Ja jag vet. Jag har ingen annan stans att ta vägen. Så nu får det visa sig hur det blir.
Måste försöka förhålla mig till det här på något vis. Men stort ångest påslag.
Ja jag vet det går inte att bara en vill, men han får mig att tvivla samtidigt som jag mår fysiskt dåligt av hela situationen.
Men nu kan jag inte fly ur den längre vilket kanske är vad jag behöver.
Jag hoppas vi kan komma till en bra ”plats”
Dina barn är stora. Ja, de kommer alltid att vara dina barn, och du kommer alltid att vilja finnas där för dem, men du har inte längre ansvaret för dem (utom då barnet som fortfarande är under 18). Du måste släppa taget om dem och hoppas på att de har något vett i skallen nu när de är vuxna!
Mitt råd till dig är att du samlar barnen och pratar med dem alla samtidigt. Berätta lugnt och sakligt för dem att du inte kan bo med deras pappa längre. Att han under lång tid haft raseriutbrott, skrikit åt dig och spottat på dig. Att du stått ut så länge du kunnat, men när han installerade en kamera i sovrummet för att övervaka dig, då gick det inte längre. Säg att du helst av allt vill att barnen ska bo med dig, men att du inte har någonstans att bo än. Om de vill flytta från sin pappa, så kan de följa med dig till Kvinnojouren eller socialen. Vill de bo kvar, så träffar du dem så ofta som möjligt, men inte hemma hos pappan.
Det här är vad jag skulle önska att du gjorde, men jag vet hur svårt det är. När jag försökte berätta för släkt och vänner en liten del av hur jag hade det, så förlorade jag raskt en massa personer i mitt liv. De ville verkligen inte tro något sådant om min man. Han var ju en sådan rejäl människa! Kul, trevlig, arbetsam och allt vad det var. Tack och lov fick jag stöd av mina föräldrar och syskon, men det var de enda.
3 gillningar
Åh känner med dig 
.
Du bor med honom och försöker genomföra att lämna honom? Det låter svårt.
Men det är där jag hamnat nu. Efter fem månader så måste jag flytta hem i morgon då jag inte kan bo kvar där jag bor.
Jag inbillar mig att kanske blir det lättare att genomföra skilsmässa och sälja hus mm om jag är där? Då jag försökt så länge utan att lyckas. Det är precis samma för mig.
Han har kört olika svar på att jag vill lämna.
Först trodde han nog mig inte. Bönade och bad osv. Sen ringde han och skrek och grät jag hörde tåg susa förbi. Han skrek jag kan inte leva utan dig fattar du jag kommer dö.
Min dotter hade några dagar tidigare ringt mig och gråtit och var orolig att pappa skulle ta livet av sig.
Efter det här gick jag med på parterapi.
Det hjälpte inte, jag säger igen att jag vill skilja mig. Då vill han veta vilka möbler jag vill behålla allt ska säljas på en gång. Han vill göra allt på en gång, aldrig mer prata med mig osv.
Sen kommer bönerna igen plus anklagelserna. Hur kan du göra så här, hur kan du ge upp allt vi haft? Hur kan du förstöra allt för barnen de är helt förkrossande. Det hör trodde jag inte om dig. Du är inte den jag trodde. Du är inte psykisk frisk. Osv jag kommer inte ens ihåg allt.
Sen det senaste är att han tar ansvar för en massa saker han gjort (inte kameran) och att han har blivit en helt annan person . Han kommer aldrig mer bli som han har varit och han älskar mig över allt annat.
Jag förstår ju när jag skriver ner det här att det är helt sjukt. Jag är i klorna på honom känslomässigt.
Hoppas du klarar dig ut med förståndet i behåll. Jag hoppas det samma för mig.
Jag flyttar hem och då ställs saker på sin spets han har ju inte ändrat sig, det går inte.
Även om han skulle vilja.
Jag tar inte samma saker längre efter fem månader så har man ett annat sätt att se på saken. Den stora frågan är hur länge vi kan vara i samma hus.
2 gillningar
Tack det är kanske precis så jag ska säga till dem. Jag har försökt rädda upp den här röran och inte låtit sanningen komma fram ordentligt på bekostnad av mig.
Mina vänner förstår, men vad det gäller mamma och syskon så är det som du skriver de vill inte höra på det jag säger. De vill inte tro det om honom.
Jag tror jag flyttar hem som planerat får mina barn osv. Säger som det är till honom att det inte går igen.
