Dagarna går. Det går upp och ner. Jag kämpar på. Har haft god kontakt med mitt ex kusin hela tiden. Hon är stöttande. Hon bor i en annan stad så vi ses inte så ofta. Men nu i helgen var hon här. Hennes båda barn fyllde år. Jag blev bjuden till kalaset idag. Visste att mitt ex och hans nya skulle komma. Velade men valde att gå dit. Pratade inget med mitt ex. Höll mig långt ifrån honom. Men alltså herregud vilken förändring det är. Hans klädstil och frisyr. Det skriker 40 årskris lång väg. Och jösses vad han svansar efter henne. Vek inte av från hennes sida någonting. Barnen var på annat håll men de såg han inte. Han satt bara med henne. Alltså hormonerna sprutade ur öronen. Seriöst han behandlade henne som en prinsessa. Jag blev så äcklad så jag ville spy. Det roliga var att alla i hans släkt gick till mig och pratade med mig. Mitt ex och hans nya stod mest själva. Alla i hans släkt var så gulliga. De visade sina sympatier och sitt stöd för mig. Och alla reagerade på mitt ex förändring och att det kändes som han går igenom en livskris. Japp precis vad jag hela tiden sagt. Känns skönt att det inte är bara jag som känner och ser saker. Alla var så glada att jag var där och de tyckte det var kul att träffa mig. De saknade mig sa de. Mitt ex mamma sa hur otroligt mycker de saknade mig. Blev rörd och det kändes bra. Jag insåg också att jag kommer aldrig ta tillbaka mitt ex om jag så ens fick en miljon. Never ever. Jag hoppas att det kraschar en dag. När de rosa molnen försvunnit och han inser att det kanske var lite viktigt att avsluta ett förhållande snyggt så man får en bra föräldrarelation med sitt ex. Han sabbade den rätt rejält.
Bra av dig att gå på kalaset🙌
Mitt ex håller på fram och tillbaka med juristen. Han vill ha så mycket pengar han kan få. Säger han behöver pengar. Tänker han någonting på mig som står här själv och ska ha råd med allt? Nej. Har han något samvete att han lovat mig de 250 000 kr som jag gick in med när vi köpte huset? Han proppsar sedan på att få alla nya fina möbler. Möbler som jag betalat. Sedan tycker han att han är snäll och lämnar kvar någon gammal söndrig bokhylla. Och att jag får behålla barnens sängar. Herregud det är väl sjäkvklart att barnen kan få ha kvar sina sängar här. Deras trygghet. Alltså jag förstår inte efter 13 år tillsammans och två barn hur man kan bli så hjärtlös och hemsk mot sitt ex som man lämnade för sin nya tjej. Visst om kärleken tog slut. Men dels lämnar snyggt den andra. Det gjorde inte mitt ex, det otrogna svinet. Dels kan man väl visa lite förståelse för att man lämnar någon som blir sårad och står där ensam kvar. Visa lite empati. Men det gör inte mitt ex det minsta. Vi är många som inte känner igen honom. Han borde tänka på att det kan vara viktigt att behålla en god föräldrarelation till sina barns mamma. Så långt tänker inte mitt ex. Alltså jag känner att jag inte skulle ta tillbaka mitt hemska ex om jag ens fick 10 miljoner. Några känslor har jag inte kvar. Men det smärtar fortfarande att ha blivit lämnad och övergiven som jag blev. Och det smärtar att jag måste ha kontakt med honom på grund av barnen. Hade varit så underbart att aldrig mer få höra av honom eller se honom. Tänk så skönt det varit. En dröm. Varje morgon hoppas jag att han inte ska höra av sig. Mår bäst de kvällar jag går och lägger mig och det gått en hel dag då jag sluppit honom.
Herregud, vilken idiot! Han behöver pengar, så mycket som möjligt. Ja, vem gör inte det?? Släpp nu inte en millimeter, även om det tar tid. Han verkar pressad så låt dig inte stressas in i några beslut, hur han än bär sig åt. Var det längesedan ni köpte huset? Jag har för mig att det kan vara lättare att få igenom en ojämn bodelning om det ligger nära i tid när det finns uppenbara skäl, som t ex 250 000kr. Pratar du också med juristen - det är väl er gemensamma?
Jag faller igen. Jag orkar inte kämpa mer. Ännu en sömnlös natt. Är så trött och orkar inte kämpa längre. Mitt ex har noll förståelse att han sårat mig. Jag fattar inte det. Hur kan man inte förstå de? Hade jag varit otrogen och gått bakom ryggen och sedan stuckit. Ja nog fan hade jag fattat att jag sårat den andra. Några hjärnceller måste han väl ha kvar. Eller?
