Vet liksom inte hur eller vad jag ska skriva men jag är helt sönder, död. Mitt ex och jag gjorde slut för en månad sedan ca men han har sedan dag ett berättat för mig vilken värdelös flickvän jag varit, hur han hatar att han träffade mig, hur jag är hans absolut största misstag. Han startar ett bråk med mig, lägger det på att det är jag som bråkar och se än börjar han att kränka mig och berättar ofta hur mindervärdig jag är som människa. När jag säger ex - snälla, kan du sluta kränka mig? Så säger han bara men hur kan det vara synd om dig nu? Börjar jag gråta för att jag blir ledsen av hans ord så blir han ännu värre.
Varför jag och han ens har kontakt är för att han är skriven på min adress och jag vill få bort honom. (Nej, det går inte att bara skriva bort någon från adressen, eller säga till skatteverket att personen flyttat).
Jag mår så dåligt av detta, men det som sitter djupt är just att han hatar att vi träffades och att jag är hans största misstag som gör så ont.
Hur blir jag mig själv igen? Jag är så ledsen över allt. Trodde inte hans ord skulle påverka mig så, men det gör dom.
Han bor ingenstans just nu, utan står på min adress av den anledningen. Vi har endast haft kontakt då jag bett om förflyttning på adressen. Jag har anmält till skatteverket 5 ggr men inget händer.
Meddela honom att ev post kommer att returneras avsändaren. Så har du gjort det du är skyldig.
Gör det i mailform för att ha det skriftligt.
Därefter behöver du ju inte prata mer med honom.
Följ nedanstående också. Då har du gjort vad du har kunnat.
Förr eller senare ger han upp.
Skicka alltid tillbaka brev till avsändaren
Du ska alltid skicka tillbaka brev till avsändaren genom att skriva ”åter avsändaren: bor inte på denna adress” på brevet och sedan posta det. På det sättet får avsändaren veta att personen inte finns på adressen.
Om du känner personen är det bra om du kan be hen att anmäla flytt till rätt adress.
Meddela Skatteverket om en person, som inte bor hos dig, är folkbokförd på din adress
Skatteverket utreder om det är något som behöver ändras i folkbokföringen. Det som är bra för oss att veta då är:
den adress det gäller (dit breven skickas, det vill säga din adress)
personens personnummer (eller födelsedag och helst födelseår)
personens namn (så fullständigt som möjligt)
personens nya adress (om du känner till den)
telefonnummer till personen
mejladress till personen
något annat du känner till om personen, till exempel om hen har flyttat utomlands, hen studerar eller vilken arbetsgivare hen har.
Ja, jag får börja göra det. Min bror har skickat det till honom så jag minimerat risken till kontakt men vill inte blanda in min bror i att be om adressändring, känns skumt.
Känner mig liksom låst i mitt egna liv och alla hans kränkande behandling ekar i mitt huvud, ständigt. Det gör ont, det är smärtsamt och jag förstår inte vad jag gjort honom eller varför han känner så hemska känslor för mig. Hat är ett mycket starkt ord.
Jag har gjort det där en gång, jag fick Skatteverket att flytta en person (som inte orkade/ville ändra adress) från min adress. Hen fick MYCKET underlig post (Kronofogden, Polisen och en väldigt märklig hobbyförening) ska jag säga, allting skickades tillbaka till avsändaren. Det tog ett tag (några månader?) medan Skatteverket utredde men till sist var hen avflyttad. Efter kanske ett halvår ringde en jurist som påstod sig företräda hen och ville få mig att erkänna att jag hade slängt hens post (det var betalningsanmärkning som stod på spel). Då var det väldigt skönt att med tvärsäker stämma säga att jag skickat all post antingen tillbaka till avsändaren. Tji fick juristen, sen hörde jag aldrig något mer av den personen igen.
Det finns heller inget tvång att skicka tillbaka. I fem månader höll jag på med detta elände (okända för mig men flyttändrade inte när de lämnade lägenheten jag bor i). Då sparade jag helt enkelt breven i ett par månader vilket resulterade i betalningskrav. Återsände då och såg aldrig mer deras post. Så nej, du måste inte vidarebefordra eller återsända ngt. Det kan ingen tvinga dig till. Det är däremot olagligt att kasta eller öppna andras post.
Det är det som oroar mig med honom, att han sen ska sätta mig i skiten fast han bett mig att öppna hans post och skicka den till honom (vilket jag gör via min bror) jag har väl heller inte mage att se till att han åker dit via inkassokrav osv. Så får skicka det åter som dom säger här uppe. Han byter den kanske snart, vem vet? Men det gör mig stressad och jag känner mig otrygg. Jag letar ny lägenhet för att bli av med honom, det känns just nu som mitt enda sätt.
