Men i praktiken verkar detta väl mest gälla om den ena parten har så kass försörjarförmåga att de inte kan klara av att ge barnen en hygglig standard, vilket inte verkar gälla i detta fall, eller när det rör sig om våldsamma inkomstskillnader på en annan skala än den TS nämner.
Det vore intressant att läsa fall om detta men när jag försökte kolla upp det hittade jag typ ett fall med en man som tjänade 70+ k och en kvinna som var någon form av bidragstagare med mycket låg inkomst, där hade han blivit dömd i rätten att betala ett tillägg trots att barnen bodde 50/50.
Det ligger väl i hur man tolkar standard och kostnader helt enkelt. En diff som den mellan TS och hans ex kanske inte kan betraktas som “olika standard”.
Mitt inlägg var som svar på ett annat svar och ska läsas i det sammanhanget. Min poäng var och är att lagen (oavsett vilken år den skrevs) föreskriver att barnen ska ha en jämlik standard oavsett vem de bor hos efter en separation. Sen kan man tycka en massa saker om det och peka att det är svårt att applicera i praktiken, och det håller jag med om. Men poängen var just att, som jag skrev, man aldrig helt kan friskriva sig från den man delar barn med.
Jag är den som tjänar mycket mer men kommer drabbas av högre boendekostnader och semesterkostnader plus att exet dessutom har enskild egendom värd miljoner samt innestående arv + ytterligare arv att vänta inom en inte allt för avlägsen framtid. Medan jag står helt själv. Problemet är att mina barn inte kan leva på fritidshus och innestående/framtida arv så jag får vackert hosta upp extra pengar för barnens sällanutgifter som dyrare ytterkläder, fritidsaktiviteter, glasögon etc (efter överenskommelse) men det ser jag som sunt förnuft utifrån att det är för barnens skull. Inte för att kompensera exet.
Mitt X tjänar säkert 15 tkr mer än jag men jag upplever att jag har bättre ekonomi. Dessutom har han ett barn till, som inte är mitt. Det är många faktorer som påverkar hur man har det. Det skulle inte falla mig in att tigga pengar från X. Jag har en bra lön och kan försörja mig och vårt barn. Sen är ju inte ekonomin som när man är två men det kan man ju inte räkna med.
Det är väl inte jättesvårt att hitta på ett scenario där det blir just så. Tänk en familj där de vuxna tjänar olika, den ene tjänar riktigt bra. De skaffar ett par hästar till ena barnet och de andra barnen har andra dyra fritidsintressen. Sen flyttar föräldern med hög inkomst. Barnen fortsätter att ha kontakt och delar sin tid, men hästarna finns kvar på gården. Föräldern som flyttat hjälper till med kostanden för ridsporten, inte bara genom att ha barnet hos sig utan genom att betala underhåll. Eller? Sen löses det mesta genom förlikning och inte dom.
Nej, det är inte ena förälderns förmåga att skapa en hygglig standard som är regeln. Men säg att det skiljer sisådär 40 000 i månaden. Långt ifrån min situation men klart att det existerar föräldrapar med stora inkomstskillnader och den mindre välbetalde ändå har ett helt ok medelklassjobb.
Precis så. Ens relation med sina barn, den kan varken köpas eller tas ifrån en, den är värd hur mycket som helst i världen. Och med det kommer ett lugn som gör att man klarar de svåraste stormar, visst är det väl också så.
Hej
Det här låter som att hon har någon ilska och bitterhet mot dig som kommer ut på det här sättet.
Jag skulle nog driva igenom en regelrätt " bodelning", om det nu kallas så när ni inte var gifta, eller något slags avtal. Ta en jurist till hjälp. Eller kommunens familjerätt.
Men är det verkligen så mycket sånt om du läser tråden?
Här har både kvinnor och män skrivit att de tjänat mer än sina ex, och oberoende kön verkar många tycka att det är rimligt att betala lite mer av extrautgifter ifall det är skillnad I inkomster. Inte heller ser jag att det står så mycket snack om att ex har vägrat utbilda sig eller vägrar jobba hårt?
Trots allt, man gör det för barnens och inte exet skull.
Själv tjänade jag exempelvis mer än mitt ex och betalade det mesta när det begav sig. Hade inte en tanke på att dra in könsaspekt i det, utan såg det som rimligt med tanke på våra förutsättningar
@Radhuskillen
Det är helt rätt att det finns könsfördomar kvar i samhället på många plan, och där har vi nog alla ett ansvar att förhålla oss klokt gentemot dem och varken komma med överdrifter eller underdrifter, i den mån det går.