Och respekterar han inte vad jag säger och mig så får jag ta det därifrån.
Det kommer inte bli lätt men jag måste nog säga sanningen till mina barn. Då kan jag nog komma loss lättare. Inte känna så mycket skuld och få skulden för allt.
Att vara den som får all skuld har blivit outhärdligt att bära.
Tack Lisa,
Ja jag mår ”bra”av att ha stått upp för mig själv den här tiden. Och blir faktiskt ganska lamslagen av tanken på att flytta tillbaka även om det är under en period.
Jag ska försöka prata med barnen.
Det är galet av mig att skydda honom som jag gjort, men jag tänkte att det även var för barnens skull
2 gillningar
Så roligt att du märker det! Fantastiskt gjort av dig, det stärker dig!
Det är nog ganska vanligt tror jag, för man vill ju egentligen inte inse hur illa det är så på något sätt skyddar man nog sin egen syn på situationen också….
Bra gjort av dig att ha kommit så här långt.
3 gillningar
Jo, vi bor ännu ihop, det är en utmaning - han är i förnekelse såklart, om allt, och har agerat därefter. Senast idag har jag tydliggjort igen mitt beslut… Den här gången gick det ändå bättre, han kunde ta emot och höra, jag utgår från mig och min känsla och upplevelse kring allt. Är tydlig, även om det är svårt se någon man ändå bryr sig om må dåligt för det. Allt i vårt förhållande har såklart inte varit dåligt, det finns delar jag saknar, luftslottet av förväntningar etc, sorg kring det, ja du vet. Sånt kan också göra att man vacklar på beslutet emellanåt, men jag har hela tiden kommit tillbaka till det samma–har mycket anteckningar sen långt tillbaka, läser jag dem är det glasklart hehe. Eller samtal, ex i terapi, jag behövde en utomståendes ord att nej, det där är inte ok…då jag tappade så mycket av mig själv, mina värderingar under alla dem åren. Gör jag något annat än det här, är jag inte sann mot mig själv. Så känns det. Sen respekterar jag såklart att han är inte på samma nivå, men tänker inte hamna i förklaringar om varför hela tiden, bråka mer för att han ska få sin vilja igenom, ge honom ens en tillstymmelse till chans att återigen manipulera mig dit han vill… Det är läskigt, att behöva stå emot, men för mig har det funkat att helt enkelt inte nappa på provokation, istället igen bli tydlig med, nej, beslut står fast.
Vad han anser vara giltiga skäl att lämna ett förhållande får stå för honom, vi är olika personer med olika behov och värderingar i mycket. Det gör ont, men känns mycket bättre efteråt, om du orkar stå för ditt beslut, inte nappa på alla anklagelser etc han slänger nu i desperation. Försök vara lugn och sann mot vad du behöver, inte göra något för någon annans skull : familjen eller han, dem går inte i dina skor. Livet är så kort, vi kommer klara det här, och gå ut på andra sidan och kunna andas igen. Är mitt hopp i allt det här. Stora kramar. På något sätt skönt att inte vara ensam med det här.
3 gillningar
Åh, ja du är inte ensam.
Jag är där du är. Jag vet man känner sig ensammast i världen, hur kan någon förstå?
Och det som du säger att man känner för honom det är så hemskt. Man har haft så mycket tillsammans. Nu är det slut, men det är inte mitt fel. Det är dit jag hela tiden måste komma tillbaka till.
Vet inte hur det hör forumet funkar, kanske kan vi på något vis höras privat?
Vart bor du någonstans?
Stor kram
2 gillningar
En väldigt klok insikt.
3 gillningar
Verkligen, helt rätt!
1 gillning
Så en uppdatering.
Jag flyttade hem, det höll i fyra dagar.
Jag sov på soffan och sen slutade allt o katastrof.
Jag är inte stolt över slutet men jag hade skaffat tinder och hade kontakt med några personer där. Jag hade även träffat två av dem i verkligheten och det blev lite mer än tänkt.
Hursomhelst så måndag förra veckan låg jag och sov och jag vaknade av att jag hörde hur nån sprang nedför trappan. Dörren slängdes upp och han skrek, har du skaffat tinder. Sen slängde han sig över mig i sängen slet åt sig min telefon. Jag försökte ta den men hade ingen chans . Han skriker massor av fula ord och springer upp, jag efter i bara trosor och linne. Vår dotter hör och ser allt. Han springer ut o h jag efter men jag kan inte ta telefonen av honom det går inte.
