Jag har haft 3 långa relationer (5, 10 och 4 år). Jag har lärt mig leva ensam men jag trivs och mår otroligt mycket bättre med en partner än som singel. Jag har också hunnit testa en slags kk-relation, började som vänskap men utvecklades till annat och visst var det roligt att hitta på kul saker att göra och ha bra sex men jag behöver vardagen ihop så jag avslutade.
Dejtingen öppnade mina ögon till olika typer av killar och livsstilar. Jag bestämde mig att utforska dvs skriva och träffa killar som jag annars inte hade fastnat för. Jag lärde mig också att det fanns många olika lösningar på det där med hur man är ihop. Vissa ville få det där bonusfamiljlivet jag redan testat, andra ville vara särbo, vissa ville bara träffas på egenveckor dvs inte blanda in barnen osv. Hade jag inte valt lära känna så många olika typer av människor hade jag inte haft livet jag har idag
Idag är jag särbo, hans barn bor långt bort och därmed ses alla barnen bara några gånger om året, men de har alltså träffats. I början umgicks vi endast när jag hade mina egna veckor. Sedan började mitt ena barn bo mer och mer hos mig, till slut på heltid. Numera ses vi alltid till helger oavsett om jag har båda barnen el bara ett hos mig. Under veckorna kan vi hitta på ngt och träffas främst på tu man hand.
Jag var verkligen inte upplagd för relation efter mitt senaste förhållande tog slut och jag valde att fokusera på mig och mina barn. Mitt behov av att dela livet med någon kom sakta och gradvis. Framförallt då jag insåg precis som du att det går att ha relationer på många vis, man måste inte flytta ihop direkt utan det går att skapa det man själva trivs bäst med! Jag har hittat sätt att både njuta av livet med mina barn men också med min kärlek Det är lycka för mig