Och säkert finns de exempel som du beskriver, nämligen att bitterhet från skilsmässan kan leda till orimliga ekonomiska krav.
Men jag tror att det är samma risk att en part vägrar bistå ekonomiskt, trots alla möjligheter, av samma anledning. För låt säga att det finns personer som vägrar betala lite mer i form av barnets hobby eller något annat extra för att denne minsann inte tänker lägga några kronor mer än exet per månad, trots högre nettoinkomst.
I just detta fall skulle jag säga att 5000 mer i månaden låter orimligt, i mina öron. Däremot skulle jag själv i samma situation gärna ta på mig någon annan extrakostnad för barnet som en rättvis kompromiss, exempelvis fritidsintressen eller betala för abonnemang etc.
Ja, i skenet av vad du skriver nu, så är det lättare att förstå dina tidigare inlägg. Det är så lätt hänt att man tolkar andras berättelser utifrån sitt eget perspektiv. Men jag tror faktiskt inte att någon här i tråden tycker att det är ett gott föräldraskap att krångla med ekonomin. Ja, man ska samarbeta - vem här inne tycker inte det?
Diskussionerna här handlar ofta om att hantera sitt eget föräldraskap när den andre inte samarbetar, ibland varken med exet eller med sina egna barn. Jag gick själv med här när jag insåg att det där med ”skiljas - fast inte från barnen” inte alls var exets melodi. Jag var så fokuserad på att man samarbetar, vad som än händer så samarbetar man. Men så är inte verkligheten. Du har själv råkat ut för ex som saboterar. Jag tror inte att det har med kön att göra. Inte alls. Jag vet också att det inte bara är den som ska ta emot underhåll som krånglar och försöker luras. Självklart finns det olika förklaringsgrunder, men vad hjälper det? Det är inte mitt ansvar och ligger inte inom min makt att få exet att bearbeta sina känslor.
Hej!
I mitt fall tjänar barnens pappa 60 tkr netto. Jag tjänar 28 tkr netto. Han lämnade när barnen var 1 och 2 år. Barnen bor växelvis. Han vill att vi delar på alla kostnader.
Vad tycker ni här? Är det inte rimligt att han betalar underhåll?
Tycker nog att det vore mer lämpligt att han tar några extra utgifter för barnen snarare än att han ska ge dig pengar, du tjänar ju ändå så att du borde ha råd med en skälig levnadsstandard. Han kunde t.ex betala vinterkläder, avgifter för aktiviteter, mobilabonnemang o dyl. Brukar vara det som rekommenderas och det tycker jag vore rimligt.
Ok, ja du kan ju kolla på försäkringskassan och ev ringa dem och höra. Min spontana tanke skulle vara att han inte är tillräckligt högavlönad och du inte är tillräckligt lågavlönad för att du skulle ha någon chans att driva igenom något underhåll till dig rättsligen, och om pappan inte går att diskutera med så spelar det ju liksom ingen roll vad någon tycker är “rimligt” eftersom han väl i så fall inte kommer att gå med på någon sorts överenskommelse frivilligt ändå.
Jag tycker alla resonerar så konstigt att det inte gör någon skillnad så länge den med lägst lön har en ok lön.
Det gör väl jättestor skillnad om den med hög lön kan skapa otroliga, fantastiska minnen med barnen (skidresor till alperna, resor till Mauritius, utöva olika sporter tillsammans).
Det gör att den med mycket bättre ekonomi kan skapa en närmare och djup relation till barnen som den andra inte kan.
Men man kan väl knappast påstå att det krävs dyra resor för att skapa relationer med sina barn? Visst är det mysigt att kunna göra saker tillsammans, helt klart. Men just det som du räknar upp är sånt man gör om man har råd, inget man kan kräva.
Rent moraliskt håller jag med dig, @Sol. För mig är det svårt att förstå att man inte vill göra mer, om man har så stora marginaler.
Har han själv angett varför?
Har ni i övrigt en hyfsad kommunikation och förmåga att samarbeta?
Vänd dig till Försäkringskassan och se om du kan få några direktiv. Han behöver inte kompensera så att ni ligger lika netto när allt är betalt, men att han kompenserar på något sätt för att ge er mer lika förutsättningar är inte orimligt
Om ni inte haft barn hade det ju varit en annan sak, men väljer man att skaffa barn bör man inte låta snålhet eller eventuell bitterhet mot exet stå i vägen för dem