Jag har också kontakt med juristen. Har skrivit till honom och se vad han säger. Muntliga avtal gäller ju också. 2011 köpte vi huset. Mitt ex vill komma på lördag och hämta lite möbler och saker. Skrev till honom att jag jobbar då och kan inte då utan vi får hitta en annan dag. Då blev han arg och sa att jag måste ge honom en nyckel så kan hämta sakerna själv på lördag. Eh nä vad tror han? Han skulle ringa polisen om jag inte lade ut en nyckel på altanen senast kl 15 idag som han kunde hämta. Jag lade inte ut någon nyckel. Fick ett meddelande där han undrade var nyckeln var. Svarade inte. Väntade. Nej han vågade tydligen inte ringa någon polis. Jag har kollat med min kusin som är polis och han har inte rätt att gå in i huset utan min tillåtelse trots han fortfarande äger halva. Är ju som när du äger någon fastighet och hyr ut till någon annan. Du får inte gå in utan tillåtelse trots du äger fastigheten. Så han kommer inte så långt med det.
Då gör han sig skyldig till Hemfridsbrott om han går in trots att han inte anses som boende i fastigheten . Blir svårare om han inte adressändrat. Sitter i samma sits. Men skithögen har en nyckel och vägrar lämna tillbaka. Han har INTE adressändrat. Hade han gjort det hade jag kunnat begära nyckeln tillbaka då det räknas som egenmäktigt förfarande.
Tycker din skithög får nöja sig med den dag det passar dig och så är det med det!
Byt lås
Han bryr sig inte.
Jag tänkte alltid att mitt ex inte förstod. Om jag bara förklarade bättre, så skulle han förstå. Jag tänkte så under hela mitt äktenskap och en tid efteråt. När jag till slut accepterade att hans problem inte var förståelsen utan att han bara inte brydde sig, då var det som att få en slägga i huvudet. Man vill ju liksom inte tro det.
Känns som livet aldrig kommer bli bra. Har också insett att mitt ex inte bryr sig. Han är helt känslokall och bryr sig bara om sin nya tjej. Det är så hårt. Någon man gjorde allt för under 13 års tid och var beredd att offra sitt liv för. Jag undrar hur jag någonsin ska kunna lita på någon igen? Känner att jag senaste tiden känner att jag bara litar på mina djur. De sviker inte. Orkar inte umgås med människor. Och jag vet inte hur jag ska orka sitta här ensam när barnen är hos sin pappa? Hur vänjer man sig vid detta? Att vara utan barnen. Jag förstår inte hur det ska gå. 
Just nu är jag i en period då jag inte orkar umgås med vänner och familj och tycker det är skönt att gräva ner mig i soffan och bara titta på TV och spela på mobilen och skita i allt annat.
Har känt att jag behöver få full space från mitt ex för att överleva. Att inte behöva ha något med honom att göra på något år så man kommer på fötter. Men så är man tvingad att ha kontakt på grund av barnen. Och ingen verkar kunna avlasta mig med detta.
Vill så gärna få träffa någon igen och få bli kär och få känna trygghet igen.
Känner med dig. Jag känner som du. Att han genuint inte bryr sig. Hon är viktigare och insetts fall även viktigare än våra barn. Har snart gått 3 månader och våra barn vägrar att träffa han mer än då de måste på träning. Det är tydligen mitt fel.
Jag försöker hålla nollkontakt men det är svårt när han ständigt jagar mig. Jag mår bättre när jag slipper ha med han att göra. Han ljuger ändå bara. Och jag är trygg med mina barn som är hos mig 100%. Men tycker synd om dem för att deras pappa väljer henne först.
Idag kände jag att jag knappt är arg på det han gjorde mot mig. Nu är jag mer arg för det han gör mot mig.
Jag blev bjuden på fest idag. Drog en ursäkt. Vill oxå bara vara hemma. Och jag har bestämt att det är ok. Jag kommer säkert känna så ett bra tag men det är ok. Jag är inte ett dugg intresserad av att träffa någon ny. Nu ska jag försöka lägga våra 19 år bakom mig och staka ut min nya väg.
Jag har försökt få han att fatta vad han gjort. Hur jag mår. Hur han kan välja att slänga bort allt vi hade. Men det får inte in. Det är helt stopp. Han vill inte fatta just nu, kanske aldrig…
Aja. 2h padel med killarna idag. Ska laga god middag till grabbarna idag, tända ljus och krypa ner i soffan. Jag är just nu nöjd med det.
