Ja du… precis så blev det här! En person man levy med i många år blev som förbytt. Och ja han drog och skaffade annat boende…
Tips till dig är att kolla runt nu på alternativ på boende. Tex kan du behålla det du har. Kolla med banken osv. Gör allt bakom hans rygg. Låt hobom få dåligt samvete så han typ känner att han vill göra allt för att det ska bli bra… sen droppar du bomben!!
Det gjorde jag… har nu både huset och bilen på mig… och exsambon sitter ensam i en lägenhet och betalar 13000 kr i hyra puls lite huslån till mig…
som man bäddar får man ligga:wink:
9 gillningar
Helt rätt!
3 gillningar
Min x gick ut med en väska med kläder, ljög att han sover i en lägenhet som han skulle fixa i skick för en kunds räkning… han stackarn måste sova på en soffa…
Trodde på det, men sedan senare visade sig att han sov riktigt gott bredvid sin nya kvinna… någon lägenhet att fixas fanns inte…
fy fan för lögnerna. Förlåter mycket men aldrig dethär!
3 gillningar
Hej, enda trösten är att du är inte ensam. Har i denna tråden försökt att skapa sammanträffande utav alla som blivit ensamma.
Tyvärr kan man inte resa flera mil av olika orsaker och önskade att det fans dessa träffar i sitt eget närområde. Att träffas och träffa likasinnade kan oftast ge lite styrka. Vi får se om dessa träffar kan ordnas.
2 gillningar
Känner igen mig så mycket i det just att man inte kan förlåta. Det är sättet som sätter de djupaste spåren inte att de lämnat. Tror kanske det beror på att man är så arg på sig själv. Att man inte såg det tidigare för när det värsta lagt sig så är det just det man brottas med. Hur fan kunde de göra så? Som att man inte känner dem längre och det gör förbannat ont…
4 gillningar
Jag tror inte heller det behöver vara så men jag har i princip noll exempel på män som tar initiativ att skilja sig för att vara själva. Dessa finns säkert men jag har inte träffat på någon i min bekantskapskrets eller här på forumet.
Trist att ännu en gång ha rätt. 
4 gillningar
Det förstår jag.
Min kommentar var främst baserad på om män tar initiativ att skiljas utifrån att bara vilja vara själva utan att något ”särskilt” inträffat.
I ditt fall hade något inträffat och bara för att inte jag känner till några fall, så finns de givetvis 
2 gillningar
Längesen jag skrev nåt här nu… Veckorna har gått långsamt förbi… Allt har kommit fram i ljuset, jag konfronterade honom efter några veckor då jag verkligen inte kunde hålla mig längre efter att jag bla sett dem vid ett tillfälle… Han tänkte fortsätta blåneka tills jag sa att jag sett dem en vecka tidigare… Då sjönk blicken och han klarade knappt av att titta på mig.
Han bedyrade att han inte varit otrogen… Att detta är en ny kontakt, som han dock träffat på i arbetet några ggr och känt någonting… Men sen var de på en fest och kom fram till att både känt nån form av kemi. Därav hans snabba vändning med oss och huset… Hur fasen man nu kan ta ett sådant beslut efter att ha setts några få ggr…
Jag står fast vid att detta är en form av otrohet, att föra mig och barnen så bakom ljuset och tillochmed köpa ett hus några dagar tidigare, och få oss att tro att allt är bra!
Men men, nu är vi där vi är… Han är tokkär (eller nåt), han har inte flyttat härifrån ännu men hållt sig borta i ca 6v, hos sin mor, sedan barnen fick veta om vår separation!
Nästa vecka får vi nycklarna till nya huset, men det ska ut till försäljning direkt…
Det känns så jäkla snopet allting!! Vad livet kan vända snabbt!!
Och jag har krigat dessa veckor, han har verkligen inte skött sitt ansvar kring barn, våra husdjur och hem, utan lämnat allt till mig mer eller mindre.
Jag har fått vara på och tjata för att få honom att göra iaf något. Barnen har blivit lidande, han har börjat bättra sig där efter mina ”hot ”… Men det är flertalet tillfällen som han satt den nya framför barnen, vilket gör mig rasande!!
