Har aldrig träffat kvinnan min snart ex-sambo träffar men känner sånt fruktansvärt hat och ilska mot henne. Som om allt skulle vara hennes fel, vill bara straffa henne på nåt sett. Sambon menar att hon ju inte gjort något fel. Jo jag anser att man gjort fel om man inleder ett förhållande med en man innan han flyttat ifrån sin sambo. Men är kanske jag som riktar min ilska åt fel håll.
1 gillning
Jag har aldrig känt varken hat eller ilska mot mitt ex x antal nya som han har haft.
I början kände jag en otrolig sorg och i ärlighetens namn även avund mot henne som var först (vilket var otroligt naivt och korkat, men det tog mig ett bra tag att inse det) men när den sorgen väl äntligen klingade av så har jag egentligen mest tyckt synd om dem alla. Den första som han hade haft ett bra tag när han väl släppte bomben, henne inbillade/intalade jag mig att det alldeles säkert skulle vara bara rosa moln med, for ever. Nu skulle allt bli bara bulla, alla problem flyga all världens kos och hon var säkert så mycket bättre än jag 
De som kommit därefter, har jag insett att det enbart är synd om… men tids nog kommer även den nuvarande och hittills sistvarande att bli varse 
2 gillningar
Jag tyckte ärligt talat mest synd om den som snabbt fanns till hands för mitt första ex (såpass snabbt att de rimligen borde haft en viss startsträcka…)
Det var väl i princip det enda jag tyckt. Annars har jag inte tänkt så många tankar på henne alls.
Exet, däremot, var ett förbannad arsel
2 gillningar
Ilskan har kommit och gått ett par gånger. Från allra första början trodde jag att hon kanske inte visste att han var gift och hade barn. Att han hade ljugit för henne. Då var jag inte arg på henne utan bara på honom.
Sedan kom det fram att hon visste allt, och att de pratat om mig många gånger. Han hade berättat massor om mig. Hon visste också att han hade flera barn, och ändå var hon tillsammans med honom i ett år innan allt kom fram i ljuset. Då avskydde jag henne och var riktigt förbannad.
Nästa steg på vägen var att jag tyckte synd om henne, som måste leva tillsammans med mitt ex, men hellre hon än jag!
Så började jag se hur elak hon var mot min dotter, och jag kände nästan hat bara jag tänkte på det.
Nu har ilskan försvunnit. Jag lutar åt att tycka synd om henne igen, för jag tror att hon helt enkelt blir manipulerad av mitt ex. Han skrattar när hon skriker och beter sig illa, och jag tror hon känner hans gillande. Han har en förmåga att dra fram det sämsta ur folk, och han gör nog det med henne också.
Jag känner ilska.
Hon är själv frånskild pga att hennes dåvarande var otrogen mot henne. Så en otrohet splittrade hennes familj. Sen var hon med och bidrog till samma sak för min familj.
Största skitstöveln är mitt x, men hon är sannerligen medskyldig.
Mitt x försvarade henne inför mig en gång och jag sa att gör aldrig om det.
De båda visste var som försig gick bakom min rygg, jag har dock varit helt oväntande. Så kom aldrig och säg åt mig att hon är oskyldig. Efter det har han inte gjort det. Men det visar på hur oskyldig han vill att hon skall vara i det hela.
1 gillning
Long story short: det höll ju inte många veckor mellan mitt X och den kvinna han bedrog mig med, efter att de blev påkomna. Jag har hela tiden ansett att de båda var lika ansvariga, båda var otrogna. Något hat har jag inte unnat henne, även om jag tycker det är otroligt dåligt systerskap att ge sig i lag med en gift man. Vad han än slog i henne för lögner.
Häromdagen fick jag upp ett av hennes senare instagraminlägg som förslag i mitt flöde. Jag har inte kollat henne där på många månader nu, för min egen skull. Nu kunde jag inte motstå frestelsen. Människan har alltså skrivit ett jättelångt inlägg som i korthet går ut på att hon drar på sig den största offerkofta jag sett och drar en gråtvals om hur turbulent hennes liv varit 2020!
DÅ blev jag arg igen. En liten kort stund unnade jag mig att verkligen hata henne. Det är inte synd om henne alls. Hon har valt det liv hon har. Hon fick chansen att välja. Måtte blommorna vissna där hon går, måtte hennes klimakteriebesvär bli outhärdliga och måtte hennes man vakta varje steg hon tar (de är förstås återförenade)!
