Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Lämnad av frun

Jag blir nu lämnad av min fru, hon berättade för mig i slutet av November att hon ville separera, eftersom hon inte haft sådana känslor för mig på ett år.

Bakgrund.
Vi har varit tillsammans sedan 2012 och gifte oss 2014. Jag hade en son sedan tidigare, hon hade inga barn. Vi har haft ett underbart äktenskap, passion, attraktion gemensamma mål och aktiviteter tillsammans.
Vårt första barn föddes 2016 och sedan nästa 2018. Små barns åren har såklart varit tuffa, men vi har alltid pratat och försökt ta hand om varandra ändå.
I början av 2019 så förändrades allt, hon hittade ett brev där det framkom att jag tagit stora lån under 3 års tid. Vår värld vändes upp och ner. Jag med skammen och hon med besvikelsen. Under dessa 2 åren så har vi inte rört varandra, hon tog övet ekonomin och skötte den, mest för att hon inte litade på mig. Jag började gå till en psykolog, för att jag insåg att jag hade ett problem. Psykologen hjälpte verkligen. Anledningen till att jag tog lån och spelade på hästar var för att jag blev psykiskt misshandlad i mitt tidigare förhållande, mitt X strypte min ekonomi, tog över bankdosan och köpte hästar, hundar osv, jag fick stå för kostnaderna, mitt X tjänade knappt egna pengar. Mitt X skällde ständigt ut mig om jag så bara köpte en lunch, eller en cola för 20 kr. Jag var alltid värdelös enligt henne. Jag oroade mig ständigt över ekonomin i det förhållandet.
Detta uppvaknande om det jag varit med om och hur det påverkade mig nu fick jag hjälp av Psykologen att förstå. Jag kände mig läkt tillslut. Min fru däremot, hon vägrade att prata med mig om det, om vad som hänt och vad jag kommit fram till med hjälp av Psykologen. Jag frågade henne till och med om hon kunde följa med, så jag med hjälp av Psykologen kunde få förklara för henne, men hon vägrade.
Under dessa två åren så fortsatte livet ändå, vi är goda vänner och samarbetar bra med barnen. Men romantiken var död. Jag bestämde mig för att vänta in henne, när hon var redo så skulle vi ta tag i detta tillsammans, men hon blev aldrig redo.
Skulderna löste sig så att jag betalar av några tusen i månaden, det blev rätt bra ändå, men klart bättre om jag inte hade några lån.

Nutid November 2020.
Hon säger till mig att hon inte haft känslor på 1 år för mig, att hon vill separera och antagligen skilja sig också. Jag blir såklart förkrossad. Hon säger att hon inte litar på mig längre, med ekonomin. Och att hon slutat lita på mig med andra saker också.
Jag försöker få henne att förstå att hon inte bara kan göra såhär utan att ge oss en chans. Vi har ju inte ens pratat om det som hänt eller försökt bearbetat det tillsammans. Men hon har bestämt sig, det förstod jag snabbt. Hon är envis min fru, det ska gudarna veta. Hon blir ledsen och inser att hon kommer sakna vår familj, som hon älskar. Insåg hon det nu? Hon var också tydlig med att hon ville att vi skulle bo nära varandra och att vi fortfarande skulle fira födelsedagar med varandra.
Jag frågade också om hon träffat någon ny, hon svarade lugnt nej på det.
Dagen efter så har hon tänkt på det jag sa, att ge det en chans till, hon säger att hon kan tänka sig att hon och jag börjar dejta varandra om ett tag, utan barnen. Som en sista chans, och att vi kan vänta med skillsmässan. Jag blev såklart glad. Hon passar också på att förklara lite om hur hon känt. Hon sa att först var hon arg, sedan blev hon deprimerad, och tillslut började hon känna sig gladare, och att hon då förväntade sig att känslorna för mig skulle komma tillbaka, men de gjorde inte det, sa hon.

Jag började sova lite hos mina föräldrar, för att komma bort. Jag blev bara ledsen när jag såg henne hemma, mitt livs kärlek, som inte vill vara med mig mer.
På 2 veckor hittade jag ett litet tillfälligt boende, jag behövde komma bort. Berättade för frun när allt var klart, hon såg ställd ut, men godtog det. Dagen efter försökte hon övertala mig med att vänta med att flytta. Hur ska barnen få plats osv, är det inte bättre att vi turas om med att sova borta, så barnen får lugn? Men jag stod på mig, förklarade för henne att jag mår dåligt av att bo här, och se dig hela tiden. Då bröt hon ihop, hon insåg att vi skulle behöva dela upp umgänget med barnen. Jag sa till henne att efter jul flyttar jag ut.

