Natten till 1 oktober 2020
Vaknade efter två timmars sömn och direkt går hjärnan på högvarv. Samma tankar snurrar dag och natt! Vill prata om att mina känslor är slut och att jag vill vandra vidare i mitt liv utan honom. Om han inte var så jävla snäll! Han gör mig inget ont men han gör mig inte heller så mycket gott. Han märker att något är på gång men han vågar aldrig konfrontera mig. Som alltid ligger allt ansvar i mitt knä.
Jag väntar svar från vår hyresvärd om han kan ta lägenheten vid skilsmässa trots att jag står på kontraktet. Jag vill helst behålla lägenheten för jag har gångavstånd till mitt jobb. Samtidigt vet jag att jag är mer framåt än honom när det gäller att ligga i och söka.
Jag vill inget ont men jag vill inte leva i en relation där jag känner mig ensam. Jag är rädd för att jag åter igen vill separera och sedan vill ha honom tillbaka, så som vi höll på innan vi gifte oss…
Jag är beredd på att låta honom behålla både bilen och största delen så vårt sparkapital. Detta pga dåligt samvete… Jag har tack vare min man och mig själv förstås blivit helt skuldfri. Inte ens CSN lån kvar… Om jag känner honom rätt drar han bara utan att ta med sig något och av den anledningen vore det bättre om jag flyttade. Många turbotankar är det… Tillfället blir söndrig rätt. På måndag är det 18 år sedan vi blev ett par. Jag fyller år den dagen och det kanske vore den bästa presenten till mig själv - att ta steget. Ibland kan jag, väldigt fult, önska att han hade träffat någon eller gjort något riktigt dumt så jag kunde göra slut av en anledning. Jag vet att det är anledning nog att mina känslor är borta men visst hade det varit lättare att bryta om det fanns något rejält att ta på. Och framför allt om han hade gjort något… Han gör ju absolut ingenting… Någonsin… Sitter bara där. Existerar bara… Kravlöst… Tråkigt som faaan… Natti lilla dagboken- det blir inte bättre än så här i natt…
1 oktober 2020
Jag har meddelat maken att jag vill skiljas. Han tog det med ro och det är inga hårda toner här. Jag är rädd för att han sin vana trogen lämnar allt till mig och själv ställer sig utan. Jag försöker tala om att det är viktigt för mig att han tar det han har rätt till ekonomiskt och också accepterar att han måste få extra för att inhandla nya möbler m.m. Som tur är, är ingen av oss så lystna på pengar så att det skulle bli bråkigt. Vi får se hur detta landar men nu är bomben släppt.
2 oktober 2020
Första natten är till ända och sömnbristen är ett faktum. Inte konstigt alls efter 18 år. Jag har skickat efter bodelningsavtal och gjort ansökan om skilsmässa via nätet. Maken fick frågan igen igår om att söka gemensamt samtalsstöd men han vill inte. Jag känner att jag har gjort det jag kan. Det var såklart jag som var mest ledsen igår och han visar ingenting. Han har en jädrans förmåga att stänga in sina känslor! Ibland önskar jag mig lite av den förmågan.
Jag är dock glad över att han inte stormade iväg igår för så har han kunnat göra tidigare då han haft alternativ. Det är tungt efter så många år och då mitt mål varit att bli gammal ihop med honom. Idag och med facit i hand efter allvarlig cancer vet jag att han tyvärr inte kan bidra med känslomässigt stöd. Återfall i sjukdom kan komma, man ser dom oftast inom två år. Av ålder kan man bli sjuk och jag tror inte att min man helt plötsligt kan bli psykologiskt och känslomässigt stöttande. Han har tyvärr inte de skillsen. Det är inte något han kan tvinga fram heller oavsett mina önskemål.
