Så nu är det definitivt för mig, min fru köpte ett hus och här står jag nu där jag i många månader försökt att vi ska hitta tillbaka, jag har ju känt hennes ointresse men till och från har jag känt lite hopp.
Hon säger nu att hon hoppas att vi ska kunna umgås och spendera tid tillsammans ändå för att det är trevligt och vi har flera barn tillsammans, jag står kvar med det ”tyngre”lasset eftersom samtliga barn mest troligt inte kommer välja att flytta med så hon tror och tänker hon kan hjälpa till med tvätt osv om jag vill att hon ska det endera i huset jag då kommer äga eller om hon bara svänger förbi och hämtar med sig tvätt. Hon tycker vi kan umgås och äta söndagsmiddag osv också.
Jag har försökt få att vi ska bli särbos men hon känner att jag sätter upp regler för henne då samtidigt som hon sagt att vi har som mål att kunna kanske hitta tillbaka till varandra och att det här är enda sättet,tid ifrån mig.
Jag har försökt förklara mina känslor i det här med att om vi börjar dejta andra så kommer den resan tillbaka antagligen bli mkt svårare, allt är bara jobbigt och rätt vad det är så kan hon säga att hon saknar att umgås med andra killar för det är mer okomplicerat medan jag då säger att vad tror du en singelman vill? Typ skogspromenader, paddla kanot u name it.
Jag sa också tror du att en gift mans kvinna kommer tycka om att en singelkvinna ska umgås med hennes man men då är tillsammans med dom säger hon. Eftersom hon tog det som exempel om nån som var så trevlig men gift.
Ja en analys på detta tack, det måste ju vara någon som har varit i samma sits, samtidigt säger hon att ett par middagar nu och då tillsammans kommer inte göra att hon vill komma tillbaka, utan det ska gå nåt år.
En liten analys på detta tack, det måste ju finnas någon som gjort det här, hur gick det för er hittade ni tillbaka ? Annars övriga tankar kring detta mottages gärna också.
Min rädsla är ju att jag kommer bli än mer förkrossad om jag får reda på att hon är med någon annan samtidigt som jag gör allt jag kan under tiden för att vinna tillbaka henne är det bara hjärnspöken hos mig som och jag som övertolkar vad ett ligg betyder?
Hon säger också att hon inte söker eller är ute efter att träffa någon utan ska hitta sig själv och bara göra saker hon mår bra av.
Min analys är att hon vill testa att leva som en ungdom, umgås/testa andra personer/vara fri och obunden osv. utan några krav och bindningar från någon till dess hon träffar den där allt ändras.
Det upplägget kommer med största sannolikhet inte att leda till att ni hittar tillbaka till varandra, däremot kommer det att leda till att du tar majoriteten av allt dagligt vardagstraggel med barnen så kan hon låtsas som att hon oxå “hjälper till” med tvätten och att ställa upp på söndagsmiddag ngn löst planerad gång i månaden när hon inte är på “skogspromenad” eller “paddlar kanot”. Du blir en serviceinrättning till henne, ffa när det gäller barnen medan hon kan leva som om hon plötsligt var i deras ålder krasst sagt…
Det är min analys och personligen hade jag aldrig ställt upp på något sådant, men det finns väl inget rätt eller fel här kanske utan man gör som man vill.
Jag är där du är fast ett drygt år in. Hon ”gjorde slut” och är väl också i fasen att finna sig själv. Inte heller en uttalad ambition att träffa någon annan, och har så inte heller gjort vad jag förstår på omgivningen.
Vi käkar middag vid lämning och umgås tex på jul, födelsedagar och senast Valborg tillsammans med barnen. Har en bra relation och tycker om varandras sällskap, men är i olika faser med hur vi bearbetat detta. Oavsett så kommer hon behöva mer tid än vad jag kan fortsätta ge.
Jag bodde kvar i huset för barnen och för att jag hoppades vi skulle hitta tillbaka. Föreslog växelvis boende i början men då kunde hon ju inte bygga ett eget hem som hon uttryckte det då. Jag försökte släppa taget, visa min förståelse och även visa mina känslor. Men hon behöver också ”tid” men kan inte säga hur mycket och vad hon gör med den.
Även efter betänketiden kunde hon inte säga att vi skulle fullfölja och kunde öppna för något i ”framtiden”. Idag tror jag att det handlade om rädsla och sorg mer än faktiska känslor just för mig.