Det allra bästa straffet för både henne och mitt X hade egentligen varit att de tvingats leva tillsammans. Då hade jag känt skadeglädje vid det här laget. Det är nämligen tveksamt vem av dem som är mest egofixerad och om de orkat bekräfta den andra i längden.
Kommande kvinnor i mitt X liv kommer jag bara att tycka synd om. De vet inte att han är världens skickligaste lögnare som ljuger så fort det passar honom, och är totalt opålitlig.
5 gillningar
Ja, jag jag känner ilska. Jag har förstått nu att den personen som mitt ex bedrog mig med har fört långa och djupa samtal med henne. Samtal som mitt ex borde haft med mig. Det ser ut som om den personen har använt mitt ex som någon slags språngbräda ur sina egna problem. Så ja, jag känner definitivt ilska. Givetvis mest mot mitt ex, där ligger den största skulden, men det krävs två för att bedra någon.
Jag önskar att jag kunde säga att så inte var fallet. En dag hoppas jag kunna komma förbi det.
3 gillningar
Jag tycker att du ska sluta diskutera dina känslor med exet. Klart att han försvarar sin nya, klart att han tycker att dina känslor är ”dumma”. På så sätt försvarar han sig själv, och diskussionen handlar om dig och möjligen lite om hans nya. Vilken hjälp ger det dig att prata med honom om detta?
Att mitt ex var ihop med en annan kvinna fattade jag först i efterhand, när vi flyttat isär. Klart enklare än din sits, förstår att det inte är samma sak. Jag hann göra mig delvis fri från exet, se fördelarna med att slippa honom, innan jag fick ta itu med vetskapen att han bedragit mig med en kvinna 20 år yngre än honom. Jag snarare föraktar henne, hon är en patetisk liten nolla.
3 gillningar
Jag har just inga känslor alls för ex-exets nya fru (senaste exet har förblivit singel).
Ett tag hoppades jag på att det kanske skulle bli lite mer ordning på barnens pappa när han gifte om sig. Vardagen med alla dess krav och förväntningar har aldrig varit hans grej.
Det var förstås fördomsfullt av mig att i hemlighet tänka att en kvinna kanske skulle kunna få honom styra upp planeringen kring barnen lite bättre, och det fick jag ju äta upp.
Enda skillnaden på den fronten är väl att han numera planerar bort sina egna barn, och planerar in sina nya bonusbarn istället.
Men det är ju inte nya fruns ansvar. Henne blir jag bara arg på när det framkommer att hon har betett sig rövigt mot mina barn. Det verkar som tur är mest vara undantagsfall hittills.
Ja mest avsky och förakt för den nya, hon är en vidrig falsk nolla.
De två planerade vår skilsmässa bakom min rygg och hur han skulle sköta det mot mig. Deras plan var har jag fått reda på att han först skulle flytta ifrån mig så att det såg “rätt ut”. Men det är inte så lätt att få lägenhet så han flyttade direkt hem till henne.
Att de haft långa djupa samtal som rörde vårt äktenskap samt saker om mig som gör mig så arg. Där hälften förmodligen inte ens är sant. Sånt han skulle prata med mig om men istället sagt att han älskade mig och planerade framtiden med mig.
Arg på att de stulit tid från familjen och mina barn när han “jobbat extra” eller “varit hos kompisar” allt planerat tillsammans bakom min rygg. Så att jag fick ta nästan allt här hemma.
Det är alla destruktiva tankar om att hon skulle vara bättre än mig som drar ned mig mycket.
Jag har träffat henne flera gånger innan jag fick reda på att han ville skiljas. Senaste bara någon månad innan hemma hos en kollega. Då satt hon där så oskyldigt och log mot mig. 
Jag har svårt att se att denna ilska någonsin kommer lägga sig.
Om det tar slut mellan dem kommer jag nog mest tycka synd om nästa.
6 gillningar
Egentligen är det helt exets ”fel” att det tagit slut och att han valt en annan framför mig. Jag känner ändå ett hat/avsky inför hans nya. Vill INTE träffa henne.