Hon ville att jag och barnen skulle komma hem och fira nyår tillsammans, jag sa ja, gjorde det för barnen. Då ser jag att hon tagit av sig ringarna. Jag blev så ledsen, jag hade inte ens bott borta i mer än 4 dagar. När barnen somnat så sa jag, jag ser att du tagit av ringarna. Hon svarade, ja, det kändes konstigt att ha de på. Mitt hjärta gick sönder ännu mer. Vem tar av ringarna så fort, det kändes väldigt respektlöst.

Sedan dess har vi haft sporadisk kontakt gällande barnen. Vi är inte ovänner på något sätt.

Jag har en sådan extrem ångest. Saknar henne så det gör ont fysiskt.
Jag behöver råd. Jag vill inget annat än att hon vill ha mig tillbaka. Men jag förstår också att äktenskapet är dött, det måste bli ett nytt förhållande.
Jag skapade distans genom att flytta ut snabbt, annars hade det blivit ohållbart.
Jag tränar, är med barnen och är på jobbet. Försöker gå vidare och bygga upp mig själv igen, min självkänsla har varit noll dessa 2 åren, jag har varit en toffel och gjort allt för att hon skulle se att jag inte har det problemet längre, Psykologen hjälpte mig och jag blev färdig behandlad. Men hon har inte sett det, inte velat se det.
Jag har börjat skriva ett brev till henne, där jag förklarar min sida av varför jag fick skulder, kanske hon läser, kanske inte. Värt ett försök, vill ändå att vi ska få ett värdigt avslut, hur det än blir.

Jag älskar henne så fruktansvärt mycket, hon är mitt livs kärlek.
Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta med det jag gör? Visa mig självständig och lyckad?
Eller ska jag visa mig mer? Försöka pressa henne?
Jag är så rädd att det ska rinna ut i sanden annars.
På sista tiden har jag börjat tänka tankar om att hon faktiskt har träffat någon annan, men har inga bevis, och hon verkar uppriktig i det hon säger.

Usch, denna smärtan är outhärdlig.

Tack för att ni orkat läsa ända hit.

Pressa henne inte.
Hon måste få utrymme och tid att invänta sina känslor.

Vill du att hon ska vara med dig för att du tjatat dig till det eller för att hon själv aktivt väljer det för att hon vill?

Jag vet det är jobbigt men känslor kan inte pressas fram. Jag förstår att det är jobbigt för dig att bo tillsammans, jag förstår att hon tagit av sig ringarna.

Mitt råd är att du tar hand om dig och barnen. Försök visa upp dina bästa sidor och att hon kan lita på dig.

Tillit tar tid att bygga upp men kan raseras på ett ögonblick. Den komnmer inte att kunna byggas upp till samma styrka igen.

Tack Rulle, jag behöver höra klara besked.

Jag vill såklart att hon ska välja själv att komma tillbaka. Jag vet var jag har mitt hjärta och har inte bråttom. Det är bara så fruktansvärt svårt att ta in att hon inte pratat med mig om detta. Och att hon istället väljer denna vägen.

En utav anledningar till att jag valde att flytta fort är för att ge henne utrymme, det var ju det hon ville ha. Så jag antar att jag gör något rätt iallafall.

Ska försöka lägga mitt fokus på barnen, träning och bygga upp min självkänsla.

Hon är ju en bra bit längre än mig i processen, iallafall själsligt. Jag försöker ta in den insikten.

Jag gråter ibland, jag självömkar ibland, och ibland är jag hyffsat glad. Jag är glad att jag har ett jobb att gå till.

Jag vet att vi kunde och kan bli lyckliga, vi var det innan jag sabbade allt. Men människor begår misstag, eller?

Errare humanum est.

“Dimmiga nätter ledde till dåliga beslut” som Måns Zelmelöf sjunger.

Det behöver inte vara droger och alkohol, det kan vara dåligt mående.

Minst två hjärtan har jag krossat och det är mycket jag önskar jag hade gjort annorlunda men det är som det är, acceptera och göra det bästa möjliga av nuet med de kostsamma lärdomar man gjort.

