Ja, jag jag känner ilska. Jag har förstått nu att den personen som mitt ex bedrog mig med har fört långa och djupa samtal med henne. Samtal som mitt ex borde haft med mig. Det ser ut som om den personen har använt mitt ex som någon slags språngbräda ur sina egna problem. Så ja, jag känner definitivt ilska. Givetvis mest mot mitt ex, där ligger den största skulden, men det krävs två för att bedra någon.
Jag önskar att jag kunde säga att så inte var fallet. En dag hoppas jag kunna komma förbi det.
Jag tycker att du ska sluta diskutera dina känslor med exet. Klart att han försvarar sin nya, klart att han tycker att dina känslor är ”dumma”. På så sätt försvarar han sig själv, och diskussionen handlar om dig och möjligen lite om hans nya. Vilken hjälp ger det dig att prata med honom om detta?
Att mitt ex var ihop med en annan kvinna fattade jag först i efterhand, när vi flyttat isär. Klart enklare än din sits, förstår att det inte är samma sak. Jag hann göra mig delvis fri från exet, se fördelarna med att slippa honom, innan jag fick ta itu med vetskapen att han bedragit mig med en kvinna 20 år yngre än honom. Jag snarare föraktar henne, hon är en patetisk liten nolla.
Jag har just inga känslor alls för ex-exets nya fru (senaste exet har förblivit singel).
Ett tag hoppades jag på att det kanske skulle bli lite mer ordning på barnens pappa när han gifte om sig. Vardagen med alla dess krav och förväntningar har aldrig varit hans grej.
Det var förstås fördomsfullt av mig att i hemlighet tänka att en kvinna kanske skulle kunna få honom styra upp planeringen kring barnen lite bättre, och det fick jag ju äta upp.
Enda skillnaden på den fronten är väl att han numera planerar bort sina egna barn, och planerar in sina nya bonusbarn istället.
Men det är ju inte nya fruns ansvar. Henne blir jag bara arg på när det framkommer att hon har betett sig rövigt mot mina barn. Det verkar som tur är mest vara undantagsfall hittills.
Ja mest avsky och förakt för den nya, hon är en vidrig falsk nolla.
De två planerade vår skilsmässa bakom min rygg och hur han skulle sköta det mot mig. Deras plan var har jag fått reda på att han först skulle flytta ifrån mig så att det såg “rätt ut”. Men det är inte så lätt att få lägenhet så han flyttade direkt hem till henne.
Att de haft långa djupa samtal som rörde vårt äktenskap samt saker om mig som gör mig så arg. Där hälften förmodligen inte ens är sant. Sånt han skulle prata med mig om men istället sagt att han älskade mig och planerade framtiden med mig.
Arg på att de stulit tid från familjen och mina barn när han “jobbat extra” eller “varit hos kompisar” allt planerat tillsammans bakom min rygg. Så att jag fick ta nästan allt här hemma.
Det är alla destruktiva tankar om att hon skulle vara bättre än mig som drar ned mig mycket.
Jag har träffat henne flera gånger innan jag fick reda på att han ville skiljas. Senaste bara någon månad innan hemma hos en kollega. Då satt hon där så oskyldigt och log mot mig.
Jag har svårt att se att denna ilska någonsin kommer lägga sig.
Om det tar slut mellan dem kommer jag nog mest tycka synd om nästa.
Egentligen är det helt exets ”fel” att det tagit slut och att han valt en annan framför mig. Jag känner ändå ett hat/avsky inför hans nya. Vill INTE träffa henne.
Jag tror att det är lättare att skylla på, hata och känna avsky inför någon man inte känner än inför den person man så djupt älskat och känt under så lång tid. Tror egentligen inte det är svårare än så…
Samma här. Känner ilska mot henne, mot de båda, då exet o hon (kollegor) uppenbarligen pratade om sina respektive och eldade på varann om hur illa ställt de båda tyckte sig ha det på hemmaplan. En period hatade jag oxå. Det gör jag inte längre. De vet båda vad de är kapabla till. Mitt ex har sen dess bytt jobb så hon kan gott fundera på när han kommer göra samma sak igen, en ny kollega som är mer spännande.
Instämmer helt.
Samma läge för mig att x o häxan planerade sitt nya liv. Jag hade inget att säga till om.
Jag önskar henne inte en enda lycklig dag.
Hatar henne verkligen o hoppas slippa träffa henne någonsin.
Men bebisen tycker jag bara synd om.
O x har ju fått sitt livstidsstraff.