Ny dag, nya tag! Mitt mål är att leva varje dag till fullo! När man genomgått de behandlingar jag just gjort blir ens perspektiv lite annorlunda. Jag vill vara lycklig här och nu och hela resterande del av mitt liv. Mitt liv som kan bli både kort eller långt liksom för alla andra är det viktigaste! Carpe diem
Det lunkar på och är lugnt och fint hemma. Allt är som vanligt förutom att det saknas några pussar per dag. Mannen pratar inte om skilsmässan slösa förutom pm han får någon fråga. I ett samtal häromdagen sa han att han inte ville detta och då frågade jag honom varför han säger det nu och om han ändrat sig angående att ta hjälp. Han vill inte ta hjälp… Så läget är som det är. Ibland tänker jag att jag skulle vilja se något känslomässigt utspel som gav vid handen att situationen är desperat för honom eftersom han älskar mig som innan och inte vill skiljas. Men nej - det är fortfarande lugnt och fint…
Jag gissar att domen om skilsmässa kommer i nästa vecka. Förslaget på bodelning har jag presenterat och har godkänt. Får se om han vaknar till liv när dom fallit. Missförstå mig rätt här - jag vill såklart inte att han ska bryta ihop egentligen men jag skulle vilja vara med om det händer då detta är en egendomligt introvert person. Jag vill försäkra mig om att han inte gör något överilat eller dumt om jag kan undvika. Han är känt känslokall och kanske han kan härbärgera detta tills han flyttar till egen lägenhet. Märklig separation dock, kan jag tycka. Men helt nödvändig och det styrker ändå mitt val då han inte verkar ha känslor kvar han heller även om han inte vill ha förändring.
Hoppas boendesituationen snart löser sig så livet går vidare och bearbetning kan påbörjas!
Idag kom domen om skilsmässan från Tingsrätten. Den 30 oktober är överklagningstiden slut och jag är då singel. Känns konstigt… Mannen blev tillfrågad hur det känns nu när dom fallit och svaret blev väl som förväntat; det är som det är svarade han. Fortfarande inga känsloyttringar alls från hans sida. Det känns också lite märkligt ändå… Nåväl, vi är sams och lever som vanligt. Det enda som är nytt är att inga pussar förekommer. Innan var det väl i alla två torra om dagen. Jag är på honom lite när han kallar mig gumman eller när han glömmer sig i telefon och avslutar samtalet med puss, puss.
Livet är satt på paus i väntan på att han får tag på boende. Därefter påbörjas min process mot mitt självständiga liv som jag önskat mig!
Måndag 19 oktober 2020
Domen om äktenskapsskillnad vinner laga kraft den 30 oktober 2020. Det känns som att det kommer att dröja innan mitt liv kan börja på nytt då det är så svårt att få bostad I storstaden. Han får max söka fem per gång och vartefter han får nej på en lägenhet får han söka en ny.
Om han får välja skulle han vilja bo kvar i området där han har sina kära, alltså svärfar, styvdotter och mig. Låter väl gulligt men jag ser problem med detta. Varför i helvete vill han bo så nära?
Tyvärr tror jag att han tänker att detta är övergående såsom det var förr innan vi gifte oss. Då var det många separationer och återföreningar. Sedan vi gifte oss för snart 8 år sedan har det inte varit någon separation alls.
Det går fortfarande inte att få honom att prata om skilsmässan. Han uppför sig som att allt är som innan. Jag har tagit av ringarna och han bär fortfarande sin. Han har inte berättat för någon om skilsmässan. Jag är ibland orolig över om han inte tar in det förrän flytten blir ett faktum, vilket kan ta månader…
Jag känner att jag blir irriterad på honom och att jag ibland pikar lite. Detta ville jag hålla mig ifrån för jag vet att vi måste bo ihop ett bra tag till. Han är inte värd pikar och hårda ord. Han är en bra man, men för någon annan än mig.
Ja, det låter ju lite som att han inte vill gå isär och försöker, medvetet eller omedvetet att “lösa” det genom att låtsas som det regnar och hoppas att problemet försvinner av sig själv om han inte gör något.
22 oktober 2020
Efter lite middag med vin lossnar tungbanden… Idag har jag kritiserat min ex ovanligt mycket! Trots att jag bestämt mig för att uppvisa ett respektfullt beteende… Vi pratade om Facebook, foton mm och det är så tydligt att han aldrig gett mig någon respons på fina inlägg på FB eller har tagit några foton på mig. Ett fåtal tillfällen, på min begäran, har han fotat mig. Aldrig skickat svar på FB på fina och kärleksfulla inlägg jag lagt till honom. Sa till honom att det är viktigt i nästa relation att han någon gång gör det eftersom han läser allt på FB dagligen. Tror inte att jag är ensam om att behöva bekräftelse på något sätt… Detta är en man som inte gör det varken i dagliga livet eller via sociala medier… Mitt beslut är rätt!