Känns så overkligt att efter 18 år är familjen splittrad….jag får attacker varje dag med panik och ångest, inget att se fram emot medans frun verkar må hur bra som helst. Usch vad jobbigt, blev så påtagligt idag då hon hade berättat för vänner till henne, även rastvakt vet att så är fallet så högt det i bröstet
2 gillningar
Hej forumet! Ligger som sagt i skilsmässa, mår pyton fortfarande, ser ingen glädje för framtiden, idag berättade hon att hon skulle kolla på en lägenhet, då kom en fruktansvärd ångest igen, brinner i bröstet och allt blev så overkligt. Ska hon bo någonstans utan mej? Det är så hemskt att må så här
6 gillningar
Hej
Läste om besöket på Ikea… fy vad jag kände igen mig… mitt ex ville ta mig dit dag två efter bombnedslaget om separation. Jag fattade ingenting. Tyckte det va så grymt okänsligt. Med tårarna som rann och en hemsk overklighetskänsla, rafsade jag bara åt mig grejer utan att tänka. Minns att jag hade en hoodie med luvan på mig, vilket jag aldrig annars har. Det var som att jag ville skydda mig inför allas blickar. Och känslan att vara dömd, att alla såg att här går jag. Separerad. Lämnad . Som en lapp på pannan. Utlämnad . Med mitt ex jämte mig. Det var hemskt. Jag trodde jag skulle kräkas av ångest hela den 40 mil långa resan med bil.
Han betalde notan. Blev dyrare än va han tänkt förstod jag.
Kom hem. Sakerna ville jag knappt ens ta upp från påsarna. Det var som att de skrek- separationsgrejer!
Ledsen att läsa hur jobbigt det är för dig. Just för att jag vet hur jobbigt det är. Man tror aldrig att man orkar igenom allt. Att man ska gå sönder i molekyler
Allt jag kan säga är… ett andetag i taget. En dag i sänder.
Be om hjälp om du behöver. Av läkare och vänner. Älta så mycket du kan. Be inte om ursäkt för det. Ge allt tid. Tid att gråta. Känna.
Det kommer en dag när det lättar.
4 gillningar
Ja det är hemskt! Japp precis så, nya vanor, försöker få ner i vikt helt plötsligt och allmänt otrevlig…har ett sken att hon är hur lycklig som helst, fattar inte medans jag känner mej som den ensammaste personen i världen
1 gillning
Så känns det också för mig.
x hittat en nyrenoverad lgh och fick kontrakt - känns som allt kommer att gå bra och tur fick idioten medan jag sitter kvar i sorgliga lägenheten och biter ihop medan jag väntar på ett byte av lgh. Vi vill ändå bo kvar i området men jag vill ha annan lgh där x inte bott! Börja på något nytt. Känns som att det kommer att ta lång tid och känns ensamt och få mer otur i framtiden.
Just nu är ljusglimten “mitt barn” som bor hos mig och vi kommit närmare varandra medan x “tappar” kontakten" med barnet.
“Rätt åt honom som hade så jäkla bråttom med skilsmässan” " bo själv" - som inte alls stämmer.
Är fortfarande arg - Inte ens bett om ursäkt för det som hände sist mot mig o barnet precis utanför vår entre där vi bor. “tråkigt att du kände det så” säger pappan till sitt barn. Grr det var en egoist som tänker så.
3 gillningar
Känner precis som dej, ensamheten äter upp en, alla är lyckliga utom jag😞 jag mår skit och det är jobbigt när hon är så glad och åker å lunchar med vänner dagarna ut och in. Vet inte hur jag ska komma framåt, kanske blir bättre när man hittat varsin bostad
1 gillning
“Och han, som sitter så mäktig i Rom,
han får väl ock utan mig sin dom
med munkar och höga präster,
som kalla sig doktor och mäster.
