slutade med att ”dumma ” jag tog tillbaka honom.
Igår valde jag att äntligen släppa tyngden över mina axlar och släppa bomben. Jag berättade för honom att jag vill lämna och orkar inte mer kämpa för något. Jag har hållit uppe fasaden SÅÅÅÅ MÅNGA ÅR, att jag nu bara har lust att springa ut på alla gator och skrika jag är friiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Nu till hur han tog det; han säger okej du gör som du vill, jag håller med vi gör slut. Vi kommer överens om att jag stannar i lägenheten med barnen och att han letar nytt.
Han kommer hem från jobbet igår säger så klart inte hej till mig utan enbart till barnen, sedan börjar han fråga om jag vill smaka av hans kakor han köpte och så pratar han normalt som att inget har hänt, han skickat videos imorse på sociala medier till mig… han sover i samma säng som mig inatt men jag l kuddar i mellan oss så det funkade att ligga på varsin sida.
Jag vill bara att han ska dra härifrån medan jag fortfarande har denna stor styrka i mig som bara ratar honom och vill lämna fort, problemet är att det säkert kommer ta någon månad eller två innan denna man hittar en hyresrätt. Så vad gör jag? För att inte falla tillbaka? Snälla hjälp mig. Jag vill inte falla tillbaka för det är så himla lätt, han vet precis hur jag fungerar och att manipulera mig ännu en gång är inte svårt för honom.
Jag vill ha min frihet och lev i lugn och ro med mina barn.
Är du själv redo att ta DITT egenansvar för den där viljan/drömmen som du någonstans har??
För tar du tillbaka allt, går tillbaka etc. gång efter gång så är det ditt ju val och då är det svårt för någon att hjälpa dig då du faktiskt inte tar emot hjälpen.
ojoj vilken jättetuff situation! Men nu har du tagit stora och viktiga steg - håll fast i det! Jag har inte alls dina erfarenheter, men vågar mig ändå på några råd:
låter jättebra att du berättat för kvinnojour och familj. Fortsätt att prata med dem, kanske inte bara om hur det går med er separation utan vad som helst. Börja förankra dig själv i ett annat sammanhang än den där bubblan som är äktenskapet.
Fortsätt att ta steg. Ett steg åt gången. Lita inte på att han ska vara motorn i den här processen. Det är mycket praktiskt som ska göras, och se det som en hjälp att befästa ditt beslut. Se till att skicka in ansökan om skilsmässa. Om han inte vill göra det tillsammans med dig, så gör du det själv. Börja läsa på om bodelning. Kolla olika kontrakt, ex vem står på elavtal etc. Gör listor. Jag fick hjälpa mitt ex på traven genom att göra listor på hyresvärdar att kontakta.
Viktigt steg: ordna separata sovplatser! Jag sov underbart gott på en madrass på golvet i 3-4 månader. (eller ja, sömnproblemen blev i alla fall något mindre. Och jag skapade distans)
försök att vänja dig vid att leva parallella liv under samma tak en period. Säg hej till honom, ungefär i samma ton som till en butiksanställd: artigt men inget som bjuder in till förtroligheter.
Lägg dig till med lite nya vanor, nåt som bara är ditt. Egentid i form av en kvällspromenad eller kanske nån förändring av frukostrutiner. Jag tänker att man skapar sig ett nytt liv inte bara genom att ta bort, utan också genom att lägga till. Du “tar bort” ditt ex, och lägger till… ?
Jag är absolut villig att nu ta ansvar samt gå vidare. Jag har aldrig någonsin i vår relation känt en så stark känsla av att avsluta relationen som jag gör nu. Därav har jag även meddelat min familj om läget. Men han är en riktig manipulativ människa som nästan alltid får som han vill. Och som tur är så vet några i min familj om detta så de hjälper mig nu att stå fast vid mitt beslut. Men när han springer omkring hemma och ska hela tiden fråga om saker och ting och ringa mig som att ingenting har hänt så blir jag bara irriterad jag vill bara att han ska dra härifrån. Men vill även avsluta det med snyggt och respektfullt för barnens skull.
Här har du en av orsakerna till varför du faller tillbaka repetitivt, för hur han “springer omkring” ska du ju fullkomligt skita i när du ser det för vad det är… men det gör du inte ännu. Så hans “manipulerande” funkar fortfarande, för att du inte har full koll på dig själv… ÄN!
Hans ageranden ska vara absolut luft för dig och jag tror du behöver professionell hjälp för att komma dit.
Tack snälla för dina tips! Jag ska absolut ta till mig varje sak du skrev ned.
Problemet med honom är att han vägrar sova annanstans än sängen. Vi bor inte så stort så vår tre åring sover i samma rum och min son vill gärna ha mig i rummet. Men jag ska försöka stå på mig alternativt sova på madrass i sovrummet.
Jag har ordnat med allt idag samt även skickat in efternamns byte till Skatteverket eftersom jag bar hans efternamn när vi gifte oss.
Men idag har han ringt mig flera gånger och liksom pratar på som om ingenting hänt. Jag sa till honom ändå att vi kan inte hålla på så då det blir bara jobbigt för mig att gå vidare. Och sedan kom vi hem samtidigt och att behöva stå bredvid honom i köket o laga mat ”ihop” känns inte okej inom mig. Jag vill bara att allt ska bli över snabbt!