Så nu har jag så jäkla tufft med att hantera mina känslor… Att han kör på i 100 med den nya, han ser detta bara ur sin egen synvinkel och vi som står här lämnade verkar han inte se alls.
Barnen fick reda på att han har en ny för några dagar sedan, då han betett sig så underligt och ljugit för barnen, så jag fick frågor och kände att jag inte kunde säga annat än sanningen! De är 10 och 13 år så väldigt vakna och uppmärksamma på vad som händer och märker när vuxna beter sig underligt och lögnaktigt!
Känns jobbigt att barnen ska behöva få ännu en grej att grubbla över… 
Men nu är det ju så det är, och orsaken till att vi hamnat i detta. Och jag känner att jag tänker inte ljuga, det räcker med att han gjort det. De måste kunna känna att de kan lita på vuxna! Tänker jag rätt?
Lögner är det värsta jag vet… Har blivit så fruktansvärt sviken av den mannen jag litade mest på… Och det gör så ont!
Det värsta är att han verkar tro att bara för att barnen vet allt nu så är det fritt fram. Han sa att de kan få träffa henne när de vill!!!
De vill inte ens träffa henne säger de till mig, de tycker detta är jättejobbigt att veta att han har en annan REDAN!
Men barnen har inte vågat uttrycka till honom hur de känner. De vill mest vara till lags tyvärr. Jag önskar så att de kunde ge honom en ordentlig reaktion så han fattar hur de mår i detta!
Nu är det jag som blir budbärare och han blir då arg för han tror att jag säger det för att förstöra för honom. Men det är barnen som är mitt fokus såklart!!
Återigen till mina krisande känslor, det är mycket ilska inom mig just nu… Jag vill bara förstöra för honom! Jag vill att han ska få lida för det han gjort… Men det finns inget jag kan göra som skulle ta på honom, utan det skulle nog slå tillbaka och bara förstöra för mig själv, så det är bara hämnd-tankar som blir kvar inom mig.
Samtidigt känner jag sådan sorg och saknad efter vår familj, jag vill inte hålla på och dela på barnen såhär… Jag vill flytta till vårat nya hus som vi köpte för några veckor sedan, som en FAMILJ. Men det är försent… Det är kört! Och jag hatar den känslan! Nu ska han leva sitt liv med henne…
Det är mycket som snurrar nu, praktiskt kring boende, försäljning mm…
Och den hemska känslan och tankarna på honom med henne… Hur han bytte ut mig från en dag till en annan som om jag vore lika mycket värt som en soppåse!
Till råga på allt så jobbar hon väldigt nära där jag bor, så är tvungen att åka förbi där dagligen… Det är psykisk terror… Att hela tiden bli påmind. Hon bor i en annan stad annars. Men det är klart att hon ska jobba där, och på ett jobb som ”man ser ute på vägarna” vilket gör att jag ständigt blir påmind. 
Exet har också ett sånt jobb som man ”ser på vägarna” så blir även ständigt påmind om honom…
Kommit fram till att jag bor i en för liten stad när man ska behöva ta sig igenom sånt här, där man lätt kan mötas i bilen eller stöta på varandra i affären eller så 🫣
Jag har svårt att hålla mig normal när jag träffar honom, blir så ilsk på nåt vis. Sedan har vi haft långa och bra samtal också, men just nu blir det mest småkonflikter. Jag försöker verkligen att hålla mig liksom trevlig mot honom, för barnens skull, men det bubblar ofta över! Hur fasen ska man komma förbi detta?
Jag vill bara försöka blicka framåt, komma till någon form av acceptans. Men det kanske är alldeles för tidigt… Det har gått 7v sedan jag fick reda på detta!
Känns som jag mått dåligt i en evighet redan…
Det kokar också i mig när jag tänker på hur hon kunde ge sig in i detta med honom när han var upptagen, och sedan precis i en separation som kom som en chock för oss i familjen! Hur kan man vara så hjärtlös! Hon har tydligen uttryckt att hon ”inte vill komma emellan”… Att hon är rädd för att vi ska uppfatta det så! Öööh, ja för det är ju precis det som skett! Hon har öppnat sin famn för honom trots hans situation. Sen är han den största boven, absolut, men hon är inte oskyldig!