Ha tilltro, hur svårt det än är just nu. Gör ditt bästa för att ta väl hand om dig själv. Ät, sov, försök få lite dagsljus och kanske en kortare promenad. Det gör verkligen skillnad. Och sen är det tid som behövs. Bestäm dig för att det ska bli bra en dag. Du behöver inte tro på det nu, och inte veta hur. Du behöver bara veta ATT. Kram
Tänk dig att du har brutit benet. Det enda du vill är att få springa Marathon igen. Eller syssla med bergsklättring. Javisst, men det är liksom någonstans i framtiden. Just nu måste benet få läka i lugn och ro. All bergsklättring måste vänta tills du läkt och benet har blivit starkt igen. SEDAN kan du fundera över vad du vill göra!
Nu måste du läka efter allt du varit med om. Själen ska läka, du ska bli stark och SEDAN bestämmer du om du vill söka efter kärleken igen. Eller om du hellre är en glad singelmamma som känner trygghet i dig själv.
Hej alla! Har gått ett tag nu. Tänk att det snart är ett år sedan han flyttade. Hur går allt? Jo jag kan känna att man har gått igenom chockfasen och reaktionsfasen. Nu är man mer i bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Jag känner mig stark igen och känner hopp om framtiden. Men visst finns jobbiga stunder.
Mitt ex och hans nya tjej. Ja nu börjar jag komma dit då jag suckar åt allt och skiter i allt och lever mitt liv. Känner karman börjar komma. Jag har haft fin kontakt med barnens farmor och farfar och ja med alla i mitt ex familj. Mina fd svärföräldrar är världens finaste och har stöttar och hjälpt mig och vill mig väl. Nu kom de dock och sa att deras son och hans nya tjej har ställt ett ultimatum att antingen så måste de bryta kontakten med mig eller så kommer mitt ex och hans tjej bryta kontakten med dem. Mina fd svärföräldrar blev så chockade. De känner ju också hur förändrad deras son är och hur styrd han är av hans nya tjej. Hans nya tjej är tydligen sur på dem då hon inte känner de älskar henne och att de bryr dig mer om mig. Hon är tydligen också sur på mitt ex syster. Så numera umgås knappt mitt ex och hans nya tjej med hans familj längre. Den som han var så tajt med. Ja vilken soppa det är. Han har inga vänner kvar heller. Han gräver sin egna grav. Och jag… Ja jag har ju mitt nya jobb som jag trivs med och passar mitt liv perfekt. Har vänner jag hittar på kul saker med. Letar nu efter en häst att köpa till mig och barnen. Ja vi börjar bygga upp vårt nya liv. Hoppas snart hans nya tjej tröttnar och dumpar honom. Då hade jag haft en stor fest. 
Grattis, tyder på egna problem.
Detta är nästan så jag vill poppa popcorn 
för att se fortsättningen på detta.
Ge det tid så kommer det att lösa sig. I det här fallet känns karma nästan garanterat 
Finns flera möjligheter: Hon kommer att tröttna på att vara ihop med en gubbe. Hon kommer att vilja ha barn….huh….
Han kommer att tröttna på att vara ihop med en omogen tjej.
Du har kommit långt och jag är glad att du verkar känna dig stark.
Jag önskar dig allt gott 
Usch så barnsligt att ställa ultimatum till sina föräldrar på det viset! De är väl vuxna nog att själva välja vilka de umgås med?? Jag tycker dock att det kan vara klokt att inte läcka info till honom om de kontakter ni har, utan till honom så handlar det bara om deras relation till barnbarnen, och den ingår inte i ngt slags varannan vecka-upplägg. Om sen ni vuxna småpratar och har trevlig när ni ses/hörs pga barnen, så håll det för er själva. Ge inte någon slags bränsle till den elden! Och håll för guds skull fortsatt kontakt med barnens farföräldrar, oavsett vad ditt ex säger.
Wtf?! Ställa ultimatum att du inte ska ha kontakt med barnens farföräldrar, nä alltså bara glöm ditt ex och hans nya. De skapar bara problem för sig själva. Vad tjänar de på detta? I slutändan kommer det ju bara att leda till fler konflikter mellan er och barnen hamnar i kläm 
Det här visar på hur extremt omogna ditt ex och hans nya är, hoppas de växer upp någongång. Finns nog mera hopp för henne än honom dock…
Ja jag ska verkligen behålla min fina kontakt med barnens farmor och farfar. De vill ju också det. Sedan har de lite svårt att vara lite tuff mot sin son tyvärr. Vilket han skulle behöva.