Jag tar mig in igen hittar ett par byxor och tappar det helt. Jag är livrädd vågar inte gå ut ur huset. Han har tidigare sagt att om jag är otrogen kommer han döda mig.
Jag får panik, tar min dotters telefon och ringer 112. De är med mig medans jag går till bilen.
Jag lämnar dottern hos min mamma och ringer sen till min man. Jag säger att jag behöver få tillbaka min telefon och bankkort.
Det kan du glömma får jag till svar. Jag ska ha den i 24 timmar du kan få den sen .Det slutar med att jag ringer polisen, men när vi kommer till huset flyr han över häcken.
Det slutar med att jag hämtar mina kläder medans polisen är där.
Sen får jag vänta till nästa kväll innan jag får min telefon och bankkort. Under tiden sparar han ner, raderar och skickar sms från min telefon.
Sen följer en vecka med hat och hot, jag har skam och skuldkänslor. Vi pratar om att försöka reda ut allt, jag blir förvirrad. Han pratar om att han kanske kan förlåta mig.
Men jag då jag hade aldrig träffat nån annan om inte han gjort allt det här mot mig och nu är det han som ska förlåta mig?
Vi har nu båda signerat skilsmässan och fast jag inte är stolt över min egen del så var det kanske det här som krävdes för att vi skulle kunna släppa taget.
Jag hoppas att det kommer sluta bra
1 gillning
Gjorde polisen ingenting? Du anmälde väl honom? Han förtjänar finkan
Jag hoppas du spärrade bankkortet eller åtminstone kollat att han inte gjort några transaktioner, likaså med mobilen samt att du polisanmält honom och ser till att fullfölja separationen.
Jag anmälde händelsen med telefonen.
Men eftersom jag inte har en adress, så vet jag inget om det ännu. Jag fick tillbaka den sen.
Men det är ju inte det det här handlar om.
Håller med, men nu är skadan redan skedd.
Jag går vidare. Och hoppas att även han gör det.
.
Han hade inte rört kortet. Mitt problem vart att jag inte kunde tanka, äta osv. Plus svårt att få nån att sätta pengar till mig när man varken har kort eller telefon.
Men nu har jag fått båda tillbaka.
Jobbigast var att han läst mina privata saker.
Sms till mina två bästa vänner där jag bearbetar hela den här tiden. Saker som inte var menat för honom .
Ja vi kommer skilja oss, den är inskickad och jag kommer inte bli tillsammans med honom igen. Tack för omtanken.
4 gillningar
Hej, hur har det gått för dig nu?
Jag har tyvärr haft det rätt tufft ett tag nu, och har inte varit inloggad på länge. Hoppas att din situation löste sig. Stora kramar
Hej
Trist att höra att du haft det tufft.
Jag har haft en hemsk tid.
Flera stora konflikter och även polis inblandade.
Sen en och en halv månad är vi skilda.
Mäklare är anlitad och snart har vi huset ute för försäljning.
Vi har även försonats lite. Kan prata på telefon etc. Båda vill vidare och allt ser ut att få ett ok slut.
Jag mår nu faktiskt hyfsat bra och ser fram emot ett nytt liv.
Hur mår du?
3 gillningar
Hej, ojdå, du har också haft det tufft 
Men vad skönt att höra att ni någonstans i det hela börjat kommunicera lite igen, det ger ju hopp om framtiden ändå
Nej det gick inte alls bra för mig. Min man fick någon form utav psykos, höll på att ta mitt liv, men jag lyckades ta mig fri, grannar räddade mig. Men då valde han att ta sitt eget liv istället… tänker att om han kanske insåg vad han försökte göra, att nu gick det inte att backa bandet, göra om och rätt- då fanns ingen annan utväg.
Har en massa stöd från samhället, familj och vänner, så vi är omhändertagna 
men det är en fruktansvärd händelse att bearbeta, att försöka gå vidare från någon man älskat i många år, och vetskapen om vad han försökte göra. Lite mycket att greppa.
All lycka till dig, hoppas att ni tar er framåt på ett mer konstruktivt sätt nu när den värsta krisen förhoppningsvis har varit 
Varma kramar
3 gillningar
Men herregud vad fruktansvärt, har inga ord faktiskt.
All styrka till dig❤️.
Jag hoppas att du får hjälp och med tiden kan bearbeta vad du varit med om.
Stor stor kram till dig:heart:
1 gillning