Okej, det var svar nog 
Nääe, kanske inte, men det är isf inte du heller. Jag påpekade att Lund testat psilocybin för mer än ett decennium sedan som alternativ behandling för depression, men du har behandlats vid KI och förnekar psilocybin så då frågade jag vad som återstår, Ketamin eller ECT?
Men därefter var jag uppenbart inte så rolig…
Hahaha! Kan ju bli lite besvärligt med de sideffekterna…
Och helt klart nåt som skulle gå att sälja för dyra pengar om det var en kontrollerbar effekt…
Intressant undrar varför man inte gick vidare? Eller iofs om KI testar det nu kanske det pågår vidare studier inför ev läkemedelsregistrering så småningom. Jag tror att problemet @Noomi har och definitivt jag har är att när du hänvisar till det ovan låter det inte som att du hänvisar till ett läkemedel eller nåt du testat i ett seriöst försök utan nåt man handlar på nätet… och det är heeeelt andra grejor!
Det är mycket som säljs i andra delar av världen och även i denna del av världen som inte är nåt att ha. 
Bara för att det säljs och används är det inte ett tecken på att det är verksamt eller ens bra…
Farmakologi är en mycket exakt och på samma vis inexakt vetenskap där det är lika farligt med ineffektiva/overksamma läkemedel som överdoserade läkemedel. Inom humanmedicinen räknar man dessutom med att alla är män runt 70 kg (om det nu fortfarande är så - var ett tag sen jag läste farmakologi…) så även om själva läkemedlet är kontrollerat och exakt i dosen är inte dos/person den ges till likadan. Dessutom har alla människor lite skillnader i ämnesomsättning. Lägg till det personens egen vilja att följa ordination samt minne att ta läkemedlet så ser vi vilken inexakt vetenskap medicin egentligen är.
Poängen är att vi då åtminstone har kontroll över vilken dos människan fått.
Tar vi ett random okontrollerat preparat kan det bestå av allt från 0 verksamt ämne till toxiska mängder av substansen (och kanske lite andra ämnen) och därför är jag lite sunt skeptisk till diverse “naturliga” hälsobefrämjande preparat som säljs.
1 gillning
Eehh - läkemedel har även momentana effekter och det finns läkemedel både för engångs- och långtidsanvändning så där förstår jag inte alls vad du menar faktiskt. Läkemedel är bara ett preparat du använder för att läka något - det har ingen betydelse hur lång effekt det har eller hur det påverkar - det är något du ger för att läka.
Och den mentala upplevelsen beror på att du påverkat hjärnan biokemiskt…
Alltså länken rörande studien på KI säger ju inte så mkt mer än att studien pågår så något resultat går inte att utläsa.
Men rent allmänt så är det vetenskapliga underlaget för bruk av psykedeliska droger som exv psilocybin relativt magert än så länge. Men visar fortsatta studier pålitlig positiv inverkan på hjärnans aktivitet/funktion så är det väl ingen omöjlighet att syntetiskt psilocybin i framtiden kan bli ytterligare ett (men troligen inte ett förstahands) behandlingsalternativ för mer terapiresistenta patienter utan andra komplicerande faktorer som exv hereditet för psykossjukdom osv.
Men där är vi inte ännu, än så länge får det här nog anses som lite mer av experimentell forskning… men tiden lär utvisa
1 gillning
Här har det varit full fart 
Efter mitt senaste inlägg i tråden hände det något med mig. Det blev bara för mycket av allt för mig. Det är så mycket känslor som sprutar ut hela tiden.
Så jag valde att backa tillbaka i mig själv. Vad håller jag på med?, var är jag påväg? Vad vill jag egentligen?
Efter flera misslyckade försök till dialog tillsammans med henne valde jag att vända på allt och bad henne förklara för mig. Vad var det som hände och varför. Något hon inte klarat av tidigare utan bara vagt svarat undvikande.
Efter lite påtryckning var hon helt ärlig och öppen för första gången sedan hon i februari berättade att hon ville skiljas.
Det blev både ett genombrott i vår kommunikation och gav mig nya insikter.
Nu finns en tydlighet mellan oss att vår relation är slut. Att vi står längre ifrån varandra än vi någonsin gjort tidigare. Ingen av oss har landat och det speglas i våra beteenden.
Mycket av det som sagts och gjorts de senaste månaderna har sårat, mycket av det omedvetet. Det är inget som speglar våra verkliga jag.
Innerst inne vill vi båda varandra väl. Just nu är vi inte rätt för varandra och vi kommer nog aldrig bli det heller. Vi landar i gamla mönster och skapar egna sanningar efter tidigare dåliga erfarenheter oavsett vilket bemötande vi får.
