Hej på er alla kloka kvinnor och män. Jag är 51 år och har under många många år drömt om att få vara singel. Jag vill göra så mycket i livet men det vill inte min man. Han är nöjd som det är. Och det är ju bra för honom. Jag längtar ofta efter att få rå om mig själv och bo utannatt ha ständigt dåligt samvete för att jag inte vill ha sex. Jag har det ändå flera gånger/månad men det är för hans skull. Han är min absolut bästa vän, en bra pappa och snäll och rolig. Inget fel alls med honlm men jag är inte kär. När jag uttalar högt att jag vill lämna kan jag ibland få ”mindre panik” och känna att nej, jag stannar. Har stuga, hus ocv gamla föräldrar som skulle bli ledsna. Även våra barn skulle bli ledsna.
Vi har varit tillsammans i 22 år. Två stora barn. Livet är lättare när man är två i vissa lägen men vet inte om jag orkar gå med på sex ett helt liv eller gå och drömma om att leva på mitt sätt . Känner mig alltid mer levande när han är i stugan och jag hemma själv. Jag drömmer absolut inte om någon annan, bara om att få må bra inuti och inte känna dåligt samvete och skuld och inte kunna vara mig själv. Vill inte såra någon så funderar fram och tillbaka på om jag ska stanna tills våra föräldrar är borta och barnen flyttat ut.
Åh, jag blir tokig på mitt velande. Mer än 10 år har jag känt såhär.
Hur vet man när det är dags?
Försöker skriva ner varje dag nu hur jag mår för att få någon ordning på mitt känsloliv. Dessutom vill man väl inte vara ensam resten av livet. I min ålder är det nog svårt att träffa någon. Så småningom. Just nu känns det inte det minsta aktuellt.
Mvh lilla jag
Hej.
Hur gamla är barnen?
Du verkar vara väldigt uppfylld av hur ledsna alla kommer att bli. Kanske blir de ledsna ett tag, kanske inte. Troligen mest förvånade och när det gäller barnen, givetvis liter oroliga för hur framtiden ska se ut. Så kanske ska du fundera lite mer på det praktiska istället för vad alla ska känna och tycka?
Var tänker du att du och barnen ska bo? Hur kommer din ekonomi att se ut, kan de få varsitt rum? Eller flyttar de ut snart, då kanske det går att hjälpa dem med att hitta lägenheter?
Det verkar tröttsamt att ”gå med på sex”. Har du pratat med din man om att du tänker aktivt på skilsmässa? En deal kanske kan vara att ni lever ihop utan sex och att ni är så ofta som möjligt på olika ställen? Eller så går ni i parterapi och ser om ni kan komma närmare varandra. Du behöver nog börja prata med honom och förtydliga vad du faktiskt vill.
Du skriver att du bara vill vara ensam nu. Då ska du fokusera på det och strunta i om du kan eller inte kan träffa någon senare. Det får lösa sig då.
Kanske är det här bara en dröm du går omkring med? Men om du vill förverkliga den måste du nog bli lite tydligare mot dig själv och mot din man. Och gamla föräldrar kan du nog faktiskt helt strunta i. De är nog tillräckligt livserfarna för att acceptera vad du än väljer.
Lycka till!
Jag tror att det första du måste göra är att sluta gå med på sex. Det räddar inte förhållandet, utan det bryter ned förhållandet. Att gå med på sex kan verka som en kortsiktig lösning, men skapar än större och värre problem på sikt. Både för relationen och för dig själv.
Jag tror att du skulle behöva lite distans för att kunna reda ut situationen. Jag tror att du skulle behöva lite space både kroppsligt och själsligt för att kunna känna efter vad du behöver och förstå vad du vill.
Men jag tror också att du först behöver involvera honom i detta, så att han får en chans att förstå vad som händer. Han kanske inte ens vet att det finns ett problem och vad det i så fall grundar sig i, och då blir det svårt för honom att kunna förhålla sig till situationen.
Man ska vara lycklig. Men hur gör man ….?
Absolut ingen regel men vissa hade nog sagt att om man har tänkt som du i mer än 10 år så är det dags.