Hej min fru släppte bomben för 5 dagar sedan nu barnen fick veta för 3 dagar sedan. Vi har haft det lige knackigt med 3 barn 9, 5 och 4 år gammla.
Vi har levt nått år utan minsta sexliv eller beröring inga kyssar häller men hon har övertygat mig om att hon försöker.
Nu berättat hon att hennes sätt att få tillbaka lust eller kännslor har varit att ta avstånd helt med att göra saker tillsammans och försöka göra nått mysigt eller bara vara själva nångång. Jag tycker inte att det är ett försök tycker snarare att det är ett bra sätt att komma i längre från varandra.
Känner mig så jävla sviken av henne att hon inte försökte ens.
Hade jag inte älskat henne som jag gör så hade jag viljat skilljas när man inte har nått sammliv.
De ända hon säger när jag är ledsen är jag förstår men de gör hon inte för jag älskar henne och barnen lika mycket. det är som ett barn skulle tas i från henne men de förstår hon inte.
Hon är som förbytt på nån dag visa inge kännslor inget gråt ingenting.
Vad ska jag göra har verkligen ingen att prata med vill gärna träffa nån men är ju långa väntertider vart jag än vänder mig behöver hjälp nu å vill ju prata med en person irl
Du kan inte använda henne som bollplank, det funkar inte. Att hon intar en form av iskallhet är ett vanligt sätt för de som lämnar och är ett sätt att rättfärdiga beslutet dvs stänga av.
Hon kan ha träffat någon annan vilket är vanligast eller helt enkelt kommit fram till detta under lång tid och är nu färdig.
Du behöver prata med någon för att få ut känslor men inte henne. Du kommer nog mest ångra dig senare om du lägger ditt känslokrig i hennes knä nu.
Försök att få till så mycket avstånd som är möjligt…ja jag vet att det är svårt och speciellt nu men försök.
Min man lämnade mig i förrgår. Helt oväntat. Jag behöver också någon att älta detta med då ensamheten äter upp mig. Jag känner säkert som du att luften slagits ut mig. Jag älskar honom som du beskriver som att ett barn tagits ifrån mig. Maktlösheten. Det känns som att jag ska dö
Är själv en som blivit lämnad
Förstår att du nu, när det vara gått några dagar, är i chock och oförståelse.
Din fru har garanterat funderat på att bryta i månader (kanske år). Hon har kanske på olika sätt visat detta - mer eller mindre tydligt. Men att ta ett beslut att lämna - speciellt med barn - är ett tufft beslut. Så hon har sannolikt vänt och vridit på tankarna länge. Vägt fördelar med nackdelar och nu när hon tagit beslutet, uttalat orden, kommer hon vara kall. Kan vara att hon delvis ångrar det, men nu och minst en tid framöver kommer hon hålla beslutet. Hon kommer säkert inte berätta allt och hon kommer inte att ändra sig. Hon måste liksom stå för sitt beslut.
Det bästa du kan göra är att fokusera på dig och på barnen. Se vad du mår bra av
Hon har troligen levt i ett moment22
Vara kvar och delvis olycklig vs lämna och såra dig och barnen. Två vägar som båda är dåliga. Och sen har hon valt att lämna i någon förhoppning att kanske bli mer lycklig.
Hon ligger veckor, troligen månader, kanske ngt år, före dig i tankearbetet och bearbetningen
Välkommen hit där ingen av oss egentligen vill vara.
Först: det kommer bli bra! Du har en lång och besvärlig resa framför dig, men du har också livet framför dig. Du kommer må bra igen.
Sen: Samtalsstöd är bra. Via vårdcentralen brukar det vara långa köer. Har du möjlighet till något akut samtal via företagshälsan? Kolla dina försäkringar och facket. Svenska kyrkan brukar erbjuda samtalsstöd via diakon eller präst, och det är dessutom gratis. Skriv här, så mycket och så ofta du vill. Prata med dina vänner.
Glöm inte att äta. Om du äter orkar du träna, om du tränar kan du sova, om du sover hyfsat kommer du orka med alla beslut och allt som behöver fixas framöver. Och skippa alkohol. Sköt om dig extra noga nu.