Hej igen.
Det har varit några riktigt jobbiga månader och veckor. Har inte haft forfästet där jag vill ha det.
Jag har skrivit ett brev till min fru, men jag har inte postat det, och kommer nog inte göra det heller.
Jag har kommit lite till insikt de senaste veckorna, med hjälp av nära och kära, men också från relationscoacher på youtube och från er här.
När man älskar någon så ska man få det stöd och motivation som man förtjänar. Jag vet att min fru tog väldigt illa vid sig av mina skulder. Men det är hanterbart och inte hela världen. Jag sökte hjälp och fick den av professionella. Min fru har inte stöttat mig i detta, eller relationen. Hon har inte varit förmögen till det. Antagligen för att kärleken inte var så stark från början? Annars kämpar man, anser jag. I nöd och lust.
Jag hade problem med min äldsta sons mamma i våras, sonen berättade att hans mamma slagit honom. Jag kopplade in socialen, polisen och advokat, det var jobbiga tider. Jag fick inget stöd alls från min fru i detta, har jag insett nu.
Vad försöker jag säga här? Jo, min fru låste sig på alla nivåer när jag svek henne, och hon kunde/kan inte bearbeta det. Jag gjorde det, jag tog hjälp. Men inte min fru. Ville hon inte, eller är det lättare att gå vidare när det inte blev som hon tänkte sig? Det svaret vet jag inte än.
Jag har valt att gå vidare, rent känslomässigt älskar jag henne och vill tillbaka. Men hon måste komma till insikt själv, vilja själv. Jag har valt att inte ha kontakt med henne, förutom när det gäller barnen. Hon valde att ta av sig ringarna samma stund som jag flyttade ut, jag har nu efter några veckor gjort detsamma.
Hon sa att vi kanske kunde dejta varandra längre fram, men det måste också komma från henne. Vi har inte haft ett sexliv på över 2 år, detta låter omoget kanske, men jag känner mig ensam nu. Hur länge ska jag vänta på henne. Ska jag sätta en deadline för mig själv? Skillsmässan är på vänt, men det krävs bara ett ord från henne så genomför vi den, och jag tänker ge henne den i såfall.
Jag har nog kommit in i insikt/ilska fasen, och det är nog bra, för att komma vidare. Det som gör ont i mig är att jag har börjat bli lite bitter också, och det vill jag inte.
Tack för att ni läst hela vägen hit