Känner med dig. Jag känner som du. Att han genuint inte bryr sig. Hon är viktigare och insetts fall även viktigare än våra barn. Har snart gått 3 månader och våra barn vägrar att träffa han mer än då de måste på träning. Det är tydligen mitt fel.
Jag försöker hålla nollkontakt men det är svårt när han ständigt jagar mig. Jag mår bättre när jag slipper ha med han att göra. Han ljuger ändå bara. Och jag är trygg med mina barn som är hos mig 100%. Men tycker synd om dem för att deras pappa väljer henne först.
Idag kände jag att jag knappt är arg på det han gjorde mot mig. Nu är jag mer arg för det han gör mot mig.
Jag blev bjuden på fest idag. Drog en ursäkt. Vill oxå bara vara hemma. Och jag har bestämt att det är ok. Jag kommer säkert känna så ett bra tag men det är ok. Jag är inte ett dugg intresserad av att träffa någon ny. Nu ska jag försöka lägga våra 19 år bakom mig och staka ut min nya väg.
Jag har försökt få han att fatta vad han gjort. Hur jag mår. Hur han kan välja att slänga bort allt vi hade. Men det får inte in. Det är helt stopp. Han vill inte fatta just nu, kanske aldrig…
Aja. 2h padel med killarna idag. Ska laga god middag till grabbarna idag, tända ljus och krypa ner i soffan. Jag är just nu nöjd med det.
Ha tilltro, hur svårt det än är just nu. Gör ditt bästa för att ta väl hand om dig själv. Ät, sov, försök få lite dagsljus och kanske en kortare promenad. Det gör verkligen skillnad. Och sen är det tid som behövs. Bestäm dig för att det ska bli bra en dag. Du behöver inte tro på det nu, och inte veta hur. Du behöver bara veta ATT. Kram
Tänk dig att du har brutit benet. Det enda du vill är att få springa Marathon igen. Eller syssla med bergsklättring. Javisst, men det är liksom någonstans i framtiden. Just nu måste benet få läka i lugn och ro. All bergsklättring måste vänta tills du läkt och benet har blivit starkt igen. SEDAN kan du fundera över vad du vill göra!
Nu måste du läka efter allt du varit med om. Själen ska läka, du ska bli stark och SEDAN bestämmer du om du vill söka efter kärleken igen. Eller om du hellre är en glad singelmamma som känner trygghet i dig själv.
Hej alla! Har gått ett tag nu. Tänk att det snart är ett år sedan han flyttade. Hur går allt? Jo jag kan känna att man har gått igenom chockfasen och reaktionsfasen. Nu är man mer i bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Jag känner mig stark igen och känner hopp om framtiden. Men visst finns jobbiga stunder.
Mitt ex och hans nya tjej. Ja nu börjar jag komma dit då jag suckar åt allt och skiter i allt och lever mitt liv. Känner karman börjar komma. Jag har haft fin kontakt med barnens farmor och farfar och ja med alla i mitt ex familj. Mina fd svärföräldrar är världens finaste och har stöttar och hjälpt mig och vill mig väl. Nu kom de dock och sa att deras son och hans nya tjej har ställt ett ultimatum att antingen så måste de bryta kontakten med mig eller så kommer mitt ex och hans tjej bryta kontakten med dem. Mina fd svärföräldrar blev så chockade. De känner ju också hur förändrad deras son är och hur styrd han är av hans nya tjej. Hans nya tjej är tydligen sur på dem då hon inte känner de älskar henne och att de bryr dig mer om mig. Hon är tydligen också sur på mitt ex syster. Så numera umgås knappt mitt ex och hans nya tjej med hans familj längre. Den som han var så tajt med. Ja vilken soppa det är. Han har inga vänner kvar heller. Han gräver sin egna grav. Och jag… Ja jag har ju mitt nya jobb som jag trivs med och passar mitt liv perfekt. Har vänner jag hittar på kul saker med. Letar nu efter en häst att köpa till mig och barnen. Ja vi börjar bygga upp vårt nya liv. Hoppas snart hans nya tjej tröttnar och dumpar honom. Då hade jag haft en stor fest.
Detta är nästan så jag vill poppa popcorn för att se fortsättningen på detta.
Ge det tid så kommer det att lösa sig. I det här fallet känns karma nästan garanterat
Finns flera möjligheter: Hon kommer att tröttna på att vara ihop med en gubbe. Hon kommer att vilja ha barn….huh….
Han kommer att tröttna på att vara ihop med en omogen tjej.
Du har kommit långt och jag är glad att du verkar känna dig stark.