Kände inget hat från början , inte hennes fel att han var otrogen med henne . Hans val . Men idag ju mer vårt berättar om hur hon är , ju mer känner jag vilket stolpskott mitt x hittat .
Barnet berättar om hur HON kollar barnets telefon ( varför gör man ens så ? ) , säger idiot saker till barnet när pappan inte är snäll mot barnet och barnet försvarar sig , ställer till scener på allmänna platser , behandlar barnet som luft , barnet känner sj att den nya inte gillar den .
Många situationer som jag tänkt : vad i helvete är det för ett low-life x träffat ?
Men hata nej , det gör jag inte . Men jag gillar inte hennes sätt att behandla vårt barn på . Hata är ett starkt ord . Känner mer : de passar så bra ihopa , lika blåsta båda två !
Verkar vara ett destruktivt förhållande . Varsego säger jag bara !
Du valde att lämna. Då får man ju räkna med att ex-partner kommer att gå vidare. Tyvärr kan man ju inte styra vem han väljer att träffa efter dig.
Dock förstår jag att du känner dig sviken att så snabbt bli utbytt och dessutom av din vän.
Det var ju uppenbarligen en twist du inte hade räknat med. På det viset blir det ju en dubbel besvikelse. Så jag förstår din känsla.
Jag kände min nya sambo innan både deras och min separation. Efter separationen umgicks jag med båda var för sig. Efter drygt ett år blev det mer än bara vänner med mannen i fråga. (Kvinnan i fråga umgicks för övrigt med mitt x och han upplevde det som om hon stötte på honom.) Kvinnan hade inte mycket gott att säga om sitt x och efter att jag berättade för henne att vi var mer än bara vänner så klippte hon bort mig vilket jag har viss förståelse för.
Det som dock är tydligast genom att känna dem båda är hur dåligt kompatibla som personer det var och är. Jag kan se sanningshalten i det båda säger om varandra och också hur det tolkas. Nu ville iofs båda de skiljas vilket ju är en viss skillnad.
Jag känner ilska ff mot min skitstöveln till x , även hans nya man. Han bromsar x för att inte träffa sitt barn - denne har tappat kontakten med sina barn för längesen.
X prio ett är den nya partnern, inte ens vårt barn trots allt är myndig o bor hemma.
Bor nära o ändå inte en enda helg eller några ynkla minuter prata ute på gatan i dagsljus träffas x o vår ungdom.
Fyfan vad vidrigt! Samma här min man planerade si skiljsmässa utan att berätta om sin otroget och nya förhållande med en vän. Jag kom på dom dock. Skiljsmässa kommer inte bli lätt som han tänkte. Har ni barn? Hur sköter ni skiljsmässan snyggt? Går det ens?
För mig är det ganska färskt, men stundtals känner jag en jäkla ilska mot mitt ex för att han kastade bort det vi hade, och för HUR han gjorde det. Även om han har försökt finslipa sin historia, så är jag inte dummare än att jag kan ta reda på saker utan hans inblandning.
Hans nya intresse kan jag inte tycka mycket mer om än att hon på många sätt verkar vara min motsats och om det är det livet han vill ha, så var det nog aldrig nån som mig han ville ha. Jag vet helt enkelt inte om hon vetat om vad hon har klivit in i, eller om han lurade henne att tro att han var singel sedan länge. Oftast är sorgen starkare än ilskan, men nog fan kan jag bli arg emellanåt, han har förstört så mycket !
Från början kände jag inget för X nya även om deras relation inleddes innan vår separation och att det var en gammal vän. Jag tänkte att det var mitt X som gjort valet och det var runt henne alla mina känslor var.
Men sen kom lite irritation och ilska när fler och fler pusselbitar kom fram. Han skilde sig i höstas och började sedan höra av sig till henne dagligen…
Nu har jag landat i att jag mest tycker synd om dem (om något). Konsekvenserna av deras val kommer påverka dem resten av livet och många av konsekvenserna kommer sannolikt inte vara positiva.
Jag är mest besviken på mitt ex, henne också. Vi va inte ihop men bor fortfarande under samma tak. Känns för jävligt när han springer där var och varannan dag, ringer flera gånger, rakar sig på intima ställen, skaffat medel mot potens. Allt detta under bara en månads tid, jag vet om det.
Han bara menar att vaddå, släpp det och gå vidare. Han hade lovat att inte börja träffa någon så länge vi bor ihop. Inte mycket man är värd efter alla år.
Hmm… jag trodde att nyförälskelse, passion, attraktion och ren och skär kåthet räcker. Inte att Viagra skulle vara nödvändigt för yngre medelålders män… men kanske är det jag som är naiv
