Jag har en undran , ni som följt min historia kanske vet mer , jag vet inte om jag överreagerar men , X har ett kontrollerande beteende.
Vårt barn har börjat med en aktivitet, nu är det så att X och jag bor på varsin sida av staden .
Var gång vårt barn varit på aktiviteten ska barnet skriva ett sms till sin far att barnet varit på aktiviteten .
Får även höra av barn att far och barn varit på min sida av staden och tränat aktiviteten ensamma ) när det finns anläggning där far bor .
Överreagerar jag ?
För ett år sen upptäckte jag att barn hade en tracker i väskan . Blev såklart inte glad men konfronterade inte X ang det .
Har du hemlig adress i förhållande till ditt x? I så fall är det rimligt med polisanmälan för den trackern. Om x:et vet var du bor skulle jag möjligen diskutera det med barnet och typ fråga om det vet att det ligger en tracker i väskan. Om jag minns rätt så borde ditt barn vara i 10-12-årsåldern ungefär. Hur mycket man har koll på var barnet befinner sig är väl olika. Jag själv har kämpat lite mot mitt behov av att veta och att ge barnet frihet och ansvar. Ofta räcker ju mobilens funktioner.
Har inte hemlig adress , trackern upptäcktes för ett år sen ( mer än det ) efter det har jag inte märkt av den . Förklarade för barnet om personlig svär etc .
Men nu detta - överreagerar jag ?
Förstår om barnet haft kompis som den lekt med , när de gjorde aktiviteten- men nu var det inte så ( eftersom kompisarna bor på min sida av staden )
Att ringa , begära sms om barnet varit på aktivitet - det tycker jag också är konstigt. Förklara för barnet att det kan den berätta sen för sin far .
Det är svårt att bedöma för en utomstående om ditt x försöker kontrollera dig eller om han är kontrollerande i för hållande till barnet. Däremot (under antagandet att ert barn är ca 12 eller mer) så är det ju rimligt att barnet får mer fria tyglar. Dvs du kan säga till barnet att det är upp till den om den ska skicka sms till sin far efter att gjort sin aktivitet. Att du inte kommer att skvallra.
Att ditt ex vill kontrollera dig genom att hålla reda på om barnet är på sin aktivitet, hur menar du då?
Att han vill ha kontroll på barnet är ju uppenbart, men det beror ju lite på av vilken anledning….
Det beror på hur barnet är och vad som gör att ex vill få bekräftat att barnet var där?
Att han vill säkra att barnet tränar tillräckligt för att ev kunna få vara med på ev tävlingar (för att inte uteslutas fr dem), att barnet behöver fysisk aktivitet osv, det kan man kanske tycka är ”legitima” anledningar.
Kanske det ? Inte tänkt så . Hmm
Men ändå - ett kontroll behov - inte friskt .
Vårt barn är snart tonåring. Vi är alltid med ngn av oss när aktiviteten utförs . Så Vf skulle X inte lita på barnet?
Stör sig barnet på att skicka dessa SMS eller är det du som gör det?
Om det är barnet så kan väl barnet fråga varför pappa vill att det ska skickas SMS och att det är lätt att glömma.
Vad barnet gör av aktiviteter på respektive mamma/pappavecka bör inte den andre föräldern bry sig i. Tycker jag. Hade aldrig rapporterat ”frånvaro” från aktivitet till den andre föräldern och hade stärkt barnet i att inte göra det heller.
Märker en att barnet inte vill till sin aktivitet (i tidiga tonåren) så beror det mest troligt på att barnet har tröttnat. Det får en ta som förälder. Oavsett om en betalat terminsavgiften. Välkommen till Livet som tonårsförälder!
Hur kan du bli ersättningsskyldig för nåt du inte visste om, eller godkänt… X kan ha haft de bästa intentioner förstås, men om ni tagit en annan väska till träningen, hur hade han följt upp det?
Blä och fy för fd som inte kan släppa kontrollen….