Jag önskar dig allt gott
Usch så barnsligt att ställa ultimatum till sina föräldrar på det viset! De är väl vuxna nog att själva välja vilka de umgås med?? Jag tycker dock att det kan vara klokt att inte läcka info till honom om de kontakter ni har, utan till honom så handlar det bara om deras relation till barnbarnen, och den ingår inte i ngt slags varannan vecka-upplägg. Om sen ni vuxna småpratar och har trevlig när ni ses/hörs pga barnen, så håll det för er själva. Ge inte någon slags bränsle till den elden! Och håll för guds skull fortsatt kontakt med barnens farföräldrar, oavsett vad ditt ex säger.
Wtf?! Ställa ultimatum att du inte ska ha kontakt med barnens farföräldrar, nä alltså bara glöm ditt ex och hans nya. De skapar bara problem för sig själva. Vad tjänar de på detta? I slutändan kommer det ju bara att leda till fler konflikter mellan er och barnen hamnar i kläm
Det här visar på hur extremt omogna ditt ex och hans nya är, hoppas de växer upp någongång. Finns nog mera hopp för henne än honom dock…
Ja jag ska verkligen behålla min fina kontakt med barnens farmor och farfar. De vill ju också det. Sedan har de lite svårt att vara lite tuff mot sin son tyvärr. Vilket han skulle behöva.
Igår var en vän till mig. Ja det var en fd gemensam vän som mitt ex gått i skolan och de varit så tajta och gjort så mycket ihop genom åren. Men nu har mitt ex struntat i sin gamla vän helt sedan mitt ex gjorde slut med mig. Men igår så hade min vän träffat mitt ex och hans nya tjej på en fest. Mitt ex hade sagt då till alla att han och hans nya tjej nu varit tillsammans i ett år. Min vän hade bara då sagt att jaha men då var du ju fortfarande tillsammans och gift med din fru och bodde med henne. Du flyttade ju ifrån henne och lämnade henne i september och ansökte om skilsmässa i december. Och du sa ju att du inte var otrogen. Den ekvationen får jag inte ihop. Oj vad mitt ex blev lite ställd då.
Känner på något sätt igen mig som i så många andra historier…
Min fru, eller ja ex eller något nu, sedan bara två veckor.
Har tydligen skrivit så in i helvete med min föredetta chef som är 20år äldre än henne, hon är 27, de var bara oskyldigt skrivande, men samtidigt verkar båda ha fått någon sorts störda känslor för varandra… ja man kan tro vad man vill.
Hon droppade skilsmässan så fort jag kom på henne, gå isär har hon dock pratat till och från om i över ett halvår, men de var absolut inte meningen att jag skulle få veta detta såhär, men nu bara två veckor senare så ska hon flytta om 7v, då blir det barn varannan vecka, jag stannar i kåken tills den är såld, vilket jag hoppas inte tar alldeles för lång tid.
Men de jag vill komma till, blir dom lixom blinda? Förhäxade av något fantasiliv? Ser dom inte allt de förlorar? Jag fattar lixom inte hur en spännande flirt med en gubbe kan vara värt mer än hus, barn och faktiskt har jag skämt bort henne alldeles för mycket, jag tror inte för fem öre att de skulle kunna funka i en relation, hon vill slappa och han är rent av en psykopat med adhd.
Men detta har gjort det till dött lopp från start, hon finner lixom känslor någon annanstans som hon kunde försökt hitta vid mig istället, hon intalar lixom sig själv att de “höll på att bli ful spel mot mig” samtidigt ser hon sig nu i princip som singel, ska bo på hotell nästa helg utan att ens säga det till mig, nästa sekund säger hon att hon är rädd för att jag ska hata henne för vad hon kommer göra efter vi flyttar isär… för hon vill verkligen inte förlora mig som vän, de är verkligen som att hon är helt bestämd att de där svinet ska hon vara med kosta vad det kosta vill…
Är så rädd att jag nu blir utnyttjad in i det sista, hon kör min bil och jag har barnen varje vardag nu på min semester för det passar inte hennes jobb, vi bor i varsitt rum, som sagt en väldigt olustig känsla över att hon kör på in i det sista tills hon har löst sitt
Hade hon verkligen varit mån om och velat behålla dig som vän så hade hon ansträngt sig till det yttersta för att visa omtanke, välvilja och medkänsla i hela sin hantering av er gemensamma situation och uppbrottet av familjen. Det hade hon enkelt kunnat göra utan att för den skull ge dig falska förhoppningar eller liknande, utan bara genom att agera som en sann vän gör.
Men det gör hon uppenbart inte, så jag tror du har alldeles rätt i dina farhågor om att hon utnyttjar allt det hon kan ända in i kaklet.
Såå… vad kan då du göra för att vikta om balansen i situationen?