Jag undrar hur mkt han berättat för henne, om hon verkligen förstår hur fult han gjort detta med husköp och ”låtsas-spel” med oss i familjen… Hade hon vetat det så borde hon avvaktat.
Jag har varit sååååå nära på att kontakta henne och berätta hela historien, kanske hon då också kunde få förståelse för att barnen är i en riktigt tuff sits just nu och att hon behöver ta ett steg tillbaka när det gäller dem, och att jag kanske ”beter mig som ett galet x” mot honom ett tag för att ha blivit behandlad så illa. Kanske hon skulle få en lite annan bild av situationen då, för jag är tämligen säker på att han lagt fram vår historia på ett helt annat sätt för att inte skrämma iväg henne!
Jag hade nog iaf ryggat tillbaka lite om jag träffade en upptagen man, som lämnade sin familj så abrupt och känslokallt, vad skulle han då kunna vara kapabel till att göra mot sin nästa…
Det blev långt detta, och rörigt, men behövde väl skriva av mig.
Istället för att starta en ny tråd så tänkte jag att jag fortsätter på den gamla, så finns även ursprungshistorien med om nån är sugen på att grotta ner sig! 
7 gillningar
Hur många män har man inte träffat som uttryckt att de inte har det bra med frugan? Du vet absolut inte hur han framställt er relation, ni var kanske enligt honom på väg att separera?
Jag önskar dig all styrka
2 gillningar
Ja det är lite skrattretande att dom tror att man ska gå på lögnen ”vi har just träffats”. Det hände absolut ingenting före jag gjorde slut med dig. Men dom kan inte tänka logiskt i det rosa molnet.
Och det är väl en av anledningarna till att du är arg nu. Han fortsätter ljuga. Och det är ett helt normalt beteende av de otrogna, dom vågar inte säga hur länge det hållit på.
Jag kollade igenom din tråd. Det var ett inlägg som var riktigt bra av @Ensammafemman. Om vad du behöver göra osv.
Ta hand om dig själv för du kommer att få ett stort ansvar för barnen närmaste månaderna tills han vaknar upp.
4 gillningar
Det är verkligen åt helvete av ditt ex att både köpa hus precis innan han drar, och dessutom att sen hålla sig borta och även därmed lämna barnen i sticket. Förstår att du har det tufft.
Jag hade kontaktat den nya, neutralt, och bara checkat av om hon känner till historien så som den är. Troligtvis har han skrivit om den ganska rejält. Mitt ex lämnade också plötsligt och blev bara dagar senare intresserad av sin kollega. Så pass intresserad att hon hängde hemma hos honom, träffade hans son osv. Ju fler pusselbitar jag fick så fattade jag att det pågått längre mellan dom, och att han nog inte sagt sanningen om oss till henne. Jag kontaktade henne. Hon svarade neutralt och ganska kort med att det hela verkade konstigt, och sen dumpade hon honom vilket för mig blev svar nog. Tyvärr är det nog inte det vanligaste, utan den som bedragit är hyffsad på att dupera även den nya.
Men känn efter inåt, vill du kontakta henne så gör det!
Kram
3 gillningar
Stor igenkänning förutom stt vi inte har hus. Men frugan vill knappt titta på mig. Blir arg på mig vid minsta lilla känns det som. Men om jag blir arg då ska jag få dåligt samvete. Hon säger att hon vill att vi ska kunna vara vänner. Men som du säger vänner behandlar inte en som dom gör mot oss. Man behandlar sina vänner med respekt. Sen undrar jag ju vad som fick henne att ta beslut om skilsmässa. Vi höll pp försökte lappa ihop vårr förhållande och ur det blå en dag slänger hon ur sig att hon vill skiljas och inte orkar kämpa mer. Vet inte vad jag ska tänka men börjar må bättre.
2 gillningar