Nu måste jag släppa helt och fullt ut bygga mitt eget liv parallellt. Köpte lägenhet, vi sålde huset och så får vi se vart livet leder. Jag fick råden tidigt men var inte mogen och/eller villig, men det är att släppa taget tyvärr.
När ens ex är i den fasen kommer inget jagande i världen lösa någonting. Då kommer du vara tillgänglig när hon önskar och sen kan hon göra vad hon vill när hon önskar emedan du har svårt att komma vidare.
Mitt råd är att försöka bygga ditt eget liv, fokusera på dig själv och din utveckling och så får du utifrån det känns efter hur mycket ni fortsätter umgås. För oss har det gått långsamt framåt men samtidigt har det varit bra för barnen och kanske även mitt eget processande
Hoppas du finner en väg som funkar för just dig och din familj!
Du bör försöka släppa taget om henne och finna en inre frid som är oberoende av vad hon gör. Det låter som att ditt ex vill leva ut och testa nya saker. Inge fel med alls men hon bör nog vara försiktig med hur hon uttalar sig. Man får dubbla signaler av ditt inlägg.
Hon vill ha dig kvar som umgänge vilket i sig också är toppen men då tycker jag inte att det är särskilt sjyst att yttra sig ”vi kanske hittar tillbaka i framtiden”. Hoppet tänds för dig varje gång ni t.ex har söndagsmiddag. Något hon säger eller om du får en blick, en kram osv kommer att du att tolka som att det kanske finns en chans att hitta tillbaka.
Jag är ofta rak på sak och tänker väl inte göra ett undantag här heller. Tacka för den fina tiden ni haft tillsammans och behåll ett fint samarbete kring barnen men nu är det över. Det finns andra kvinnor som kan uppskatta dig för den du är och inte som en Plan C.
Det där med att ”jag vill vara fri (från dig) och hitta mig själv”. Stor varning på det. Det kan med stor sannolikhet redan finnas någon som väntar i kulissen, kanske någon annan velpotta i samma gifta sits (statistiskt sett är hen även olycklig i sin ”stendöda” relation). Eller så någon som din fru fått upp ögonen för, hen behöver inte ens veta om det. Det behöver inte ”ha hänt” något än. Kanske hon aldrig får napp i kulissen.
Fast något har ju redan hänt. En gräns har korsats.
Se upp för att bli hennes bäste vän, butler och vaktmästare. Eller säkra kort, när hon ångrar sig och inser vilken tabbe hon gjort. Inga söndagsmiddagar alltså, om det inte är något av barnen som fyller år eller så. Det är förstås bra att fortsatt hålla en god ton till varandra och ni kan umgås när ni behöver. Men du behöver inte umgås så ofta med henne!
Om barnen vill bo enbart hos dig, så blir det mycket jobb för dig, men det är också en gåva och en styrka, när en ser tillbaka. Visa barnen hur man gör rätt, håll ihop din flock, finns där.
Släng ut henne. Ta avstånd nu för en lång tid.
Tills du ser henne som vilken annan vän som helst.
Är alltid dina barns mamma, så den delen måste du repsektera, men annars är det dags att gå vidare.
Detta är min väg att gå vidare. Träffade mitt X igår för att hon envist måste komma ut och snacka trots att jag undabad henne att göra det. Hon hade rentav meddelat att hon ej är hemma före kl 19 på kvällen. Jag passade då på att besöka hennes och vårt före detta hem och sökte min cykel igår, samt behövde göra vårfix före jag kunde cykla hem den. På vägen dit kände jag att jag kommit över henne, talade med en vän i tel om det osv. Men när jag talade med henne igår och såg henne. Då brast det igen inom mig…
Det finns inga andra alternativ är att ta avstånd. Lägg fokus på allt och alla andra utan henne.
Fyll ditt liv med allt annat.
De finns så många andra där ute och i framtiden kan ni vara vänner om du då ännu vill det. Nu måste du dock ta avstånd. Pina dig inte i onödan och glöm tanken på att hitta tillbaka. Det är över, det är inte ni längre.
Ta in detta, det tar sjukt. Det tar så otroligt sjukt, men du övelever och min förhoppning är att en dag komma ut starkare på andra sidan och eventuellt kunna ha en söndagsmiddag när känslorna lagt sig och då ha middagen på barnens preferenser och ej mina.