Jag tror att det är lättare att skylla på, hata och känna avsky inför någon man inte känner än inför den person man så djupt älskat och känt under så lång tid. Tror egentligen inte det är svårare än så…
4 gillningar
Samma här. Känner ilska mot henne, mot de båda, då exet o hon (kollegor) uppenbarligen pratade om sina respektive och eldade på varann om hur illa ställt de båda tyckte sig ha det på hemmaplan. En period hatade jag oxå. Det gör jag inte längre. De vet båda vad de är kapabla till. Mitt ex har sen dess bytt jobb så hon kan gott fundera på när han kommer göra samma sak igen, en ny kollega som är mer spännande.
2 gillningar
Instämmer helt.
Samma läge för mig att x o häxan planerade sitt nya liv. Jag hade inget att säga till om.
Jag önskar henne inte en enda lycklig dag.
Hatar henne verkligen o hoppas slippa träffa henne någonsin.
Men bebisen tycker jag bara synd om.
O x har ju fått sitt livstidsstraff.
2 gillningar
Nej
Nu var det visserligen en del år sedan, men minns inte att jag kände något sådant då heller.
Dels för att jag vet mycket väl att han som utan problem kunde ljuga och manipulera sanningen för mig troligen gjorde detsamma för henne.
Och dels för att det huvudsakliga ansvaret låg hos honom.
Mest känner jag nog lite vag sympati. Hon fick det troligen inte lätt med honom. Hoppas hon klarade sig bättre än jag.
3 gillningar
Kände inget hat från början , inte hennes fel att han var otrogen med henne . Hans val . Men idag ju mer vårt berättar om hur hon är , ju mer känner jag vilket stolpskott mitt x hittat .
Barnet berättar om hur HON kollar barnets telefon ( varför gör man ens så ? ) , säger idiot saker till barnet när pappan inte är snäll mot barnet och barnet försvarar sig , ställer till scener på allmänna platser , behandlar barnet som luft , barnet känner sj att den nya inte gillar den .
Många situationer som jag tänkt : vad i helvete är det för ett low-life x träffat ?
Men hata nej , det gör jag inte . Men jag gillar inte hennes sätt att behandla vårt barn på . Hata är ett starkt ord . Känner mer : de passar så bra ihopa , lika blåsta båda två !
Verkar vara ett destruktivt förhållande . Varsego säger jag bara !
Ja ungefär så tänker jag med , om mitt x o han nya/ älskarinnan !
Du valde att lämna. Då får man ju räkna med att ex-partner kommer att gå vidare. Tyvärr kan man ju inte styra vem han väljer att träffa efter dig.
Dock förstår jag att du känner dig sviken att så snabbt bli utbytt och dessutom av din vän.
Det var ju uppenbarligen en twist du inte hade räknat med. På det viset blir det ju en dubbel besvikelse. Så jag förstår din känsla.
Jag kände min nya sambo innan både deras och min separation. Efter separationen umgicks jag med båda var för sig. Efter drygt ett år blev det mer än bara vänner med mannen i fråga. (Kvinnan i fråga umgicks för övrigt med mitt x och han upplevde det som om hon stötte på honom.) Kvinnan hade inte mycket gott att säga om sitt x och efter att jag berättade för henne att vi var mer än bara vänner så klippte hon bort mig vilket jag har viss förståelse för.
Det som dock är tydligast genom att känna dem båda är hur dåligt kompatibla som personer det var och är. Jag kan se sanningshalten i det båda säger om varandra och också hur det tolkas. Nu ville iofs båda de skiljas vilket ju är en viss skillnad.
Jag känner ilska ff mot min skitstöveln till x , även hans nya man. Han bromsar x för att inte träffa sitt barn - denne har tappat kontakten med sina barn för längesen.
X prio ett är den nya partnern, inte ens vårt barn trots allt är myndig o bor hemma.
Bor nära o ändå inte en enda helg eller några ynkla minuter prata ute på gatan i dagsljus träffas x o vår ungdom.
1 gillning
Fyfan vad vidrigt! Samma här min man planerade si skiljsmässa utan att berätta om sin otroget och nya förhållande med en vän. Jag kom på dom dock. Skiljsmässa kommer inte bli lätt som han tänkte. Har ni barn? Hur sköter ni skiljsmässan snyggt? Går det ens?