Raderat
Jag är ledsen för vad du går igenom. Det är en fruktansvärd känsla att bli lämnad och ännu svårare när man bor tillsammans och inte kan kapa bandet direkt. Jag tycker du gör bäst i att försöka acceptera hennes beslut. Du kan inte göra något mer än vad du redan har gjort. Har hon tagit sitt beslut, gör du bäst i att bryta upp så snart du kan. Om det inte finns barn med i bilden, så flytta på dig fysiskt. Kom dig bort från henne, möt mörkret och kom dig sedan vidare.
Laddar man ner en dejtingapp så är det oerhört tydligt att hon är nyfiken på andra personer.
Min vän, tacka för tiden ni haft tillsammans och låt henne flyga iväg. Du kan och bör inte kontrollera/försöka styra hennes liv.
Plågsamt men det blir bättre för dig med tiden. Men först måste du tillåta dig själv läka och det gör du bäst genom att inte vara kring henne eller veta vad hon gör.
Jag vill önska dig lycka till och var rädd om dig!
Funkar det inte så att man måste ha ett konto för att se någon annan? Dvs både TS och dennes fru har konto där…
Visst är det så men TS kanske fått nys om detta från annat håll och vill verifiera påstående själv? Eller så är TS lika sugen som frugan på att träffa nya.
Det får TS själv svara på vad som är vad 
Jag laddade ner det nån dag efter att jag sa till henne att hon skulle få sin space, behövde bara få bekräftelse av andra, kanske hitta en rebound, jag vet inte helt ärligt. insåg ganska fort hur lite jag ville ha någon annan än henne och kände mig typ otrogen. Berättade det för henne dagen efter jag skaffade och sa att jag bara insåg att det är henne jag vill ha i mitt liv. Sa till henne att jag skulle ta bort den och hon sa att ”jag bryr mig inte om du har det, det kanske är bra om du kan träffa andra”.
1 gillning
Det känns som en hälsosam väg för er båda två att ta avstånd från varandra nu. Göra slut. Mycket händer i affekt men att du ändå springer iväg för att få lite bekräftelse och ev hitta en rebound. Att hon redan är där och härjar. Det säger något om situationen oavsett vad hon eller du säger om det. Ord är alltid billiga, handling räknas.
Det är bra att du jobbat/ar med dig själv, du har säkert en bit kvar och det kommer ta tid. Som @Hittad säger, tacka för tiden även om det tar emot. Släpp. Ni gör varandra illa just nu.
Först och främst, bra att du sökt hjälp och börjat jobba på dig själv. En partner med kontrollbehov är otroligt destruktivt.
Jag talar från egna erfarenheter och kan eventuellt ge dig en uppfattning om hur din fru känner.
Var också yngre när jag träffade mitt ex. Hade pluggat klart men inte hunnit få ordning på livet ännu.
Han mötte mig när jag var i ett otroligt sårbart tillstånd och han tog mig under sina vingar. Det kändes tryggt initialt men han avundsjka och kontrollerande beteende, bröt ner mig totalt som människa.
Det var stort som smått. Hur jag hängde kläder, hur jag stekte ett ägg, hur jag packade diskmaskinen till vilka vänner jag umgicks med och min nära relation till min familj.
Det här skapade distans mellan oss. Jag ville inte dela med mig av någonting som hände i mitt liv längre. För vad kag än gjorde, så kom alltid kritiska kommentarer.
Jag gick runt på äggskal och oavsett hur mycket jag arbetade för att bli lika strukturerad som honom, så var det aldrig tillräckligt. Även när saker gick bra så kunde han sällan glädjas åt mina framgångar, fanns alltid någont annat att klanka ner på.
Jag började utvevkla stark ångest och självförakt för mig själv till slut. Jag fick panikattacker på nätterna och orkade inte engagera mig i någonting längre. Inte jobbet, vänner, familj, mina barn eller min hälsa.
Jag fick jobba hårt i flera år för att bli av med min ångest. Jag fick lära mig att älska mig själv igen och inse att jag duger som jag är. Att jag är en egen individ och inte en förlägning av honom.
När det var som värst mellan oss, så föraktade jag honom. Han kunde inte ens säga något till mig utan att jag högg direkt.
Till slut valde jag att lämna honom helt. För mig var kärleken död. Han hade precis som du, förändrats och slutat mitt sitt beteende.
Men för mig var det för sent, det gick inte att bygga tillbaka den tilliten eller kärleken som hade dött.
Jag har inget ont till mig ex idag, men det han utsatte mig för, bröt ner mig mentalt i så många år. Jag kommer aldrig tillåta att det händer igen med en framtida partner.
För vad har jag om jag förlorar mig själv igen?
Vill också förtydliga att jag inte insinuerar att du varit som honom, men belysa hur destruktivt ett kontrollerande beteende är för ett förhållande.
Man vill inte ha en partner som beter sig som en förälder. Utan som är ens jämlike och som lyfter och peppar en. Där man är en enhet med två individer som får växa och utvecklas tillsammans.
Det handlar om respekt och värdighet för sin partner.
1 gillning