Jag reflekterade över en sak när jag läste dina inlägg. Först skrev du att din fru kan vara envis, men sen ett par gånger att hon ändrat sig. Så kanske låter hon väldigt bestämd, men ändå har förmågan att tänka om, när hon märker konsekvenserna av det hon först sagt. Hon ville ha space, men när du vill flytta ut snabbt så vill hon ha dig kvar. Går det att prata om detta, i positiva ordalag, att det är en god förmåga att tänka om? Klarar du att vara lyhörd och låta det finnas en lucka, en öppning för att tänka om? Orkar du? För om du hoppas på en väg tillbaka, ja då behöver du ju också hålla utkik efter tecken på att hon tänker om. Inte vara långsint, inte ta illa upp eller vilja ge igen när hon t ex tar av sig ringarna. Håll utkik efter positiva tecken och förstärk dem, uppmärksamma dem. Så långt du orkar, men med respekt för att det kan nå en gräns. Och då får man släppa taget.

1 gillning

Bra att du förstår vart du behöver lägga fokuset (dig, självkänslan, barnen), men jag förstår ju att dina tankar är kvar hos henne hela tiden. Den jobbiga sanningen är att du kommer behöva lära dig att släppa det också rent mentalt. Inte att nödvändigtvis glömma henne, men att se henne med nya ögon där hon inte är på piedestalen. Då börjar du må bra på riktigt, och det kommer garanterat märkas på din utstrålning.

Det är svårt att fejka att man mår bra (sånt syns ofta igenom). Det finns knep för att upprätthålla en slags fasad och olika tips hur du ska hantera situationer från diverse relationscoacher m.m. Du vill i vilket fall som helst komma bort från ett underlägset beteende. Det är motsatsen till attraktivt.

Vad jag tror jag försöker säga är att du måste klara att gå vidare själv för att sedan ha möjlighet att komma tillbaka, om du då fortfarande själv vill. Men också, visa dina bästa sidor när tillfällen ges. Det ska visas att du gör framsteg och är stark utan henne.

Något att reflektera över:
Vad såg hon i dig när ni träffades? Hur var du då? Vad har du blivit för människa i dag?

Börja så snart du kan med att öka din egen självkänsla så kommer andra bitar lättare falla på plats.

1 gillning

Du har nog rätt, jag har inte riktigt tänkt på det ur drn synvinkeln innan ordentligt, jag har nog varit lite blind i mörkret.

Tänk om det är så att jag borde stannat kvar, när hon ändrade sig. Dock hade min självkänsla fått dig en snärt på köpet, men det hade det kanske varit värt. Jag hoppas hon inte är allt för besviken på mig, men i det läget så var jag tvungen att komma bort.
Jag ska absolut försöka vara mer lyhörd mot hennes signaler, och uppmuntra dom när hon visar dom nästa gång. Jag älskar ju faktiskt att prata, lyssna och ge henne komplemanger, det gjorde jag alltid innan, för 2 år sedan.

Jag tackar så mycket för den insikten.

Jag har läst en del om att släppa taget mentalt, och det är dit jag vill komma. Knappt gått 2 månader, så jag famlar med mig själv i mörkret just nu. Men min målsättning är att komma dit.

Jag har känt mig underlägsen i flera år nu, och jag förstår att hon ser mig som oattraktiv. Jag har haft en offer mentalitet, iallafall i den bemärkelsen att jag saknat självkänsla.

Jag har redan börjat träna, köpt lite nya kläder. Fått en ny tjänst på jobbet som ökar min självkänsla. Nu ska jag bara låta det mentala hänga med. Målet är som du säger, att hitta tillbaka till mannen jag var innan, och kanske ännu bättre, en bättre och tryggare man.

Det är tungt bara, allt är så färskt för mig fortfarande, tar en dag i taget.

Jag tackar så mycket för råden, och om du har något läsvärt om det du nåmnde så får du gärna skriva och tipsa om det.

1 gillning

Rekommenderar starkt att du kollar coach Lee på youtube angående nollkontakt och om hur ditt X tänker i olika faser. Han går även igenom vad som händer i dig. Allt handlar om att ge ditt X sin skilsmässa och backa. Har hon några känslor kvar så kommer hon att kontakta dig längs vägen. Även om hon inte har det och tror att detta just nu är vad hon vill så kan känslor väckas igen om du backar och satsa på dig och barnen. All kontakt och att tigga om att hon ska ta dig tillbaka kommer bara resultera i att du blir ett offer som hon tycker synd om, inte som hon attraheras av. Det kan ta flera månader över ett halvår men jag lovar dig att hon kommer tänka tankar på dig och att det ska bli ni igen. Skulle det inte bli något av det så är du redan på god väg genom allt du gjort för dig själv. Gör ditt liv och dig själv intressant medans du väntar. Kanske när tid gått får du andra insikter om att (du) kanske helt plötsligt inte vill längre. Ända vägen till att få henne tillbaka är samma väg för att du ska läka dvs backa. Kommer vara sjukt sjukt jobbigt såklart för man vill ha koll på läget och vad hon känner under tiden. När hon ta kontakt så är du bara ditt bästa jag men låt henne komma med förslagen. Lycka till