Våra olikheter gör att vi bearbetar på olika sätt. Vi båda blir provocerade av varandras bearbetning. Men vi sitter inte ihop längre och därmed upphör många skyldigheter och rättigheter.
Det som tidigare har hållit oss ihop trotts att vi är så olika är vår kommunikation. Nu när vi inte längre bor tillsammans har den försvunnit.
Det finns också oläkta sår hos mig efter svek som kommer ta tid att läka.
Nu har vi satt ett gemensamt mål att fokuserar vår relation på barnen och skapa de bästa förutsättningarna vi kan för dem. Vi ska hålla en reglerad kontakt utan barnen för att hålla vår kommunikation igång så avståndet inte växer ytterligare och påverkar barnen. Det känns som ett riktigt avslut där vi båda för första gången sedan i vintras förstår varandra. 
Kanske att vi i framtiden när allt ligger bakom oss kan hitta den respekt och tillit som krävs för en något djupare relation där vi kan stötta varandra mer.
Nu vet jag att detta bara var en av alla backar som kommer. Men det är ändå en backe mindre kvar nu.
Nu hade det varit skönt att få rulla i nedförsbacke ett tag innan nästa uppförsbacke kommer.
Jag konstaterar också att jag inte vet vilken relation jag vill ha på sikt men också att jag inte behöver bestämma någonting nu. Allt bygger på vilken respekt och tillit som kan byggas. Jag vet bara att vi inte kommer bli ett par igen.
Jag känner mig tillfreds och samtidigt helt tom.
11 gillningar
Till sist kanske det ändå blev den konfrontation som jag efterfrågade i trådstarten för över en månad sedan.
3 gillningar
Jag tror du har goda chanser att längre fram träffa en mer mogen person som kan ge dig mer djup och intimitet i en relation. Och då kommer det nog att kännas relativt enkelt att umgås med ditt ex på ett lite överseende sätt. Bra att ni ändå båda fokuserar på barnen! Men räkna inte med att hon fullt ut klarar av att hålla det perspektivet eftersom hon verkar vara i en ganska egotrippad period.
Tomhetskänsla är ju helt naturligt efter en urladdning. Skönare än den där rastlösheten som byggs upp när det finns väldigt mycket osagt.
2 gillningar
Bra story du skriver, skönt att du får ett skapligt uppklarande så att du vet din och hennes ståndpunkt.
1 gillning
Jag är medveten om att det är en väldigt tunn lina det vilar på @Honungspaj och jag kommer få kämpa för att hålla i detta.
I all ärlighet så dök det också upp en hel del erkännanden om att delar av hennes beteenden bottnar i hennes behov att känna kontroll, en kontroll hon nu tappar.
Och tack, jag hoppas också att framtiden har något spännande och nytt att erbjuda 
Tack @nuggen små steg framåt i processen. Nu sitter jag i förarsätet.
3 gillningar
Det är så bra tänkt ! Jag hade själv hjälp av det i början när vänner och familj sa: “det har inte gått så lång tid, detta kommer göra ont länge, och du måste igenom det.” Minns att jag svarade, med en orubblig envishet att det åtminstone var 3, 5 eller 10 dagar av helvetet mindre kvar. Oavsett om det skulle ta 365 dagar, så var åtminstone några av dom över.
1 gillning
Härligt att du fick det där pratet du efterfrågade! 
plus att du känner ett lugn nu.
1 gillning
Tack allihopa! 
Ny dag nya möjligheter. Fortfarande känner jag mig helt tom. Men också lite lite mer nyfiken på livet framåt istället för allt skit som varit tidigare
5 gillningar
Fint att höra och hoppingivande.
1 gillning
Tiden går.
Det är snart 4 månader sedan nu som bomben släpptes. Två månader sedan hon flyttade ut.
Varje dag känns som en vecka.
Varje vecka som en månad.
Tiden har fått ett annat tempo.
Det fortsätter att gå upp och ner men jag försöker vara trygg i att det hela tiden blir lite bättre.
Ibland känner jag mig väldigt stark. Känslan då är att det inte spelar någon roll vad som kastas på mig - jag kan hantera vad som helst. Så har jag aldrig tidigare känt.
Ibland känner jag mig ensam och nere. Då kan jag sakna att ha någon här, någon som betyder mer och som jag vill ge min energi och uppmärksamhet. Jag saknar närhet.
Men även om det funnits någon behöver jag först bli mer färdig med mig själv. Allt annat vore orättvist. Men jag hoppas att hon finns därute någonstans.
Dialogen med mitt Ex är ojämn. Hon har nu sagt att hon inte ångrar någonting hon gjort, att hon inte tycker att hon gjort några fel under separationen och att jag varit orättvis mot henne. Hon fick känslor för någon annan samtidigt som hon var i sin egna process att lämna mig, hon lämnade mig inte för någon annan.
