Jag mår så dåligt. Ångest. Klarar inget. Träffade mitt livs kärlek trodde jag. Vi passade så fint ihop. Mysigt. Roligt. Hand i hand. Underbart i sängen.
Nu var hans känslor borta. Jag vill inte finnas😭 jag vill inte vara utan honom…
Jag var en bra flickvän, vi har inte bråkat.
Bor inte i samma stad men blev så väldigt kära. Han tyckte också att vi passade o sa det ofta.
Nu tar jag mig inte upp ur sängen
5 gillningar
Du har det väldigt jobbigt det är solklart 
Men jag hänger inte riktigt med här… handlar det nu om samme man som gjorde slut för ett drygt år sedan?
Eller är det i nuet fråga om en annan senare relation?
Känner med dig! Trodde också jag hade träffat mitt livs kärlek. Allt klaffade, han visade så tydligt att han tyckte om mig, ville ses och vi hade det så mysigt. Allt var frid och fröjd! 7 månader senare så lämnar han mig i stort sett helt utan förvaring 
skyller på avståndet… Men vill man verkligen vara med någon så borde ju inte ett avstånd på ett par fjuttiga timmar i bil spela någon roll, eller…?
Jag försöker tänka att allt har en mening. Och hur ont det än gör så var det nog inte meningen att det skulle vara vi två. Kram