Givetvis ska du och frun först ha ett samtal om detta verkligen är det hon vill. Förklara att du inte vill skiljas och att du vill kämpa för det. Vill hon fortfarande skiljas så hade jag gjort som jag skrev innan :blush:

Jag fann många råd från en kille som heter Dan Bacon. Han kan tyckas ha vissa okonventionella tillvägagångssätt om du jämför med andra relationscoacher, men i stora drag tycker jag han har bra saker att säga.

Förvänta dig ingen magisk kille som kommer ge dig formeln för att vinna tillbaka ditt ex (även om han menar sig på att han faktiskt kan guida dig rätt på den fronten), men han gav mig bra insikter och jag fann mycket tröst i det när min separation var färsk. Så det blev för min del ett verktyg att ta mig fram, dag för dag. :slight_smile:

Mitt liv tog dock en annan vändning efter min separation. Första tiden ville jag bara tillbaka för allt i världen. Mitt liv var ju slut och jag villa fixa, laga, åtgärda. Vinna tillbaka henne till vilket pris som helst, trodde jag. Sedan släppte jag taget och insåg att det kanske bara var tryggheten jag ville tillbaka till. Började jobba mer med mig själv och kort därpå dök jag in i nytt förhållande efter några månader. Det nya förhållandet är något jag precis har valt att sätta på paus tills vidare. Jag är fortfarande inte riktigt redo.

Coach Lee säger i mångt och mycket samma saker som Dan Bacon, men de skiljer sig på en detalj i att ta avstånd i början, kontra att inte göra det. Jag vet fortfarande inte vad som anses vara “bäst”. I vilket fall som helst har båda dessa killar bra råd och förklarar många saker vi män sällan funderar på.

1 gillning

Tack så mycket för tipsen. Jag ska absolut kolla upp coach Lee.

Jag har givetvis försökt med allt, försökt få henne till parådgivning, att tänka om osv. Det enda jag inte gjort är att böna och be. Jag har förklarat för henne att jag älskar henne och att jag respekterar hennes beslut. Men varit tydlig med att det är inte detta jag vill.

Jag håller minimal kontakt just nu, endast om barnen. Men är såklart vänlig och hjärtlig. Tänker fortsätta med det och bygga upp mig själv under tiden. Träffar vänner, tränar och läser en del. Allt för att inte känna mig ensam.

Och jag behöver hjälp med det mentala, precis det där du beskriver, att kunna fejka att jag är glad och positiv. Ska läsa mer om det.

Även om det ter sig som ett spel, så är det ändå ett vinnande koncept. Jag får bättre självkänsla och dör inte helt om hon inte vill komma tillbaka i framtiden. Men jag ska ändå försöka vara lyhörd som en tidigare tipsade om. Så jag inte missar några signaler.

Jag tackar ödmjukast!

2 gillningar

Oavsett utgång verkar du helt klart vara inne på rätt spår. Ditt mål ska vara du och ditt liv, allt annat blir bonus. Lycka till!

1 gillning

Ja lycka till, jag klarade det inte och hade absolut inte din insikt. Jag krälade alldeles för många gånger och skrev sms man borde skickat någon annan stans istället. Så jag vet att det inte är lätt att låta bli. Lycka till som sagt :+1:

@Mejdej du har verkligen en tuff resa framför dig men du har också kommit väldigt långt med det du redan lyckats reda ut, så viljan och styrkan finns där någon stans och det är ju goda förutsättningar för att hantera livets utmaningar.

Jag har varit i det läget där jag pratat ut i sms och snärjt in mig i dialoger, men vill personen inte ha kontakt är det ingen idé att gå den vägen, det förlänger bara möjligheten att framöver kunna börja ett gott samtal. Kontakt om barnen på ett trevligt och hjärtligt sätt håller jag med om är rimligt att satsa på till en början. Det kan ta lång tid innan känslorna lagt sig.

Av nyfikenhet, skulle Bacon och Lees råd, ni som läst, funka att använda som kvinna också som önskar få sin man tillbaka efter att ha drivit igenom skilsmässan?

Ja det skulle jag säga absolut. Intressant för mig var också att han förklarar varför kroppen och hjärnan beter sig som dom gör. Varför man känner si och så i olika stadier. Det för mig ge ett annat lugn när man förstår vad som händer i en.

1 gillning