Och herren, som sitter så stolt i sin borg,
han får väl att bära, han ock, sin sorg,
och sorgen den träffar väl hertig och kung,
på kejsaren själv faller sorgen tung,
och alla på villvägar vandra,
vi skulle jag banna och klandra?”
Från “En fattig munk från Skara” av Gustaf Fröding
2 gillningar
Ja, det blir “lugnare” när man får bo själv utan att den andra är där, men det känns ju ensamt men ändå inte ensam då man har vänner och även här inne att kunna skriva/prata med.
2 gillningar
Ja det är ensamheten, känner mej ensam även fast jag träffar vänner/familj, alla vänner har ju förhållanden med och fullt upp. Så jobbigt
1 gillning
Min planerar för fullt att åka på musikevenemang med övernattning på hotell med en gammal kompis. Det är sånt vi tjafsat om under åren, han har nog varit hemma för min skull fast han egentligen velat gå ut mer.
Men nu planerar dom allt möjligt, han ska tom iväg när ena barnet slutar nian. Vi har alltid hittat på något på alla avslutningar i alla år.
Jag har inga kompisar har gett upp allt för familjelivet, för att jag ville det. Nu känner jag mig så ensam och orättvist behandlad av honom, det känns som han vill ha tillbaka livet innan mig. Tror bestämt han har medelålderskris. Har ni funderat på om era kan ha det?
1 gillning
Känner samma som dej, har också satsat allt på familjelivet , för det var det jag vela ha, allt var underbart, nu är man ensam helt plötsligt, jag undrar också om det är en kris som händer med henne. Det för så ont!!
1 gillning
Tycker att det som gör ondast är att de ändrar sig så. Känner inte igen honom alls längre. Så känslokall, och otrevlig. Planerar sitt liv som singel. Jag kan bara tänka på allt det bra. Men han vill inte minnas det bra alls.
2 gillningar
Exakt så! En som bara ser framåt, själv saknar man de bra tiderna
1 gillning
Kan inte sluta älta att det skulle kunna bli bra igen, sen undrar man om de aldrig tyckt det varit bra.
Det låter så när han pratar. Jag tänker bara att om jag gjort annorlunda eller varit annorlunda så hade det varit bra.
1 gillning
Han kanske inte planerar att vara singel??
Mitt x sa att han skulle “bo själv” men bor redan helgerna med en så snabbt efter skilsmässan.
2 gillningar
Ångesten äter upp mej, små saker som jag ej reflekterat över förut blir skit jobbiga. Alltid snabb puls och undrar om man någonsin kommer hitta kärleken igen, då man förlorat sin stora kärlek…när jag är med vänner så är även det jobbigt för mitt liv är på paus och kaos medans det är som vanligt för dom, fler som upplevt det?
5 gillningar
Ja. Inte ovanligt.
När jag får en dipp, vilket blir då och då, kan de mest märkliga saker ge konstiga associationer.
4 gillningar
Du är inte ensam om att känna det så 
3 gillningar
Är i ungefär samma sits som dig, förutom att de var jag som lämnade. Jag kämpade med exet i över 1.5 år innan jag gav upp och mina kärlekskänslor hade försvunnit. Mitt x försöker verkligen nu att jag ska komma tillbaka, dock är de försent nu. Det jag vill säga är att vad du än gör…Va inte klängig, kolla inte upp vad ditt e gör.Kontakta knte exet hela tiden… Jag hade ett x som vart som en stalker…Då visste jag att de kommer aldrig bli vi två igen. Det vart bara motbjudande å jag började nästan känna hat gentemot mitt x. Så mitt tips ge andrum, så kanske exet börjar sakna dig .
3 gillningar
Var hos en kompis igår och fixade, hans sambo är kompis med min exfru så vi är kompisar hela gänget och haft det kul tillsammans jämt. Det blev så påtagligt att jag var själv då, var tomt utan exfrun och då börjar man fundera ska hon umgås med mina vänner med en annan kille? Allt känns så fel att det inte är vi längre
1 gillning