Men att man kan göra såhär mot en annan människa är för mig oförståeligt. Men, jag hade oturen att träffa en dåre som bara ser till sig själv och sin egen vinning. Hade det varit jag som satt på någons adress och den vad mig flytta den, hade jag inte bråkat med personen utan gjort allt i min makt för att skriva av mig.
Du ska inte öppna hans post och administrera detta åt honom.
Så länge du gör detta åt honom så finns det ingen som helst motivation för honom att byta adress, du sköter ju detta åt honom. Skriv ett mail till honom att du fr o m nu skickar tillbaks till avsändaren. Vill han ha sin post, får han adressändra.
Skickar tillbaks till avsändare gör du genomatt stryka över din adress, skriver på kuvertet ”åter avsändaren, avflyttad”, lägger på gul brevlåda. Klart.
Du ska göra inte behöva flytta för att bli av med problemet, det är helt fel strategi.
Måste jag meddela honom detta? Kan jag inte bara agera som du skriver. Jag vill verkligen inte ha kontakt med honom, för jag bli bara kränkt varje gång jag för en kontakt. Begår jag något fel som inte meddelar med andra ord.
Klart du inte ska ha kontakt om du inte vill. Jag tänkte mer utifrån att du idag ”servar” honom med post och om du vill att han ska ändra så skulle det öka motivationen om han vet om att du inte fortsätter med det.
Du bryter inga regler om du inte meddelar honom. Tänkte mer att om han vet om det så kanske han tar tag i det snabbare.
Jag tänkte inte heller att du skulle prata med honom utan skriv via mail o sedan tar du inga samtal från honom.
Har bryr sig inte om jag ringer eller skriver. Han kränker var som helst. Elak människa helt enkelt som jag hade oturen att stöta på en gång i livet. Brev från Skatteverket har inte ens fått honom att agera snabbare, han rider ju på min adress, för han kan och för att vårt system är uppbyggt som det är.
Skickar vidare som du säger, när något kommer. En dag blir man ju av med det i alla fall. Ligger bra till på en lägenhet också, så det känns skönt. Då kan han vara skriven på denna bäst han vill
För att ignorera det praktiska och istället fokusera på det väsentliga.
Sorry, men jag kommer skaka om dig lite här. Så som du blivit tilltalad är inte ok. Så det är du som borde ångra detta förhållande och inte han.
Det gör ont att höra från någon man tror man älskar att den personen ångrar relationen. Men varför älskade du honom från början. Var det förälskelsens illusion? Tvåsamheten? För hade han varit en fin person så hade du ej haft dessa problem.
Jag sitter i samma båt och måste hela tiden påminna mig själv om vad som hänt och sagts.
Så sträck på dig. Returnera posten i den mån du orkar. Sen släng skiten.
Fortsätt meddela Skatteverket.
Nu fyller du dagarna med positiva saker och personer som säger snälla saker till dig.
Såg ditt meddelande nu.
Det var som att jag och han klickade på något sätt. Jag har med viss distans börjat ana att han egentligen bara levde på rutinmässigt sätt att uppmärksamma mig, han visste nog vad han skulle säga för att det skulle vara bra.
Han har sagt massor med saker som - du är onormal, du är skit, allt du säger är skit, du har psyksika sjukan, allt du gjort för mig är skit saker (han var hemlös och fick bo hos mig, jag hjälpte han med lån, jag lånade alltid honom pengar, jag gav han väldigt mycket kärlek, jag hjälpte honom med hans företag). Jag har blivit rätt så utnyttjad av honom faktiskt. Och ändå är det mig det är fel på. Han ljuger notoriskt om allt och för alla. Jag är så långt under isen, tror aldrig jag känt så mörka tankar om mig själv förr, som nu. Jag känner mig typ kidnappad i mitt egna liv och hittar inte vägen ut.
Jag försöker tänka positivt, försöker säga nej till tankarna som ältar alla ord han sagt. Jag känner mig totalt värdelös och ser ingen mening med livet. Detta är nog första gången jag erkänner det, att jag inte har någon livslust kvar. Men jag vill inte dö, bara sluta existera.
Du är inte ensam. Om 20% av befolkningen är psykopater så är det ju en relativt hög % av människor som blir utnyttjade och har levt i ett förhållande med en person som är inkapabel till att älska.
Du är värd allt. Att ditt ex lämnat känns tufft för traumat er emellan blir som små gummiband som vägrar släppa. Så det är en process du måste gå igenom. Desto snabbare du klipper kommunikationen helt, desto bättre för dig.
Och självklart ska du leva. Ingen liten patetisk ex-nolla, ska få dig ur spel. Sörj att det blev så här. Gråt så mycket du kan och sedan fyller du din kalender med må bra saker. Ingen narcissist eller psykopat ska vinna över dig
Det var en häftig siffra…var kommer den ifrån?