För du kan nog inte med någon framgång bara stoiskt gå runt och vänta på att hon ska få en snilleblixt, utan vill du att något ska bli annorlunda så måste du sannolikt hantera allt detta på ett annat sätt i förhållande till henne.
Är det inte dags att du slutar “skämma bort henne” nu?
Helt klart, de är verkligen inte mycket hon gjort på senaste som visar någon vänskap faktiskt mer än att vi försöker hålla sams hemma men de är väl mycket för barnens skull.
Min terapeut sa att “kärlek och förälskelse kan te sig som en psykos nästan, de är lixom inte alls taget ur luften att hon har tunnelseende” de verkar ju vara vanligt.
Men att man då dessutom vill vara en hemsk människa mot mig som är en riktig snällis, känns så stört.
Ja många vänner har sagt att de är dags att jag på allvar ifrågasätter när hon ska köpa en egen bil tex, hon söker åtminstone en jäkla massa jobb nu för verkligheten har väl kommit ikapp om att hon behöver ett bättre betalt jobb snarast möjligt.
Som sagt jag skulle lika gärna kunna skylta för varannan vecka redan nu, då kan jag flytta ut till mina föräldrars stuga… men som hon jobbar nu så börjar hon innan dags öppnar.
Återigen de är inte i min natur att dra igång mer bråk men jag måste ju ha någon gräns
En sak jag tänkt på är att det nu ju gått 6 månader sedan han ansökte om skilsmässa. Han gjorde det den 8 december. Så på papperna står det att någon av oss mellan den 9 juni och 9 december måste skicka in bekräftelse på att man fortfarande vill skiljas för att det ska gå igenom. Mitt ex har fortfarande inte skickat in några papper. Undrar om han bara inte tänker på det eller om det är något annat. Jag har skickat efter personbevis nu och skrivit ut pappret man ska fylla i. Så nu ska jag skicka in papperna. Så jag blir fri från allt vad gäller honom. För ångra sig nu kommer han inte kunna göra. Jag vill ju inte ha honom tillbaka. Min önskan nu är ju att hans nya tjej får honom att flytta dit hon kommer urspungligen och har sin släkt. Är ju ett annat landskap. Så kan jag få ha barnen nästan på heltid och så kan de få träffa sin pappa varannan helg eller något sådant. Han har ju typ sagt upp all kontakt med sin familj och vänner och gör ju allt hans nya tjej vill. Vill ju såklart att barnen ska ha sin pappa. Barnens mående är ju viktigast. Men jag vill ju helst slippa ha med honom att göra och vill ju ha barnen hos mig. Så för min egna del får han gärna flytta långt bort.
Jag har genomgått samma sak och har exakt samma känsla som dig vilket jag även sagt till honom. Jag hoppas att det går käpprätt åt helvetet och att karma tar honom ordentligt. Sveket är det värsta, det gör så ont att få bli sviken på det mest fruktansvärda sätt och även om ålder bara är en siffra så hade det konstigt nog inte känts lika illa om det varit en i hans egen ålder.
Ska man gå efter Inläggsrubriken så vill jag skriva detta omigen:
.
Visst fan att det svider att Han valt att vara otrogen med en ungvalp !
Men - den dagen då han är 65år å lite trött så är hans nya kvinna i sin glans dagar å vill ha ut mycke av livet inkl. Sex i mängder, kan han klara hennes krav ?
.
Luta dig tillbaka å tänk på denna karma vännen.
Sveket är det värsta, det gör så ont att få bli sviken på det mest fruktansvärda sätt och även om ålder bara är en siffra så hade det konstigt nog inte känts lika illa om det varit en i hans egen ålder
Håller helt med dig, x träffade en ny tjej 20 år yngre på jobbet. Hon är lika gammal som min dotter😱. Kunde han inte lugnat sig och avslutat det här först utan lögner/elakheterna. Han hade inte blivit intresserad av någon i sin egen ålder, 57 så omogen och oansvarig🤮
Varit med om samma sak för 7 år sedan mitt ex lämnade mig efter 35 år och 4 vuxna barn tack o lov.
För en 23 år yngre tjej lika gammal som vårat äldsta barn.
Det var tufft för att jag dessutom har en neurologisk sjukdom som gör mina ben stela.
Men karman verkar komma ex har blivit gammal nu på några år och utreds nu för Parkingssons
Så han tyckte han var så ung och åldern bara var en siffra men åldern krämporna kommer ändå ikapp
Hur tänker man när dottern är lika gammal? Hur gick det? Nu är det här min dotter men ändå… som du säger, jag vill att det ska gå åt h***ete för honom. Vad är meningen med att vara så elak?
för att se fortsättningen på detta.