Vi har två olika historier. Jag har också insett att det inte finns någon vinnare i att älta det som varit. Jag behöver blicka framåt istället.
Jag upplever henne som vilse men hon kommunicerar glädje och hur bra hennes nya liv är.
Hon ska inom de närmsta veckorna berätta att hon träffat någon annan för barnen. Jag är ok med det och tycker nog det är bra.
Kontakten och dialogen behöver fortsätta. Den är begränsad och fokuserar mest på barnen. Jag tror också det är väldigt bra träning för mig och nyttigt i min process.
Hon får mig fortfarande att reagera och känna.
Men jag känner mig mer stabil och starkare och hanterar det bättre. Sakta berör det mig mindre och mindre.
Det ger mig inte längre lika mycket ångest att träffa henne. Men jag vet inte hur jag kommer reagera när/om hennes nya blir en del av barnens liv.
Men jag vill verkligen kunna hantera det på ett bra sätt och därför tror jag vår dialog är viktig.
Jag vill inte behöva lägga min energi på ångest, ilska och sorg utan kunna delta i sociala sammanhang med rätt fokus.
Försöker fokusera på mig. Jag ser mig inte längre som den stora förloraren i den här separationen. Jag försöker kasta min offerkofta i soptunnan och samtidigt arbeta med mina egna beteenden och med vem jag vill bli.
Vikten fortsätter neråt. Bra bit över 20 kg ner. Hungern tillbaka igen men jag kan kontrollera mitt matintag och äter bättre och nyttigare. Träningen fungerar bra och antal löpta km per vecka ökar sakta. Det är en ny balans jag inte haft tidigare och jag mår fysiskt bättre än i hela mitt vuxna liv. Det är en stor framgång för mig. Kanske speglar det att jag på vissa plan redan nu mår bättre utan henne.
Jag försöker utveckla mina sociala kontakter. Ta bättre hand om dem jag har och skaffa nya. Rör mig mer i sociala sammanhang och tackar ja till det jag kan. Försöker utmana mig själv och testa nya saker.
Jag sover ganska dåligt och vaknar ofta väldigt tidigt. Men känner mig ändå ganska pigg.
Den värsta krisen och paniken är borta. Nu är det mer en malande känsla som återkommer. Men det är en lång resa jag ska göra så jag tänker att tålamod är mitt bästa verktyg så länge det hela tiden blir lite bättre.
Det finns ett hopp i mig att mina bästa år ligger framför mig.
14 gillningar
Oj blev ett långt inlägg. Men helsike vad jag kämpar för att det här ska bli bra.
6 gillningar
Håller med. Grymt jobbat. Jag kämpar på här också. Har haft kommunikation med mitt x de här dagarna som gudskelov får honom att krympa i mina ögon ( har varit mycket ledsen innan och faktiskt satt människan på en falsk pedistal). Han har haft en hård och mästrande och tom hotande ton mot mig och någon utomstående skulle kanske tro att det är jag som bedragit och betett mig svinaktigt. När bodelning och flytt är avklarad kan den riktiga läkningen börja. Jag vete redan nu att fortsatt kommunikation kommer att handla om barnen. I övrigt vill jag inte längre ha med honom att göra. Han hade mage att skicka sin jobbplanering för hösten och vill att jag ska täcka upp när han reser. Jag reser själv mkt i mitt jobb och kan ju framöver endast planera resor när jag inte har barnen. Jag har gärna dem extra så mkt det går, men jag täcker fan inte upp för hans jobb. Själv har jag familj i närheten som kan täcka upp för mig och jag tänker också skapa andra nätverk. Förlåt. Lång utläggning. Både ensam man och Tailor- kämpa på😌
7 gillningar
Tack @Tailor
@Nina77 Kämpa på du också 
Jag hoppas ni kommer vidare i er kommunikation. Jag börjar komma ut på andra sidan där ton och ord inte gör lika ont längre. Där jag också kan säga stopp eller att vi har olika sanningar och det är ok, sedan gå vidare. Jag har inget behov alls längre av att ha rätt eller visa hur mycket smärta den andra har orsakat.
Det är också en egen insikt i allt detta. Hur tar jag emot det som skickas till mig (all kommunikation). Det är jag som väljer hur jag reagerar och tar emot. Jag har fått stöd i att hantera detta.
Nu försöker jag ta emot. Andas, tillåter mig vara i känslan och sedan sortera.
När jag gör det minskar ofta behovet av att konfrontera eller skapa en dialog för det är väldigt sällan det leder framåt.
1 gillning