Hej! Hoppas på lite input…separerade för två år sedan. Första året bestod av kris, att försöka bygga upp ett nytt liv. Tyckte att jag började må bättre när första året gått men nu kring jul och nyår så känns det som jag åter har hamnat i världens sorg. Trodde det skulle bli bättre med tiden men det känns som om sorgen nu blivit ännu djupare och jag förstår inte hur jag ska orka leva med den här känslan…känns som ett sånt misslyckande, det var inte så här livet skulle bli. Rädd att fastna i bitterhet…nån som känner igen sig? Har två barn med mitt ex. Han träffade snabbt en ny yngre tjej, köpte hus…har egentligen inte känt på nån förlust i och med separationen, har kvar våra gemensamma vänner, god ekonomi, tycker inte det är jobbigt att ha barnen på halvtid då han träffar dom mer nu än när vi levde tillsammans…ja, i skrivande stund är jag bitter…
Det är väl inte så konstigt om det går upp och ner. Jag är skild sen i somras (den går igenom nu i januari). Har insett att det kommer att gå upp och ner. Jag kommer nog ha en dipp om något år när jag på riktigt börjar sakna tvåsamhet. Första 2 månaderna var mest chock även om jag fungerade. Sen var det varvat ilska och sorg. Nu är det som att jag på riktigt försöker hitta mig själv i allt det nya. Försök att göra sånt som får dig glad och det kommer en ny dag imorgon som blir bättre.
Har separerat en gång för 13 år sen… tog två år att komma igenom.
Denna gången separerad efter 11 års förhållande sen 3 månader sen. Mycket upp och ner panik i början men med insikt att hon har en ny så är det lättare att släppa. Känner mig starkare denna gången. Mer förbannad.
Börjar åter kunna skoja om saker… skoja om att du är bitter…
Man får vara bitter en stund.
Jobba med dig själv mycket…