Igår var en vän till mig. Ja det var en fd gemensam vän som mitt ex gått i skolan och de varit så tajta och gjort så mycket ihop genom åren. Men nu har mitt ex struntat i sin gamla vän helt sedan mitt ex gjorde slut med mig. Men igår så hade min vän träffat mitt ex och hans nya tjej på en fest. Mitt ex hade sagt då till alla att han och hans nya tjej nu varit tillsammans i ett år. Min vän hade bara då sagt att jaha men då var du ju fortfarande tillsammans och gift med din fru och bodde med henne. Du flyttade ju ifrån henne och lämnade henne i september och ansökte om skilsmässa i december. Och du sa ju att du inte var otrogen. Den ekvationen får jag inte ihop. Oj vad mitt ex blev lite ställd då.
Känner på något sätt igen mig som i så många andra historier…
Min fru, eller ja ex eller något nu, sedan bara två veckor.
Har tydligen skrivit så in i helvete med min föredetta chef som är 20år äldre än henne, hon är 27, de var bara oskyldigt skrivande, men samtidigt verkar båda ha fått någon sorts störda känslor för varandra… ja man kan tro vad man vill.
Hon droppade skilsmässan så fort jag kom på henne, gå isär har hon dock pratat till och från om i över ett halvår, men de var absolut inte meningen att jag skulle få veta detta såhär, men nu bara två veckor senare så ska hon flytta om 7v, då blir det barn varannan vecka, jag stannar i kåken tills den är såld, vilket jag hoppas inte tar alldeles för lång tid.
Men de jag vill komma till, blir dom lixom blinda? Förhäxade av något fantasiliv? Ser dom inte allt de förlorar? Jag fattar lixom inte hur en spännande flirt med en gubbe kan vara värt mer än hus, barn och faktiskt har jag skämt bort henne alldeles för mycket, jag tror inte för fem öre att de skulle kunna funka i en relation, hon vill slappa och han är rent av en psykopat med adhd.
Men detta har gjort det till dött lopp från start, hon finner lixom känslor någon annanstans som hon kunde försökt hitta vid mig istället, hon intalar lixom sig själv att de “höll på att bli ful spel mot mig” samtidigt ser hon sig nu i princip som singel, ska bo på hotell nästa helg utan att ens säga det till mig, nästa sekund säger hon att hon är rädd för att jag ska hata henne för vad hon kommer göra efter vi flyttar isär… för hon vill verkligen inte förlora mig som vän, de är verkligen som att hon är helt bestämd att de där svinet ska hon vara med kosta vad det kosta vill…
Är så rädd att jag nu blir utnyttjad in i det sista, hon kör min bil och jag har barnen varje vardag nu på min semester för det passar inte hennes jobb, vi bor i varsitt rum, som sagt en väldigt olustig känsla över att hon kör på in i det sista tills hon har löst sitt
Hade hon verkligen varit mån om och velat behålla dig som vän så hade hon ansträngt sig till det yttersta för att visa omtanke, välvilja och medkänsla i hela sin hantering av er gemensamma situation och uppbrottet av familjen. Det hade hon enkelt kunnat göra utan att för den skull ge dig falska förhoppningar eller liknande, utan bara genom att agera som en sann vän gör.
Men det gör hon uppenbart inte, så jag tror du har alldeles rätt i dina farhågor om att hon utnyttjar allt det hon kan ända in i kaklet.
Såå… vad kan då du göra för att vikta om balansen i situationen?
För du kan nog inte med någon framgång bara stoiskt gå runt och vänta på att hon ska få en snilleblixt, utan vill du att något ska bli annorlunda så måste du sannolikt hantera allt detta på ett annat sätt i förhållande till henne.
Är det inte dags att du slutar “skämma bort henne” nu? 
Helt klart, de är verkligen inte mycket hon gjort på senaste som visar någon vänskap faktiskt mer än att vi försöker hålla sams hemma men de är väl mycket för barnens skull.
Min terapeut sa att “kärlek och förälskelse kan te sig som en psykos nästan, de är lixom inte alls taget ur luften att hon har tunnelseende” de verkar ju vara vanligt.
Men att man då dessutom vill vara en hemsk människa mot mig som är en riktig snällis, känns så stört.
Ja många vänner har sagt att de är dags att jag på allvar ifrågasätter när hon ska köpa en egen bil tex, hon söker åtminstone en jäkla massa jobb nu för verkligheten har väl kommit ikapp om att hon behöver ett bättre betalt jobb snarast möjligt.
Som sagt jag skulle lika gärna kunna skylta för varannan vecka redan nu, då kan jag flytta ut till mina föräldrars stuga… men som hon jobbar nu så börjar hon innan dags öppnar.
Återigen de är inte i min natur att dra igång mer bråk men jag måste ju ha någon gräns