Nu i helgen har jag tänkt åka till min familj och sova över hos de och då får han ta barnen, bara för att liksom visa att du bestämmer inte över mig och jag gör som jag vill eftersom vi gjort slut. Jag vill markera. Eftersom jag känt mig så instängd i alla dessa år, längtar jag bara över att få bli fri. Jag vill bara bli fri typ helst igår
Exakt precis. Instämmer helt och hållet med dig. Nej det har jag inte men kvinnojouren rekommenderade en psykolog som jag ringde till igår och bokade en tid, men eftersom hon är duktig och eftertraktad så hade hon inte tid denna vecka utan jag fick boka en tid till nästa måndag.
Innerst inne är han luft för mig, men efter alla ärr han satt i mig känner jag mig sååååå osäker kring hans närvaro. Jag vågar liksom inte säga ifrån. Det är precis som att bli mobbad då man blir så svag inför sin mobbare.
För känslor har jag inte haft för honom sedan ett år tillbaka. Men det är någon typ av rädsla som hela tiden finns där…
Vad råder kvinnojouren om att bo med en man som tidigare misshandlat dig. Tänker att när poletten trillar ned så finns risken att han blir än mer labil. Kom ihåg att det är riskabelt att lämna en man som misshandlar, så var försiktig. Kanske värt att flytta ut om han är så våldsam
De råder mig att inte bo kvar. Men jag har ingenstans att ta vägen familjen bor väldigt litet och att ta dit två barn plus mig blir för mycket. De sa att de kan erbjuda mig någonstans att bo om det skulle krisa sig. Jag tog igår kontakt med hyresvärden för att överta lägenhets kontraktet och jag väntar fortfarande på att få svar. Förhoppningen är att det ska gå fort. Han har misshandlat mig vid de gånger han har druckit aldrig när han varit nykter, men han skriker och går nära ansiktet när han är nykter om vi skulle gräla eller så, bara det skrämmer mig.
Jag får i värsta fall be min lille bror komma och bo med oss tills lägenhets delen löst sig.
heja! vilka steg du tar! Jättebra att åka hem till familjen också!
Det där med sovplats tog tid för mig. (Idag kan jag inte fatta det…) Första steget var att jag sov på madrass i dotterns rum för att hon var sjuk. Sen blev hon frisk och då tog jag ut madrassen i hallen utanför våra sovrum. Har din treåring ett rum, så kanske du kan ha det som svepskäl inför dig själv, att du vill få barnet att sova tryggt i sin säng, och då sover du på golvet bredvid honom. Ta ut madrassen på morgonen, vad tror du om det? Att få exet ur sängen lyckades inte jag med heller, och eftersom ditt ex har varit våldsam så är det kanske en onödig konflikt att ta.
“Känslor” är jordens svåraste att definiera och debattera… för det finns liksom ingen vetenskaplig konsensus att luta sig mot när det gäller allas våra känslor
Du är emotionellt fäst vid honom fortfarande och det är något du behöver hjälp med att lösa upp… för våra “känslor” handlar inte alltid (inte ens oftast faktiskt) om förälskelsen och kärleken osv. utan “känslor” rymmer så otroligt MYCKET annat som inte alls är rosaskimrande… tvärtom!
Ja det är ju väldigt svårt. nej min yngsta har inte ett eget rum men min äldsta har det, yngsta sover bredvid oss i egen säng. Jag funderar på att själv låtsas vara sjuk från och med imorgon och sedan ta ett corona test och på något vis få den att se positiv ut för att sen sova i vardagsrummet, jag vet inte riktigt tankarna svamlar just nu men något får jag hitta på. För att bara tanken av att sova i samma säng får mig att må illa.
Tack snälla för dina kloka ord, instämmer med 11 års manipulation så känns det som att jag är en del av han och vise versa. Men hela min kropp säger ifrån så fort jag är i närheten av honom. Magen vrider sig, det är som om jag är ”tvångsgift” med honom aldrig någonsin känt denna känsla jag gör nu.
Ajajaaaj… så små barn och så dysfunktionella pappor
Jag får så in i norden ont i hjärtat när jag inser hur många unga kvinnor som än i denna dag när vi skriver 2024 sitter fast i dysfunktionella relationer, med så små män och så små barn och så svåra livsomständigheter på alla sätt.
Varför i all världen fortsätter bara denna destruktivitet år efter år… eller rättare sagt årtionde och århundrade, det ena efter det andra
Jag funderar lite på om du trots allt kan/ska byta boende…
Tänker lite att det blir enklare om du också bryter upp för då blir du inte beroende av hans initiativ att flytta. Du kan ju inte styra honom.
Vet dock inte hur sannolikt det är….
Ja de är små och det är den största anledningen till att jag inte vill leva i detta destruktiva förhållandet och även för att bevisa för de att det inte är så två vuxna människor bör leva och att mamma är visst stark som lyckats ta sig ut ur detta. Trots att de aldrig bevittnat våldet men barn förstår mer än vad man själv kan tänka sig, samt att de ska inse värde och att de inte ska behöva hamna i en sits som jag nu sitter i.
Jag önskar att jag kunde hitta en lägenhet skulle flytta ut på minuten. Men kontraktet står på honom och dessutom är jag satt i massa skulder hos kronofogden pga förhållandet, mitt enda alternativ är den stora förhoppningen om att få ta över lägenheten och han flyttar
nej min yngsta har inte ett eget rum men min äldsta har det, yngsta sover bredvid oss i egen säng. Jag funderar på att själv låtsas vara sjuk från och med imorgon och sedan ta ett corona test och på något vis få den att se positiv ut för att sen sova i vardagsrummet, jag vet inte riktigt tankarna svamlar just nu men något får jag hitta på. För att bara tanken av att sova i samma säng får mig att må illa.
